Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 9 februari 1954 - Vattenförorening och avloppsvattenrening i Stockholm, av Halvar Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 februari 195b
91
nat avloppsvatten samt beräknade värden för
med aktivt siam renat spillvatten har angivits i
tabell 1. Med nu tillämpad rening avskiljer man
ungefär en tredjedel av spillvattnets organiska
substans och bakterier. Motsvarande
reningseffekt för aktivt slamförfarande har uppskattats
till 85—90 %. Endast om reningen kompletteras
med klorering, kan en verkligt god
bakteriereduktion ernås.
Olägenheter av vattendragens förorening
Utledandet av avloppsvatten kan åstadkomma
olägenheter av olika slag i ett vattendrag. Från
estetisk synpunkt medför sålunda utledandet av
orenat spillvatten en nedskräpning av vattenytor
och vikar med papper, fekalklumpar o.d. Man
kan erinra sig hur det såg ut t.ex. i Nybroviken
i början av 1930-talet.
Från rent hygienisk synpunkt kan utledandet av
avloppsvatten medföra en viss risk för
smittspridning. Folk kommer i allmänhet endast vid
friluftsbad i direkt kontakt med vatten,
förorenat av avloppsvatten. Risken för badsmitta, som
starkt framhävts i sommarens pressdiskussion,
är mycket omdebatterad i fackkretsar5-6-7-8 och
några officiella bedömningsnormer för
badvatten finns inte.
Avloppsvattnets organiska substans sönderdelas
i vattendraget av bakterier under förbrukning
av syre (fig. 2). Vid stor belastning kan
syrehalten sjunka så långt, att fiskar och andra
högre organismer inte kan leva. I vikar, skilda
från havet genom sund med bottentrösklar,
försvåras vattenomsättningen, dels genom
trösklarna, dels genom den på grund av
saltvatteninlagringen stabila skiktningen. När
djupvattnet i dylika vattenområden stagnerar, kan syret
förbrukas helt och stora mängder svavelväte
snabbt bildas genom reduktion av havsvattnets
sulfater. Så har ofta varit fallet i Stockholms
hamnbassäng (området
Norrström—Blockhusudden) .
Håller spillvattnet sedimenterbar organisk
substans kan olägenheter uppkomma därigenom att
avlagrat siam i vissa fall kan jäsa upp och ge
såväl ytvatten- som luftförorening. De
växtnäringsämnen — kväve, fosfor och kali — som
tillförs ett vattendrag med avloppsvatten, kan
ibland åstadkomma en stark utveckling av
växt-plankton, varvid bl.a. vattnets genomskinlighet
avtar.
Nuvarande rening
Som nämnts renas avloppsvattnet för
närvarande endast låggradigt. Perspektivbilden av
Henriksdals reningsverk (fig. 3) ger en antydan
om metoden. Tilloppstunneln mynnar i bottnen
av reningsverkets sandfångàre. Stighastigheten i
denna är så avpassad att sanden sjunker till
bottnen, medan det lättare organiska slammet
Fig. 4. Förrötkammare.
följer med vattnet. Vid passagen genom
grovgallret avskiljs grövre föremål, trasor och
papper. Huvudparten av gallerrenset skärs sönder
av två desintegratorer, varefter det åter tillföres
avloppsvattnet uppströms gallret.
I fettfångaren, där luft blåses in vid bassängens
botten, avskiljs fett och olja som flytslam. Detta
förs till rötkamrarna (fig. 4 och 5). Det i av-
Fig. 5.
Efterrötkammare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
