Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 26 januari 1954 - Hur länge dröjer högertrafiken? av Torsten R Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
TEKNISK TIDSKRIFT
49. Mötes Extra Posterne/ wika de för hwar
annan utur wTägen til höger; Men på smala
wä-gar, Broar och dylikt/ hafwer den företrädet som
först blåser i Hornet."
Det har spekulerats mycket över bakgrunden
till detta stadgande om högertrafik. Den gamla
romerska vågrätten, som innebar, att man vid
möte höll till höger, blev så småningom även
gällande i Tyskland och trängde därifrån in i
konungariket Danmark-Norge (M Mannerfelt).
Denna trafikregel kan ännu vid Karl XII:s tid ha
funnits kvar i Skåne, och detta samt konungens
erfarenheter från kontinenten kan ha påverkat
honom att, i sin strävan efter ordning och reda
även på vägtrafikens område, införa en enhetlig
högerregel.
Förordningen upphävdes emellertid efter
konungens död och genom Kongl.
Gästgifvare-Ord-ningen af den 12 december 1734 fastställdes
vänstertrafiken enligt följande i § 23: "När
Resande eller farande i Städer eller på Landet
mötas, böra de til hvar sin vänstra sida således vika,
att de hinderlöst kunna komma hvarannan förbi
vid Tio Daler Silfvermynts bot för den som
häremot bryter, är vägen så trång at endera måste
nödvändigt åt sidan, då vike den gående för den
ridande, den ridande för den åkande, Kjärra för
Vagn, den mindre Vagn för den större, den
tom-me eller den med folk uti för den med lass, det
mindre lasset för det större." Vi observerar, att
denna förordning gällde alla slag av trafikanter;
även de gående finns angivna.
Genom Kongl. Maj:ts Nådiga Stadga angående
skjutsväsendet den 31 maj 1878 upphävdes 1734
års gästgivareordning från och med 1879, och
vänstertrafiken blev ånyo under några årtionden
endast en sedvaneregel. I vår första
automobil-trafikförordning år 1906 (SFS nr 90/1906)
stadgades märkligt nog icke något om
trafikriktningen. Först i 1916 års förordning om
automobiltrafik (SFS nr 315/1916) infördes bestämmelser
härom genom stadgandet, att det ålåge förare att
vid möte hålla till vänster. Detta gällde
emellertid endast biltrafiken, och först genom 1923 års
vägtrafikstadga (SFS nr 282/1923) lagstadgades
vänstertrafikregeln för hela trafikområdet i
fråga och har förblivit där i efterföljande väg- och
gatutrafiklagstiftning.
Förslag och utredningar om högertrafik
åren 1927—1951
Inför den starkt ökade biltrafiken och det
livligare internationella reseutbytet började i slutet
på 1920-talet vissa högertrafikvindar blåsa i vårt
land. Redan 1927 års motorfordonssakkunniga
var sålunda livliga anhängare av högertrafik
(SOU 1929: 16), men framlade i avsaknad av en
ekonomisk utredning icke något direkt förslag
om övergång. 1934 års vägtrafiksakkunniga
förordade (SOU 1935: 23) snar övergång till höger-
Salon Gahlin
— Del här pratet om högertrafik
tycker jag är så konstigt, Axel.
Vad ska’ dom då ba vänstra sidan
av gatan till sedan?
(DN).
trafik. I proposition till 1936 års riksdag
angående ny vägtrafikstadga och
motorfordonsförordning upptogs emellertid icke detta spörsmål.
I anslutning till en av herr Lindhagen vid 1939
års riksdag väckt motion om landets övergång
till högertrafik på vägarna beslöts en allsidig
utredning av denna fråga, som sedermera utfördes
av 1939 års högertrafikkommitté. I sitt
betänkande den 3 december 1940 (SOU 1940: 30)
förordade kommittén, att beslut skulle fattas om
införande av högertrafik i vårt land i enlighet med
de riktlinjer kommittén uppdragit "därest ej ur
statsfinansiella synpunkter eller av andra skäl,
som undandraga sig kommitténs bedömande,
hinder möter". Den då beräknade kostnaden
uppgick till runt 16 Mkr, varav enligt kommitténs
förslag drygt 14 Mkr skulle täckas genom
statsbidrag. Genom motioner av herr Nisser m.fl. och
herr Lundell fördes frågan 1941 fram i
riksdagen, där den emellertid med andra
lagutskottets avstyrkan föll samma år.
I en skrivelse till Konungen i november 1942
hemställde dåvarande Svenska Spårvägs-,
Buss-och Förortsbaneföreningen, numera Svenska
Lokaltrafikföreningen, att K.M:t måtte föreslå
riksdagen att principbeslut fattades om högertrafik
i Sverige med verkställighet förslagsvis två år
efter det pågående krigets slut. Motioner i
samma syfte väcktes vid 1943 års riksdag av herr
Nisser m.fl. och herr Pettersson i Hällbacken
m.fl., men föranledde ingen åtgärd. Vid
uppvaktning hos kommunikationsministern den 5
oktober 1944 av ombud för Svenska
Lokaltrafikföreningen, Svenska Omnibusägareförbundet, K.
Automobil Klubben, Motormännens Riksförbund
och Sveriges Automobilindustriförening
överlämnades en gemensam skrivelse, vari det med
utgångspunkt från att högertrafik förr eller
senare komme att införas framhölls följande:
"att omläggningen bör genomföras, när det ur
nationalekonomisk och praktisk synpunkt är
lämpligast,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>