Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 2 mars 1954 - TV-mottagare, av Björn Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 mars 195b
183
jan (halvvåg i stället för helvåg), samt de extra
åtgärder, exempelvis spänningsfördubbling, som
blir nödvändiga vid drift på 110—150 V
växelströmsnät. Transformatorlösa apparater är inte
heller vanliga på de amerikanska 115 V-näten.
Ett av skälen härtill är bristen på rör med
lämpliga data.
Bildåtergivning och -kvalitet
Den rörliga bild som på mottagarens bildrör
gemensamt åstadkommes av videosignalen samt
bild- och linjeavböjningsförloppen, kan antingen
betraktas direkt eller förstoras. Utvecklingen
beträffande direktbilder har gått mot allt större
bildrör, medan de projicierade bilderna främst
förbättrats i fråga om skärpa och ljusavgivning.
Rörens praktiska livslängd brukar numera ligga
vid 3 000—5 000 drifttimmar.
Magnetiskt avböjda bildrör medger mycket
större avböj ningsvinklar än elektrostatiskt
avböjda, varför den förra typen blir allenarådande,
så snart man vill ha någorlunda stora bildytor.
Den maximala avböjningsvinkeln har ökat med
bildskärmens tillväxt (fig. 19), varigenom
mottagarnas ytterdimensioner inte blir alltför
överväldigande. Fig. 20 visar ett nykonstruerat
engelskt bildrör med 90° avböjningsvinkel. Ett
radikalt sätt att minska mottagarnas djup består
i att böja bildrörets hals med elektrodsystemet
ca 120° och korrigera strålen magnetiskt.
Bildrörens yttre form och storlek uppvisar för övrigt
många variationer. Några huvudklasser är:
cirkulär eller rektangulär bildskärm, sfäriskt eller
cylindriskt böjd bildskärm, glas- eller
metallmantel. De rektangulära bildrören medför vid
större bildytor en avsevärd besparing i
apparatens volym. Den cylindriska bildskärmen
(endast vid rektangulära rör) anses minska
störande reflexioner mot åskådaren från eventuell
ytterbelysning. Metallmanteln medför lägre
rörvikt och mindre risk för explosion, men är
hög-spänningsförande. Glasrören torde vara billigare
att framställa, ehuru detta inte direkt framgått
av priskriget mellan de två rörtyperna i USA.
Vanliga europeiska bildrörstorlekar, räknat
diagonalt över skärmen, är 30, 36 och 43 cm. I USA
standardtillverkas dessutom 53, 61 och 69 cm rör.
Användningen av de senare i mottagare lär
begränsas något av gängse dörrbredder.
Vid utformningen av bildrörens inre, dvs.
elektrodsystem och fluorescenslager, strävar man
efter att öka bildens luminans, kontrast och
de-taljskärpa. Att hålla dessa egenskaper konstanta
över bildskärmen är svårt, speciellt vid stora
av-böjningsvinklar. De magnetiskt fokuserade
bild-rören brukar vara av tetrodtyp, medan
elektrostatiskt fokuserade rör har fler elektroder.
Fo-kuseringsmagneten kan vara besvärlig att
justera och råkar lätt ur läge vid förflyttningar,
varför den ibland monteras fast inuti röret. Fluore-
Fig. 19. Jämförelse
mellan formen hos t.h.
äldre och t.v. nyare
bildrör.
scenslagret — en vanlig sammansättning är
zink-sulfid och zinkberylliumsilikat — förses
numera ofta med en ytterst tunn
aluminiumbeläggning på den mot elektrodsystemet vända
sidan. Skiktet verkar som kollektor för
strålelek-tronerna, vilka snabbt avlägsnas från skärmen
och höjer dess potential. Vidare är beläggningen
ljusreflekterande, varigenom normalt
bakåtgåen-de ljus kommer åskådarna till godo, dvs.
kontrasten ökar. Metalliseringen gör det möjligt att
få tillräcklig ljustäthet vid stora bildrör utan att
speciellt hög anodspänning behöver användas.
Luminansen från de mörkaste partierna i en
TV-bild bestäms av det ytterljus som reflekterats
mot fluorescenslagret. Eftersom bilderna behöver
alla nyanser de kan få, bör ytterbelysningen mot
skärmen hållas nere men detta är inte alltid
möjligt. Därför gör man bildskärmens glas något
ljusabsorberande (ca 30 %). Ytterljuset
passerar detta skikt två gånger, medan ljuset från
bilden går genom glaset endast en gång. På detta
sätt ökas kontrastområdet för åskådaren. Också
detaljkontrasten, mätt omedelbart intill en
svartvit övergång, blir större, beroende på att strålens
ljusgårdseffekt minskas.
Bildrören för projektionsändamål har vanligen
en diameter på 6—17,5 cm. Bilden förstoras
oftast upp med en konkavspegel (Schmidt-optik)
och återges på en reflekterande eller
transmitterande skärm. Det senare systemet där skärmen
är inbyggd i mottagaren, har kommit alltmer på
avskrivning för hemmottagning, sedan stora
bildrör blivit vanliga. Återgivning på
reflekterande skärm, upp till 25—30 m2, användes
huvudsakligen vid visningar för stor publik men kan
också tänkas få en viss popularitet i hemmen.
Fig. 20.
Modernt bildrör
med 90°
avböjningsvinkel; skärmens diameter 30 cm,
rörets längd
33 cm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
