Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 8 december 1953 - Andras erfarenheter - Ullens ytstruktur, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
970
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Epikutikula skild från ullfiber genom långvarig
alkalibehandling; 7 400 X.
Ett definitivt belägg för ullfiberhinnans existens fick man
emellertid först när Lindberg, Philip och Gralén 1948 i
elektronmikroskop iakttog några tunna hinnor som rest
efter alkalibehandling av ull. Fortsatta undersökningar,
utförda vid Svenska Textilforskningsinstitutet, har sedan
högst väsentligt ökat kännedomen om epikutikulan som
ullfiberns ythinna kallas.
Epikutikulan är ca 150 A tjock och har stor kemisk
resistens. Vid långvarig hydrolys med stark svra vid hög
temperatur angrips den praktiskt taget inte; vid långvarig
alkalibehandling bryts den ned delvis. Dess kemiska
sammansättning är ännu inte känd. Man har med
pappers-kromatografi visat förekomst av sockerarter. Holländska
forskare anser att epikutikulan till stor del består av pro-
Fig. 3. Epikutikula erhållen genom behandling av ull med
fenol och trypsin; 3 200 X.
teiner. Genom elementaranalys har man funnit att den
innehåller något mer svavel och mindre kväve än
ullfibern i övrigt. Ullfibern (fig. 1) består av en fiberstam
av kortexceller. Denna omges av kutikulan, som består av
fjäll (endokutikula), exokutikula och vtterst epikutikula
(fig- 2).
Vid nedbrytning av ull med fenol och trypsin blir
epikutikulan kvar och visar då ullytans fjälliga struktur
(fig. 3). Små mörka ränder går ungefär parallellt med
fjällkanterna. Det är märken efter korkskruvsformade
barrar i exokutikulan (fig. 4) som ligger mellan
epikutikulan och fjällens huvudbeståndsdel endokutikulan.
Då epikutikulan har betydelse för ullens beteende vid
filtning och färgning, är det av intresse att veta om den
Fig. 4. Exokutikulans barrar; 13 000 X
Fig. 5. Epikutikulan vid bruten fjällkant; 5 000 X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
