Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 26 januari 1954 - Gummimaskrosen, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
TEKNISK TIDSKRIFT
Gummimaskrosen. Den i flera länder sedan rätt lång
tid tillbaka pågående inventeringen av gummiförande
växter ledde till att ryska forskare upptäckte en maskrosart,
Taraxacum kok-saghys, vars rot innehåller gummi.
Växten har prövats i flera länder bl.a. i Sverige. Åren 1942
och 1943 lyckades man dit importera några mindre
fröpartier, och flera försöksodlingar gjordes på olika platser
med ganska nedslående resultat. Man erhöll nämligen låg
rotskörd och låg gummihalt hos rötterna, bl.a. på grund
av inblandning av ogräsmaskros i fröet och i flera fall
olämpliga odlingsmetoder. Odling av gummimaskros i
Sverige kunde inte ske förrän växten förädlats.
Gummit förekommer huvudsakligen som små droppar i
maskrosens mjölksaft och nästan enbart i roten. Dennas
gummihalt sammanhänger nära med mjölksaftkärlens
tjocklek och täthet och växer uppifrån och nedåt i roten.
Den kan vara mycket olika i olika rotgrenar.
Gummimaskrosen fortplantas genom frö och är en typisk
korsbefruktare; frösättningen har blivit liten i
isolerade blomkorgar. I en starkt klyvande population blommar
en del av plantorna redan första året, andra först under
det andra. Plantornas rotstorlek och blad varierar mycket,
de senare från nästan hela till starkt flikiga.
Gummihalten är störst hos starkt förgrenade rötter. Den
är i genomsnitt mindre i stora pålrötter än i små. Utan
hänsyn tagen till rotformen är gummihalten i plantor med
helbräddade och svagt flikiga blad störst vid rotvikter på
10—15 g medan den för växter med starkt flikiga blad är
störst vid en rotvikt över 20 g.
Den ojämförligt viktigaste förädlingsuppgiften är
naturligtvis ökning av gummiavkastningen per arealenhet. Den
kan lösas genom höjning av rotmassans gummihalt eller
genom ökning av rotstorleken. Utgångsmaterialet erbjöd
stora möjligheter till urval. Gummihalten i olika plantor
varierade nämligen mellan 0,5 och 4 °/o av råmassan.
Exemplar med hög gummihalt var dock sällsynta.
Urvalet har nästan uteslutande skett i förstaårsodlingar.
Härvid var i början rotens gummihalt utslagsgivande, men
under de senaste åren har stor vikt lagts också vid
rotform och rotstorlek. Bladformen har i och för sig ingen
betydelse, men då man funnit ett visst samband mellan
den och rotstorleken, har den i några fall använts som
ledning vid uppdragande av linjer av viss typ. De vid
urvalet på hösten upptagna plantorna har odlats i
varmväxthus under vintern varvid korsningar utförts. Frösättningen
har härvid i regel blivit mycket god. Det erhållna fröet
har man sedan sått på kalljord på våren för att dra upp
nytt urvalsmaterial eller för jämförande försök.
Under de år arbetena utförts har gummihalten hos många
familjer blivit mer än dubbelt så stor som den oförädlade
moderpopulationens. ökningen har blivit ännu större för
några familjer. De bästa urvalslinjerna i 1951 års
förädlingsmaterial höll sålunda upp till 19 °/o gummi i
torrsubstansen; under 1952 kom man upp till nära 23 °/o, dvs.
tre gånger genomsnittet för oförädlade plantor. Samtidigt
har rotstorleken vuxit.
Ett annat mått på urvalseffekten är urvalsmaterialets
förändring från ett år till ett annat. Varje år har man
bestämt den minsta gummihalt som fordras av uttagna
förstaklassplantor. För 1944 sattes denna gräns vid ca
10 o/o av torrsubstansen; 1952 hade den stigit till 30 °/o.
Man har försökt andra förädlingsmetoder, såsom
framställning av tetraploida plantor och korsning med
Taraxacum obtusilobum, men utan positiva resultat.
Vid fröodlingsförsöken har förstaårsodlingar börjat
blomma i mitten av juli (ca 70 dagar efter sådden). I
andraårsodlingar har den börjat redan kring mitten av
maj. För riklig blomning och frösättning fordras många
solskenstimmar och hög temperatur. Under regniga och
kalla somrar blir fröskörden liten och frökvaliteten låg.
De flesta fröpartiernas grobarhet har hållit sig ganska bra
över två vintrar.
Hos förstaårsodlingar växer gummihalten så länge
bladen ännu är gröna, hos andraårsodlingar är den störst i
september. De senare bör därför skördas i augusti eller
något tidigare. Skörden har blivit ungefär dubbelt så stor
för andraårsodlingar som för förstaårsodlingar när
övervintringsförhållandena varit gynnsamma. Rötternas
torrsubstans utgörs till ca 45 °/o av kolhydrat, mest inulin.
Halten av vattenlösliga kolhydrat (socker och
polysacka-rider) växer något när lufttemperaturen faller på hösten.
I Ryssland har man räknat med att vid bearbetning av
gummimaskrosens rötter utvinna sprit som biprodukt
genom jäsning av kolhydraten. Det har ansetts möjligt att
få 6—7 1 alkohol och ca 2 kg rågummi av 100 kg färska
rötter. Tillverkning av alkohol ur inulinhaltiga
råmaterial är enklare än ur stärkelsehaltiga. Inulin (en polymer
av fruktos) löses nämligen lätt i varmt vatten och kan
praktiskt taget fullständigt hydrolyseras till fruktos genom
upphettning av lösningen till 100°C i 2 h vid pH 3—3,5.
Fruktosen jäser till alkohol på högst en åttondel av den
tid som fordras för stärkelse försockrad med diastas.
Vid svenska försök har rötterna ångkokats hela, varefter
saften avpressats. Pressgodset blandas sedan med vatten
och pressas ännu en gång. Den utvunna saften innehåller
då 85—90 °/o av de vattenlösliga kolhydraten i ca 5 °/o
lösning. Den hydrolyseras med 0,6—0,8 kg svavelsyra till
100 kg rötter. Efter neutralisering och kylning sker
jäsningen. Denna metodik har olägenheten att gummi och
växttråd pressas ihop så att det är svårt att framställa
rågummi med tillräckligt låg halt av fibrer.
Rötter av de förädlade svenska stammarna av
gummimaskros innehåller enligt analys 7—9 kg lösliga kolhydrat
per 100 kg varav endast 4—5 1 alkohol kan erhållas. Så
stort utbyte kan man dock uppnå bara med färska rötter.
Under dessas lagring förbrukas nämligen kolhydrat
genom andning, särskilt om rötterna skjuter nya skott.
Spritutbytet kan knappast bli mer än 4 1 per 100 kg
rötter, och detta är för litet för att det ekonomiska
resultatet av sprittillverkningen skall bidra nämnvärt till
sänkning av rågummipriset. Man har försökt att renframställa
inulin i stället för sprit, men detta lyckas bara med tidigt
skördade rötter vilkas gummihalt ännu inte blivit den
största möjliga.
Gummit finns utom som emulsion i mjölksaften i form
av en ring eller hylsa kring rotens övre del, det senare
dock endast hos fleråriga rötter. Vid ångkokning fälls
gummit ut ur emulsionen och bildar långa, elastiska
trådar. Pressas ångkokta rötter mellan valsar, krossas
huvuddelen av rotsubstansen till ett mos som lätt kan
slammas bort med vatten. Kvar finns sedan ett nätverk av
gummitrådar omgivna av kärlens väggar. Man har
försökt avlägsna de senare genom upphettning med utspädd
natronlut under tryck eller med sura lösningar. I båda
fallen erhölls rågummi av låg kvalitet.
Svårigheten att avlägsna kärlväggarna och det alltför
låga spritutbytet har gjort att man i Tyskland övergick till
att låta rötterna självjäsa. Denna metod går ut på att
genom uppoffrande av de värdefulla kolhydraten få i gång
sådana jäsningsprocesser att kärlväggarna förstörs.
Processen utförs genom uppläggning av rötterna i högar.
Metoden kan inte anses lämplig.
Rågummi av god kvalitet får man, om pressgodset från
sprittillverkningen slammas med vatten under lindrig
mekanisk bearbetning. Härvid åtgår så mycket vatten att man
måste låta en del av detta cirkulera. Vid arbete i
industriell skala måste man därför räkna med att ganska stor
apparatur behövs för återvinning av vatten och vid
slam-ningen lösryckta gummipartiklar. En modern fabrik för
samtidig framställning av stärkelse och sprit ur potatis bör
dock ganska lätt kunna göras användbar för bearbetning
av maskrosrötter.
Ingående beräkningar av odlings- och
bearbetningskostnader för gummimaskros har inte gjorts, men man anser
att industriell framställning av gummi på denna väg kan
bli aktuell bara om ekonomin kommer i andra hand (A
Josefsson & N R Normander i Sveriges Utsädesförenings
Tidskrift 1953 h. 4 s. 293, 386). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
