- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
164

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 23 februari 1954 - Elförsörjningen i Storbritannien efter förstatligandet, av Sven Lalander - Nybyggen - Jordtransportproblem vid jättedamm, av G Lbg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

’ TEKNISK TIDSKRIFT

Fig. 1. 60 MW vätgaskyld generator i den brittiska
kraftstationen Littlebrook "B".

till 380 t/h. De stora enheterna höjer den termiska
verkningsgraden och minskar produktionskostnaderna.

Av i drift varande stationer är Littlebrook "B" den
effektivaste. Stationen konstruerades redan 1938 men kunde
tas i drift först 1949. Den har två 60 MW enheter (fig. 1)
och den termiska verkningsgraden utgör ca 30 °/o såsom
årsmedelvärde. Som jämförelse kan nämnas, att den
nämnda 180/200 MW enheten har beräknats få ca 38 °/o
verkningsgrad. Å andra sidan finns fortfarande äldre
stationer i drift med årsverkningsgrader under 10 %>.

De nya stationerna kommer successivt att höja den
genomsnittliga verkningsgraden. Under femårsperioden 1948
—53 steg den med 9 °/o och fram till 1960 räknar man
med en ytterligare ökning med 15 °/o.

Nya kraftkällor

Även om normala kondenskraftverk ännu dominerar helt
bland planerade nyanläggningar är flera nya
konstruktioner aktuella. En gasturbin på 15 MW togs i drift i Trafford
1952/53. Ett vindkraftverk på 100 kW provas för
närvarande. Tidvattenkrafverket Severn Barrage (Tekn. T.
1949 s. 819), som tidigare studerats två gånger, har åter
aktualiserats och projektet skall genomgås i detalj. Det
har beräknats ge ca 2 300 MkWh och inbespara över en
miljon ton kol per år. Av största intresse är planerna att
utnyttja atomkraften för elproduktion. Brittiska
regeringen har beslutat att omgående bygga en mindre
försöksanläggning samt att så snart som möjligt bygga en
anläggning i full skala för ca 50 MW. Det anses troligt att den
första enheten kommer i drift inom 5—6 år. Det torde dock
dröja avsevärt längre, innan atomkraften kan komma i
allmänt bruk för elproduktion. Produktionskostnaderna för
de första anläggningarna beräknas bli något högre än för
de normala kondenskraftverken, men man hoppas att i
senare anläggningar få ned kostnaderna.

Överföringssystem

Stommen i det brittiska överföringssystemet har hittills
utgjorts av 132 kV nätet som har en total ledningslängd på
6 700 km, varav 2 400 km dubbelledningar. Dess uppgift är
att möjliggöra dels en ekonomisk belastningsfördelning
mellan de befintliga kraftstationerna inom varje
kraftverksområde, dels reservkraftleveranser vid störningar.
Några mer avsevärda eltransporter över längre avstånd har
däremot ej förekommit. Noggranna undersökningar har
emellertid visat, att det i Storbritannien är ekonomiskt
fördelaktigare att transportera elektricitet från
kraftstationer, belägna vid kolfälten, till konsumtionscentra än att
transportera kol med järnväg till kraftstationer belägna i
konsumtionscentra. Man har därför beslutat att bygga ut

ett stort 275 kV överföringssystem (Tekn. T. 1951 s. 371;
1954 s. 166), vars första sektion togs i drift under
sommaren 1952 men tills vidare drives med 132 kV.

Storbritannien har hittills saknat elkraftförbindelser med
grannländerna. För närvarande studeras emellertid
möjligheterna att lägga ut en kabel under Engelska kanalen
för att få en förbindelse med Frankrike. En brittisk-fransk
kommitté har undersökt de tekniska möjligheterna och det
ekonomiska utbytet av ett dylikt projekt. Eftersom de
maximala toppbelastningarna på de brittiska och de
franska kraftsystemen ej infaller samtidigt anser man att
en 100 MW förbindelse skulle kunna inbespara 100 MW
kraftstationseffekt i vartdera landet. Detta motsvarar en
kapitalbesparing på ca 150 Mkr. medan en 130 kV
överföringsanläggning med 100 MW överföringsförmåga
beräknas kosta ca 65 Mkr. Prov pågick sommaren 1953 med
utläggning av försökssträckor av 132 kV gasfyllda
under-vattenskablar. Sven Lalander

Litteratur

1. British Electricity Authority, Fifth report and accounts 1952—53,
London 1953.

2. Giant poiver, Five years progress of British Electricity J948—
53, London 1953.

3. Times Electricity Supplement dec. 1953.

Nybyggen

Jordtransportproblem vid jättedamm. I USA har
Bu-reau of Reclamation i staterna Idaho och Oregon
genomfört ett bevattningsprojekt, vilket genom reglering av
floderna Boise och Payette ger bevattning åt 1 400 km2
synnerligen produktiv jord. En väsentlig del av anläggningen
utgör den damm, som har uppförts vid Anderson Ranch
och som påstås vara världens högsta jordfyllningsdamm,
fig. 1. I det totala projektet, som härleder sig ända från
1864, ingår ytterligare sex stora dammar, två kraftstationer
och två pumpstationer.

Dammläget vid Anderson Ranch utgörs av en oländig
kanjon. Det genom dammbyggnaden erhållna magasinet
har vattenytan 1 300 m ö.h. och innehåller ca 600 milj. m3
nyttig vattenmängd. Härav avses för bevattning 260 milj.
m3, för flodreglering lika mycket och för energiproduktion
55 milj. m3. Magasinets area är 20 km2 och längd 21 km.

Avsevärd jordtäckning, löst berg och brist på
betongmaterial i närheten har varit avgörande för dammens
konstruktion. Sammanlagt har erfordrats 7,4 milj. m3 jord och
sten. Laboratorieundersökning av jordmaterialet utfördes
dels så snart prover erhölls från borrhålen, dels under
arbetets gång för att man skulle kunna rätt placera i
dammen de förekommande jordslagen i schaktet. Med hänsyn
härtill fick man vid flera tillfällen modifiera
dammkroppens olika skikt.

Dammens krön, som är 12,2 m brett, ligger 107 m över
flodbädden och 140 m över den lägsta punkten av
tät-ningsgraven. Krönlängden är 435 ra och basbredden i
flodfåran 912 m. Tätningsgraven är maximalt 61 m bred. På
berggrunden i gravens botten har utförts två betongmurar
med högst 4,8 m höjd nedsprängda minst 0,9 m. I
berggrunden injekterades under vardera muren cementbruk
genom hål på 3 m inbördes avstånd. Borrningen sträckte
sig för en del hål till 45 m djup. Dessutom utfördes
injektering i en rad 9 m djupa hål placerade med 6 m
avstånd mitt emellan betongmurarna. För
vattenavbörd-ningen under byggnadstiden sprängdes en omloppstunnel.
Arbetet klarades på tre skift under 80 dagar. Tunneln
kläddes med betong.

Schaktningen för dammens anslutningar till stränderna
utfördes i början med bulldozer, som, efter bortförande av
det olämpliga ytlagret, makade ut jorden mot den branta
slänten. En del jord fördes direkt in i dammen, en del
lades i upplag. Länshållningen för schaktningen och
tätningen i flodens botten väntades vålla stora svårigheter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free