Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 12 januari 1954 - Brunnsborrning i Sverige, av Ernst Rothelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
TEKNISK TIDSKRIFT
Detta gäller icke endast de olika bergarterna
sinsemellan, utan också i en och samma bergart
kan vattenföringen vara helt olika på olika
lokaler och i olika geologiska enheter. Benägenheten
för sprickbildningen och därmed vattenföringen,
beror icke bara på den mineralogiska
sammansättningen, utan också på strukturegenskaper
såsom kornstorlek, skiffrighet osv., betingade av
bildningssättet och senare omvandlingsprocesser.
Vid förkastningar med krosszoner är
sprickfrekvensen särskilt stor och alla slag av kristallina
bergarter får större kapacitet som
vattenleverantörer.
Erhållna medelvattenmängder inom vissa
enhetliga bergartskomplex vid flera tusen av
Svenska Diamantbergborrnings AB utförda borrningar
har beräknats1-2. Medelvattenmängden för
gra-nitområdena varierar mellan 1 300 och 2 600 1/h,
eller inom betydligt snävare gränser än för
gnejsområdena, där medelvattenmängden blivit
740—3 700 1/h (tabell 2). Detta förhållande torde
kunna förklaras med att gnejserna har bildats ur
olika bergarter och dessutom senare har
genomgått olika öden. Härigenom har sprickbildning
och vattenföring blivit mycket olika inom olika
gnejsområden.
Så kan t.ex. de höga medelvärdena (3 000 1/h)
för vissa gnejsområden i västra Sverige
(Västergötland och västra Småland) förklaras genom
att där förekommande förkastningar rört sig
även under postglacial tid ända in i nutiden,
vilket medfört att sprickorna hållits öppna. De
låga medelvattenmängder (740 1/h) som erhållits
i Södermanland kan återigen förklaras med att
dylika rörelser ej mera förekommer utefter
förkastningarna och att sprickorna har läkts.
Som exempel på förkastningarnas betydelse för
vattenföringen må anföras förkastningen mellan
Linderödsåsens gnejshorst i Skåne och den
nedsänkta resten av kambrosiluriska sediment vid
Kivik, där tre borrhål lämnat vattenmängder på
15 500—25 000 1/h, under det att
medelvatten-mängden i detta urbergsområde eljest blott är
3 100 1/h. Ett annat exempel är fyra borrhål
Tabell 1. Viktigaste vattenförande bildningar i Sverige
Era
Nutid Kenozoikum Kvartar över hela landet Rullstensåsar, grus- och
sandlager i allmänhet
Tertiär Obetydligt i Skåne
Medeltid Mesozoikum Krita I sydvästra Skåne Kalksand, bryozosand, flintrika lager i skrivkritan
Kristianstad- och Båstadområdena Skalgruskalk
Jura och trias Nordvästra Skåne, områden omkring Höör och Eslöv, Våmbsjön—Fyledalen Sandstenar i rät-lias
Forntid Palezoikum Perm Vissa områden i nordvästra Skåne och norr om Lund Sandstenar och konglomerat i undre delen av Kågerödsforma-
Karbon Finns ej i Sverige
Devon Finns ej i Sverige
Silur Fjällkedjan och fjällranden Siljanområdet Närke, Östergötland, Västergötland, Öland och Smålandskusten Kalkstenar, Orsasandsten Underkambriska sandstenen
Ordovicium /Kambro-silur Gotland Sprickor och skiktfogar i
kalksten
Kambrium Sydöstra och mellersta Skåne Simrishamnområdet övre delen av underkambriska sandstenen
Yngre urtid Algonkium Eokambrium Fjällkedjans randområden Visingsö och på flera ställen utefter
Vätterns stränder (bl.a. Jönköping, Huskvarna) Visingsösandsten
Jotnium Dalarna och Härjedalen Mellersta Gästrikland Nordingråområdet Områden kring Nässjö och Almesåkra i Småland Dalasandsten Gävlesandsten Jotnisk sandsten Sandstenar i Almesåkraforma- tionen
Subjotnium Övre Dalarna och angränsande delar av Härjedalen Digerbergssandsten
Äldre urtid Arkäikum Urberg och yngre vulkaniska bergarter utgör ungefär 75 %> av hela landets
berggrundsyta Sprickor och vittringsskorpa täckt av yngre sediment
Period
Utbredning
Viktigare vattenleverantörer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
