Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 22 december 1953 - Nybyggen - Tätt membran i genomsläpplig mark, av G Lbg - Böcker - Fysikaliska och tekniska beräkningar med tillhjälp av det rationaliserade MKSA-systemet, av Wll - Handbok i bergsprängningsteknik, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 december 1953
1009
Fig. 3. Frilagt stycke av ett diafragma.
mellan pålarna, vilket kan inträffa vid nedslagning av
stålsponter. Fallmejseln åstadkommer även att omgivande
jord komprimeras och får ökad bärighet. Tätningen blir
god även mot ojämn berggrund. En enligt denna metod
utförd betongvägg anses mer beständig än stålspont, som
kan rosta.
I Rocca d’Evandro var den tätande väggen 1 550 m lång
och 12—35 m djup (fig. 2 och 3). Pålarna hade ca 0,6 m
diameter (enl. Dr. Ing. Christian Veder, Opere-Specializzale,
Milano). G Lbg
Böcker
Fysikaliska och tekniska beräkningar med tillhjälp
av det rationaliserade MKSA-systemet, av Torsten
Swensson. Forskning och Teknik h. 1. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1953. 51 s. 6,50 kr.
I detta häfte, som inleder Nordisk Rotogravyrs
monografiserie Forskning och Teknik (Tekn. T. 1953 s. 872),
får man ingående redogörelse för MKSA-systemet, vilket
nu får allt större användning inom vetenskap och teknik
på grund av logisk uppbyggnad och enheter lämpliga
för praktiskt bruk.
Uppslaget till systemet har ursprungligen kommit från
italienaren Giorgi, som 1901 föreslog att man skulle göra
ett enhetligt system av det tekniska måttsystemet och det
internationella elektriska systemet. Frågan har
behandlats internationellt med målet att få ett likformigt system
för måttenheter, som skulle kunna antas i
meterkonventionens samtliga signaturstater. I Sverige tillsattes
sakkunniga för frågans utredning och i deras utlåtande av den 8
november 1951 rekommenderas antagandet av det
rationaliserade MKSA-systemet med sex grundenheter: 1 meter,
1 kilogram, 1 sekund, 1 ampere, 1 grad Celsius och 1
can-dela (Tekn. T. 1952 s. 253).
I det första kapitlet av häftet ges de allmänna grunderna
för mätning av fysikaliska storheter genom enheter och
mätetal samt definitioner inom MKSA-systemet. I det
följande kapitlet om MKSA-systemets konsekventa
användning utreds begreppen storhetsekvationer,
enhetsekvationer och mätetalsekvationer samt ges den principiella
gången vid omräkning av formler och enheter från andra
system till MKSA-systemet. En god översikt ges i
tabellform över enheterna i de olika måttsystemen och
omvandlingstal för enheter i olika system till rationaliserande
MKSA-enheter. I en annan tabell ges en sammanställning
av formler inom olika enhetssystem.
Den praktiska omvandlingen av formler och enheter ges
i ett flertal exempel. Det sista kapitlet innehåller 30
typiska fysikaliska och tekniska problem, som ställts upp och
lösts med MKSA-systemets formler och enheter. Vidare
lämnas några kommentarer till de äldre måttsystemen, och
till sist ges en tabell över vedertagna beteckningar på
fysikaliska storheter.
Förf. kan lyckönskas till att ha givit en klar och koncis
framställning av MKSA-systemet med instruktiva exempel
på dess tillämpning. Man kan även ge förlaget en eloge
för dess initiativ och målmedvetna arbete både i denna
bok och i andra sammanhang för att göra MKSA-systemet
mer känt och att underlätta dess tillämpning.
Boken kan varmt rekommenderas till alla som vill sätta
sig in i MKSA-systemet och dess användning och
därigenom få möjlighet att rationalisera sina beräkningsmetoder.
För den som undervisar inom det fysikaliska och tekniska
ämnesområdet borde ett studium av boken vara
obligatoriskt, särskilt för författare inom området (Tekn. T.
1953. s. 898).
Man får hoppas att MKSA-systemet uppmärksammas av
dem som står i ledningen för undervisningsväsendet här
i landet, så att det så snart som möjligt kan bli allmänt
infört. Om MKSA-systemet konsekvent tillämpades redan i
våra gymnasier skulle man få en icke oväsentlig
avlastning av den studerande ungdomens arbetsbörda.
Wll
Handbok i bergsprängningsteknik, av K H Fraenkel.
Atlas Diesel, Stockholm—Sandvikens Jernverk,
Sandviken 1952. 479 s., ill. 85 kr.
Utgivarna av detta verk har förvisso utfört ett
jättearbete då de har kunnat samla så många framstående
författare till att gemensamt skriva denna handbok och
till att insamla och bearbeta alla resultat, som ligger till
grund särskilt för framställningen i de olika kapitlen om
sprängningsmetodiken, och då de utgett arbetet på fyra
olika pråk: svenska, engelska, tyska och franska. Fraenkel
måste ges en särskild honnör för genomförandet av
planläggningen, redigeringen och utgivningen av detta arbete,
vars betydelse är så stor, att man har svårt att se dess
begränsning. Man kan ej blott säga att en stor och viktig
lucka i bergsprängningslitteraturen fyllts ut. Genom att
nomenklaturen genomarbetats på de olika språken och
nya begrepp och definitioner införts har hela detta
vidsträckta tekniska område givits en fast och gemensam
grundval för vidare utveckling. Med de mer exakta
definitioner, som nu tillkommit, är det lättare att beskriva,
jämföra och diskutera utförda undersökningar på
borrnings- och sprängningsområdet.
Handboken har givits formen av en ringbok med
lös-bladssystem för att sidor och hela kapitel lätt skall kunna
utbytas och för att nytt material skall kunna tillfogas
på rätt plats. Pagineringen är utförd enligt ett
siffer-klassificeringssystem, som möjliggör paginering i rätt
följd, var man än vill sätta in ett nytt blad eller en ny
svit av blad. En del nya avsnitt av handboken kommer
att utges under 1953.
Nästan alla mer kända svenska fackmän på
borrnings-och sprängningsområdet är med i redaktionen. Boken
inledes med ett geologiskt avsnitt, där geologin i de av stora
tunnelarbeten genomdragna områdena i Alperna och
Jura-bergen skildras av professor C Andreae i Zürich och
berggrunden i Sverige, Norge och Finland av professor P
Geijer. Den viktiga terminologin behandlas av
doktor-ingenjör Fraenkel och informationschefen Karlström vid
Sandvikens Jernverks AB. Det är första gången jag sett
alla de 55 viktiga begreppen och deras definitioner på
fyra olika språk skrivna intill varandra.
Under rubriken "Bergsprängningens metodik" redogör
Fraenkel för inverkande faktorer vid sprängningsarbeten
och sprängningsmetoder vid tunneldrivning, civilingenjör
S Wallin för beräkning av arbetstid för borrning och
sprängning och doktoringenjör H Sievers för
provningsmetoder för bestämning av bergets borrbarhet. De
uppgifter som Sievers lämnar tyder på, att man i praktiken
torde komma att kunna definiera borrbarhet på ett mera
allmängiltigt sätt och ej som nu genom borrsjunkningen
under vissa tekniska förutsättningar. Sedan
undersökningen av bergarternas hållfasthetsegenskaper inom
gruv-forskningen har publicerats torde denna fråga kunna
upptas till förnyad diskussion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
