Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 9 mars 1954 - Andras erfarenheter - Förbättrad Mooney-viskosimeter, av SHl - Bestämning av tillgänglig fosfor i jord, av SHl - Framsteg inom penicillinforskningen, av SHl - Knäckning av korta pelare, av JH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 mars 195b
213
vikt. Man fann bl.a. att olika instrument gav olika värden
på viskositeten hos samma gummi. En undersökning
utförd vid Bureau of Standards har visat att detta beror på
olikhet i lettringen för vilken inga toleranser fastställts.
Man har därför konstruerat ett instrument i vilket ytorna
är släta men försedda med radiella, V-formade räfflor.
Dessas djup är inte kritiskt därför att de är vinkelräta mot
rörelseriktningen. Gummit kan nämligen då inte glida eller
skjuvas längs dem.
Vid användning av det nya instrumentet har det visat sig
att högmolekylärt gummis glidning i instrumentet kan
undvikas genom minskning av skivans rotationshastighet.
Man har funnit att den tid, som behövs för erhållande av
en pålitlig viskositetsbestämning, inte blir orimligt lång
ens vid en rotationshastighet på 0,1 r/m. Friktionskrafterna
är då ännu små i förhållande till vridmomentet på axeln
(Chemical & Engineering News 23 nov. 1953 s. 4890).
SHl
Bestämning av tillgänglig fosfor i jord. En fullt
pålitlig metod att fastställa huruvida skörderesultatet på en
given jord kan förbättras genom gödsling med fosfat har
hittills saknats (Tekn. T. 1950 s. 669). Enligt U S
Department of Agriculture kan man emellertid fastställa jordens
halt av för växterna tillgänglig fosfor genom att skaka ett
jordprov med en lösning av natriumbikarbonat och
bestämma fosfor i extraktet.
Metoden, som är grundad på ganska nytt vetande om
kalciumfosfats reaktioner i jorden och dessas betydelse
för växters fosforabsorption, är relativt snabb — en analys
tar mindre än 1 h — och lämpar sig utmärkt för
rutinanvändning (Chemical & Engineering News 28 sept. 1953
s. 4012). SHl
Framsteg inom penicillinforskningen. Många
människors överkänslighet för penicillin har i USA ansetts vara
ett besvärligt problem ända sedan detta läkemedel började
användas. Man trodde först att orsaken var föroreningar i
preparaten, men senare kunde man visa att de
ogynnsamma reaktionerna beror på penicillinets egenskaper.
Man uppskattar att 1,5—10 °/o av befolkningen är
överkänslig för penicillin G (bensylpenicillin).
Man har därför sökt efter andra penicillintyper än de
"naturliga" (Tekn. T. 1947 s. 25), som ibland ger
ogynnsamma biverkningar. Härvid koncentrerades först
uppmärksamheten på penicillin S
(y-klorkrotylmerkaptometyl-penicillin) som föreföll lovande men har obehaglig lukt
och smak. Man har senare framställt
allylmerkaptometyl-penicillin (penicillin O) som liknar S-typen. Den sägs vara
fri från allergiska och tungretande egenskaper och har
mindre motbjudande lukt och smak än penicillin S.
Det uppges att tillverkning av penicillin O visade sig
besvärligare än väntat. Tillsats av allylmerkaptoättiksyra till
närlösningen gav inte tillräckligt utbyte av den önskade
penicillintypen. Man fann så smånigom att svampraser som
ger gott utbyte av penicillin G inte kan ge större mängd
penicillin O. Man har emellertid nu isolerat
svampstammar som ger bättre utbyte därav. Kliniska försök i USA
under fem år uppges visa att 90 °/o av de personer, som
är allergiska för penicillin G, inte reagerar för O-typen.
Vidare lär många av dem som behandlats med penicillin O
sedan tåla G-forinen.
Penicillin O har framställts och provats i liten
utsträckning i Sverige dock utan uppmuntrande resultat. I ett
fåtal fall har personer, överkänsliga för G, behandlats med
O-formen; de har härvid alla visat sig reagera allergiskt
också för denna. I Sverige anser man att överkänsligheten
för penicillin G är av relativt liten betydelse dels därför
att fallen är ganska få (1,5—3 °/o), dels därför att de
allergiska reaktionerna i allmänhet är lindriga.
De först använda penicillinsalterna utsöndras mycket
snabbt och man måste därför vid penicillinbehandling ge
täta injektioner. Detta var besvärligt både för patienter
och läkare, och man har därför sökt penicillinföreningar
som stannar i kroppen så länge som möjligt. Det första
varaktiga preparatet var amorft penicillinkalcium i olja
med bivax. Det kom 1944 men redan fyra år senare hade
man ett bättre, nämligen penicillinprokain som tack vare
sin svårlöslighet i vatten har långvarig verkan. Prokain är
en organisk bas med formeln H2NC6H4COOC2H4N(C>H5)c.
Penicillinprokain användes först i oljesuspension försatt
med 2 °/o aluminiummonostearat. Detta preparat
utträngdes emellertid snart av en stabil vattensuspension som är
lätthanterligare.
År 1951 fann man i USA ett nytt svårlösligt penicillinsalt,
N^-dibensyletylendiaminbisbensylpenicillin
som brukar kallas DBED-penicillin. Det är ett vitt
kristalliniskt pulver utan smak, lösligt i formamid och
närbesläktade lösningsmedel men mycket svårlösligt i vatten. Det
har därför mer långvarig verkan än något annat hittills
känt penicillinsalt. Hos vuxna ger en engångsdos på
6 000 000 IE aktiv koncentration i blodet under 5 dygn
och i vissa fall har penicillin kunnat påvisas i serum ännu
28 dygn efter injektionen.
I Sverige tillverkas och säljs DBED-penicillin under
namnet Penditan. Det finns dels ensamt, dels blandat med
penicillinprokain i vattensuspension. Preparaten kan
injiceras eller tas in genom munnen. I senare fallet
absorberas DBED-penicillin snabbt trots sin svårlöslighet. Det
har kombinerats med prokainpenicillin för att man skall
uppnå hög begynnelsekoncentration i blodet.
Under penicillinjäsningen bildas flera penicillintyper, men
man är endast intresserad av penicillin G
(bensylpenicillin). Man behöver därför en noggrann metod för
bestämning av penicillin G i mäsk. För närvarande utnyttjas en
analysmetod, byggd på användning av biosyntetiskt
framställt bensylpenicillin. Detta används för bestämning av
en okänd halt av penicillin G enligt utspädningsmetoden
varvid preparatens deuteriumhalt bestäms ur deras
absorptionsspektrum i infrarött. Man har emellertid nu
utarbetat en ny analysmetod som uppges ge en
noggrannhet på ± 2 °/o. Den är relativt snabb; en tränad analytiker
kan göra 4—5 analyser på 8 h.
Vid biosyntesen inför man radioisotopen kol 14 i
penicillinet genom att till närlösningen sätta
natriumfenylace-tat som svampen utnyttjar vid framställning av
bensylpenicillin. Vid analysen bestäms den radioaktiva
strålningen från kol 14. Man utnyttjar härvid utspädningsmetoden
(Tekn. T. 1950 s. 765, 1952 s. 605), som har fördelen att
man inte behöver isolera ett prov kvantitativt för
bestämning av dess radioaktivitet (Chemical & Engineering News
28 sept. 1953 s. 3962, 4012; enl. AB Kabi). SHl
Knäckning av korta pelare. Avvikelser från Eulers
knäckningsteori för balkar har länge varit kända; i själva
verket skulle enligt den klassiska teorin många nu existe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
