Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1954 - TV-mottagare, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 mars 1956
177
Fig. 6.
Blockschema för starkt
förenklad
TV-mottagare med 15 rör
inklusive bildröret
(22 j cm).
Fig. 7. Bandkurva för HF-steg, mätt
vid blandarrörets galler.
följande två stegen av mindre betydelse. Man
bör givetvis också hålla insignalen så stor som
möjligt, exempelvis genom upptransformering
från matarledningen.
På televisionsbanden används vanligen
avstämda antenner, och belastningskretsarna anpassas
för överföring av största effekt. Detta betyder
att HF-stegets inimpedans och
matarledningen karakteristik båda bör vara av samma
storleksordning som antennens strålningsresistans,
exempelvis 75 ohm för en enkel dipol och 300
ohm för en omböjd dipol. I praktiken är en
riktig anpassning mellan mottagarens inimpedans
och nedledningen viktigast, ty annars kan
missanpassningen ge upphov till reflekterade
signaler vilka inkommer samtidigt med den riktiga
och förorsakar störande dubbelbilder.
Vid val av koppling och rör i HF-steget står en
mängd möjligheter till buds. Man kan använda
symmetrisk eller osymmetrisk ingång, triod eller
pentod, katod- eller galler jordad koppling.
Spänningen från en ordinär dipol är jordsymmetrisk
men numera görs vanligen en övergång till
osymmetrisk koppling i intransformatorn. Om
symmetrin bibehålles används en dubbeltriod
eller pentod. Under en lång tid har emellertid
pentoden varit dominerande som HF-rör. Den ger
god förstärkning och stabilitet samt
tillfredsställande skydd mot oscillatorutstrålning till
antennen, vilka egenskaper ansetts uppväga
nackdelarna av dess stora ekvivalenta brusmotstånd,
tre till fem gånge. störde än en lika brant triods.
Genom "kaskodkopplingen" kan man emellertid
med två trioder uppnå ungefär samma fördelar
som med pentodkoppling. Sedan lämpliga
dub-beltrioder under de senaste åren utvecklats, har
kaskodkopplingen ökat enormt i popularitet.
Princip m består i att en katodjordad triod
efterföljes av en galler jordad triod. Den senare har
mycket låg ingångsimpedans (approximativt lika
med inverterade brantheten), och ger den största
förstärkningen i systemet. Det första steget
bildar en lämplig belastning för inkretsen, så att
bandbredden och därmed bruset hålls nere.
Genom den låga anodbelastningen är detta steg
stabilt liksom också det galler jordade steget.
Kaskodkopplingens brus härrör nästan enbart
från ingångssteget. För att kunna jämföra olika
mottagares eller förstärkarstegs brusegenskaper
har man infört begreppet brusfaktor, definierad
som kvoten av signal-brus-förhållandena i effekt
på in- och utgångssidan. Medan ett ordinärt
pen-todsteg har en brusfaktor på 12—15 dB kan det
kaskodkopplade steget hålla ca 6 dB vid 200
Mp/s. Den effektiva brusspänningen, räknad
över antennklämmorna till en 300 ohm dipol, blir
då ca 5 fi V.
HF-steget brukar innehålla avstämda .kretsar på
både in- och utgångssida. Det kan bereda vissa
svårigheter att få tillräckligt god selektivitet vid
de högsta TV-kanalerna, där rörimpedanserna är
låga (< 5 000 ohm). Så måste t.ex. i en enkel
pa-rallellresonanskrets vid 200 Mp/s, där
avstäm-ningskapacitansen i praktiken håller sig runt
10 pF, det shuntade dämpmotståndet vara ca
1 100 ohm om kretsen skall få lagom bandbredd,
7 Mp/s. Det är därför viktigt att hålla nere alla
kapacitanser, vilket gör kapacitiv avstämning
mindre lämplig på det högre TV-bandet. Vidare
får ingångssidans krets onödigt stor bandbredd
till följd av den låga antennimpedansen, om ej
upptransformering sker. En annan
spännings-transformering äger ruin i bandfiltret mellan
HF-steget och blandarsteget.
Totalförstärkningen från mottagarens ingångsklämmor till
blan-darstegets galler kan variera mellan 10 gånger
(band III) och 70 gånger (band I).
Blandarsteget förstärker sedan ytterligare 2—5 gånger.
Som oscillator- och blandarrör är en
dubbeltriod vanligast, men under de senaste åren har
också triodpentoder börjat användas. I valet
mellan dessa rörtyper gäller de vanliga övervägan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
