Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1954 - Användning av isocerin, av Holger Meyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Användning av isocerin
Ingenjör Holger Meyer, Stockholm
665.432
Sedan årtionden tillbaka har paraffin funnit vidsträckt
användning, bl.a. som skyddsbeläggning på olika material
Detta beror på att paraffin är vattenavvisande,
ogenom-släppligt för gaser och resistent mot syror, alkalier och
andra kemikalier. Det har emellertid den stora nackdelen
att vara grovkristallint och sprött. Denna brist kan man
emellertid avhjälpa genom att blanda det med vissa växer.
Till dessa hör blandningar av ceresiner och isoceresiner
som under namnet isocerin kommit ut i marknaden de
senaste två åren. De framställs liksom paraffin ur
petroleum och är alltså kolväte- eller mineralvaxer. Medan
nor-malparaffiner har raka kolkedjor har isoceresiner
(isopa-raffiner) grenade och ceresiner dessutom kolringar.
Råvaror
Vid den vanligen rådande temperaturen, omkring 20°C,
kristalliserar ofta råolja delvis. Detta är särskilt fallet om
den innehåller större mängd paraffiner. Under vissa
förhållanden sker kristallisationen redan i jorden, och om
marken är porös, sjunker de flytande beståndsdelarna
undan. Den bruna eller svarta återstoden, rå ozokerit, kan
då brytas som mineral. Dess stelningspunkt och fasthet
varierar. Den består till största delen av ceresiner,
isoceresiner och innehåller vidare n-paraffiner, mineralolja
och syrehaltiga ämnen (bitumen). En liknande produkt
avsätter sig på cisternbottnar och i rör vid lagring och
pumpning av råolja.
Vid upphettning av brunkol i retorter destillerar alla
möjliga organiska ämnen över som starkt luktande tjära
("Schwelteer"), däribland n-paraffin. Även skifferolja ger
liknande växer ur vilka möjligen isocerin kan utvinnas.
Framställning
Vid fraktionerad destillation av råolja upp till 350°C fås
en återstod, innehållande mineralvaxer. Massan löses upp,
och lösningen kyls ned, varvid kristallina mineralvaxer
faller ut. Enkla eller blandade lösningsmedel används,
beroende på vilken olja man utgått från. Den från
lösningsmedel befriade vaxblandningen kallas råpetrolat och består
av n-paraffin, ceresin, isoceresin, högviskös olja, omättade
kolväten, bitumen och asfalt. Det är för det mesta
plastiskt formbart till smörjigt, dess färg är mörkbrun till
grön och dess stelningspunkt 50—60°C.
Fraktionerna 300—-350°C, som bl.a. används till
dieselmotorbränsle, för vid destillationen med sig en del
paraffiner. För att oljorna skall kunna användas, måste de
separeras från paraffinerna. Detta sker genom upplösning
av fraktionerna, frysning av lösningen och frånfiltrering
av de härvid erhållna kristallerna. Lösningsmedlet drivs
sedan av. Den kristallina produkten bildar mörka,
halvfasta massor med stelningspunkt 40—-60°C. Den består
huvudsakligen av n-paraffiner med 16—28 kolatomer men
innehåller också ceresiner och isoceresiner.
För att vaxerna skall kunna användas måste de vara
färglösa och ha ett begränsat stelningsintervall. För att
erhålla sådana produkter använder man tre
separeringsmetoder. De produkter som härvid fås är missfärgade och
orena; de behandlas därför med svavelsyra och blek jord.
Den vanligaste separeringsmetoden bygger på utsmältning
i olika fraktioner. Råvaxet gjuts i tavlor, som läggs på
trådnät och värms sakta. Proceduren är lämpligast för
n-paraffinrika växer, innehållande mindre mängd
ceresiner och isoceresiner. Vid 25—50°G avrinner en
förfraktion, bestående av en halvfast kristallgröt. Den används
t.ex. för impregnering av tändstickor. Man tar sedan
fraktioner vid 50—52, 52—54 och 54—56°C. De är handels-
paraffiner vilkas sammansättning beror av råoljans. De
består till största delen av n-paraffiner men innehåller
också isoceresiner och ceresiner. Halten av dessa
bestämmer till stor del paraffinets egenskaper.
Råvaxer med hög ceresinhalt kan ej utsmältas. För dem
måste man tillgripa fraktionerad kristallisation. Vaxet löses
i en lämplig vätska och lösningen avkyls. De svårlösligaste
beståndsdelarna, t.ex. högsmältande ceresiner,
kristalliserar då ut först. Genom omkristallisation kan man få
nära nog paraffinfria ceresin-isoceresinblandningar. Vid
en annan metod, behandling med selektiva lösningsmedel,
utnyttjas skillnader i kolvätenas löslighet.
Genom fraktionerad destillation kan man separera
råvarans hårda och mjuka beståndsdelar. Metoden är dock
obrukbar för åtskiljande av paraffin och ceresin.
Egenskaper och användning
Isocerin, framställt enligt någon av de nämnda metoderna,
utgör en mikrokristallin, plastisk produkt med
stelningspunkt 65—75°C och god oljebindningsförmåga. Dess
viktigaste egenskap torde emellertid vara att grovkristallint
paraffin genom inblandning av relativt liten mängd
isocerin, t.ex. 5 °/o, får mikrokristallin struktur och därmed
ökad formbarhet och smidighet. Isocerin kan därför med
fördel utnyttjas som tillsats till paraffin vid nuvarande
arbetsmetoder inom förpackningsindustrin.
Vid användning i kosmetiska preparat är isocerins
hydro-fila karaktär, dess strukturförenande egenskaper och
okänslighet för temperaturväxlingar av betydelse. Därtill
överträffar det bivax i resistens mot syre, alkalier och
syror. För ingjutning av kondensatorer och ackumulatorer
och till skyddsöverdrag på tråd är tre av isocerins
egenskaper utslagsgivande, nämligen fullständig elektrisk
neutralitet, hög dielektricitetskonstant och goda
åldringsegenskaper.
Isocerin används också vid tillverkning av karbonpapper
och vaxmatriser. I bryggerier utnyttjas det som
skyddsbeläggning i metallbehållare på grund av sin neutrala,
segplastiska karaktär. Vid fabrikation av ljus och
vax-figurer utnyttjas isocerins plasticitet och förmåga att göra
paraffin och stearin finkristallina. Särskilt utvalt
isocerin är lämpligt som tillsats i gummi då det minskar dettas
känslighet för ljus och tendens till sprickbildning.
Isocerins förmåga att såväl ensamt som i blandning med
paraffin binda lösningsmedel, varvid pastor bildas, gör
det till viktig beståndsdel i bonvax och skokräm. Även
vaxbets och möbelpolityr förbättras genom tillsats av
isocerin. Dessa pastor blir mera resistenta mot avdunstning
och dessutom smidigare och lättare att stryka på. Väljer
man ut lämpligt isocerin, försvagas inte heller vaxskiktets
glans. Detta spelar stor roll för alla glansmedel, t.ex.
bil-vax. Isocerin har också visat sig användbart som
rostskyddsöverdrag tack vare sin segplastiska struktur.
Inblandning av isocerin i vaxprodukter medför alltså
oftast en väsentlig förbättring av dessa. Halten isocerin
kan varieras allt efter slutprodukternas ändamål. I många
fall torde 5 °/o eller mindre vara tillräckligt. Det största
användningsområdet för isocerin är emellertid vid
tillverkning av vaxade eller paraffinerade pappersvaror till
förpackningar. För detta ändamål användes t.ex. under
1951 i USA 3 400 t vax varav mer än 95 °/o var
mineral-vax; ca 3,5 °/o av detta utgjordes av isocerin.
Litteratur
1. Kohlenwasserstol[ivachse mit vielfültigen Einsatzmöglichkeiten.
Prakt. Chem. 4 (1953) s. 65.
2. Mineralwachse in der Verpackungsindustrie.
Verpackungsrund-schau maj 1953.
3. Wachse in der kosmetischen Industrie. Fachbl. f. Parfüm u. Seife
3 (1953) mars 15.
4. Wachse in der Papierindustrie. Papier 1953 s. 270—272.
5. Mineralwachse als Shutzüberzüge. Ingenieur 7 (1953) h. 5.
6. Wachsverbrauch in der Verpackungsindustrie steigt. Neue
Ver-packung 1953 h. 6.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
