Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1954 - Våra huvudvägar — en målsättning, av Gunnar Tranæus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Trafiken januari 1952—maj 1953; nederst 1936 års
trafik. Förändringen av sommartoppens utseende torde
sammanhänga med lagstadgade semesterns införande.
skäl att se till, att om bilskatterna skall höjas,
bilismen och därmed hela vårt folk verkligen får
valuta för de ökade kostnaderna genom att
byggandet bedrivs mer rationellt än hittills.
Trafikutvecklingen
Medeltrafiken på hela vägnätet brukar anges i
förhållande till trafiken 1936, då den sista
riks-trafikräkningen före kriget företogs. Då den
första riksräkningen gjordes 1926, var medeltrafiken
40 % och 1952 var den 250 % av 1936 års trafik.
Sommartrafiken företer en i senare år alltmera
markerad topp, nu knappt två månader lång, ca
100 % högre än medeltrafiken (fig. 1). Det är för
denna sommarmedeltrafik som vägarna bör
dimensioneras.
För framtiden bör det vara berättigat anta, att
då trafiken mellan 1936 och 1952, dvs. på 16 år,
har ökat med 250 % trots krig, bensinbrist och
extra pålagor, så är en ökning från 1952 till 1975,
den period på 23 år som här betraktas, med
minst 300 % sannolik. Skulle denna siffra nås
fem år förr eller senare, spelar knappast någon
roll för detta vägprogram. ökningen förutsätter
ju, att produktionen kommer att ökas ungefär
som hittills med i genomsnitt 3 % årligen, vilket
i någon mån beror på, hur man hanterar
biltrafiken.
Kostnadsfördelningen för vägväsendet
Före 1921, då biltrafiken började på allvar,
betalades väghållningen av vägdistrikten med
bidrag av statsskattemedel. Totalkostnaden var
mycket anspråkslös, och ingen planläggning
fanns, i motsats till länderna på kontinenten och
till Danmark. Där byggde man med början 1762
efter planer uppgjorda av franska ingenjörer ett
huvudvägnät, som i stort sett duger fortfarande.
Bilskatten infördes hos oss 1923, då den gav 7
Mkr. Den är snart uppe i 700 Mkr. och fick
successivt överta statsskattens roll från 1923 till
mitten på 1930-talet, då bilismen och
vägdistrikten helt övertog kostnaden. Sista förkrigsåret
1938 var totalkostnaden för vägväsendet 142
Mkr., av vilka vägdistrikten betalade 32 och
bilismen 110 Mkr.3.
Det finns alltjämt starka skäl för ett tillskott
av allmänna skattemedel till vägarna. Dessa skäl
är: vägnätets betydelse för det totala försvaret —
man har de två senaste åren överfört även
strategiska vägars byggande på bilskatten — samt
skattefria trafikanter på vägarna, mopeder och
cyklister, som kräver plats och särskilda banor.
Skatteutredningen föreslår en engångsskatt vid
köpet av moped. Det finns inga skäl, varför inte
även cyklarna skulle betala en sådan skatt, som
sker i en del andra länder. Även
lantbrukstraktorer med släpvagnar kör på de allmänna
vägarna i stegrad omfattning. Den skattefria brännolja
de använder kommer ytterst folket tillgodo som
billigare livsmedel. Ett statsbidrag till vägarna
är motiverat även härav.
Huvudskälet till att verkliga statsmedel bör
sättas in är emellertid, att Norrland icke är
självförsörjande. Där täcker influten fordons- och
drivmedelsskatt icke ens underhållskostnaden
utan gav budgetåret 1951/52 ett underskott av ca
5 Mkr.4. Detta minus är i stigande genom att
varje år nya, trafiksvaga sträckor byggs. Detta
byggande jämte bidragen till städerna bekostas
av i Sydsverige influten bilskatt; för samma år
ca 40 Mkr., summa 45 Mkr. underskott 1951/52.
År 1936 var detta 12—15 Mkr.; det växer
nästan i takt med bilskatten.
Även SJ och Televerket arbetar "socialt" på
detta sätt, men skillnaden är, att deras
underskott på vissa områden täcks av hela folket
skattevägen, under det att bilismens insatser i
Norrland betalas av Stockholms- och
Göteborgs-räjongens samt Skånes bilägare i form av
uteblivna vägförbättringar, som medfört mängder
av spillda människoliv, väldiga materiella
förluster och förlorad arbetstid. Det är sådana
missförhållanden rationaliseringsarbetet över hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
