Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 16 mars 1954 - Nya metoder - Elektromagnetisk membranpump, av Wll - Magnesium som bränsle, av H Me - Opejlbara rundradiosändare, av GAH - Nervgaser, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 ’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Elektromagnc-i
tisk membranpump; 1
vatteninlopp och
sug-ventil, 2 sugkammare,
3 elastisk kolv, 4
lyftögla, 5 tryckkammare,
G lock. 7 tryckrör, 8
stålmembran, 9
vibrerande axel, 10 hölje,
11 gummi membran, 12
membranfäste, 13
rörligt ankare, 14
magnet-kärna, 15
magnet-spole, 17 gummifötter.
och behöver inle smörjas. Pumpen arbetar som
tryckpump, varför den måste placeras under vattenytan. En
pump väger 6 kg och ger vid olika uppfordringshöjder
följande vattenmängder:
Uppfordringshöjd ........ m 2 10 15 20 25 30
Vattenmängd ........... I/h 1 000 800 700 600 500 400
Pumpen är lätt att flytta och kan anslutas till
belysningsnätet genom jordat uttag. Den är avsedd för sportstugor,
villor, trädgårdar, växthus, springbrunnar och även för
mindre industrier (enligt Scandia-Maroc, Stockholm). Wll
Magnesium som bränsle. Enligt försök, som utförts i
USA, kan magnesium, försatt med ett stabiliserande ämne,
ersätta motorbränsle, speciellt flygbensin med tanke på
magnesiums låga specifika vikt. Härvid skulle 350 kg
magnesiumbränsle ge samma energikvantitet som 18 000 kg
flygbensin. Det uppges vara användbart i något förändrade
dieselmotorer. För flygplan behövs däremot en
specialmotor som dock redan lär ha konstruerats och prövats
med framgång.
Magnesiumgöt med minst 99 % renhet mals till mycket
fint stoft (6 (x). Sedan stabiliseringsmedel tillsatts skall
pulvrets magnesiumhalt vara minst 95 */o. Man har också
prövat magnesium-aluminiumblandningar, men bildning av
aluminiumoxid har minskat bränslets effektivitet.
Magnesiumskrot (borr- och svarvspån) har hittills inte kunnat
användas. Amerikanska flygvapnet har inte visat intresse
för projektet (Chemical & Engineering News 16 nov. 1953
s. 4778). H Me
Opejlbara rundradiosändare. Under senaste
världskriget använde sig anflygande bombförband ofta av pejling
mot rundradiostationer för att orientera sig. Mot detta
vidtog då det anfallna landet ofta den åtgärden att avbryta
sändningarna. Detta har emellertid den nackdelen att
man ej kan nå radiolyssnarna med meddelanden, något
som ofta är av vikt att kunna göra under pågående anfall.
Den amerikanska federala radiokommissionen har
utarbetat en plan enligt vilken pejling mot
rundradiostationer omöjliggörs trots att sändningarna ej avbryts. Enligt
detta system sammanlänkas radiosändarna i grupper om
tre till sex stationer, vilka vid flyglarm alla kopplas över
till en gemensam våglängd och till samma program som
då kommer från den lokala civilförsvarsledningen. De
olika stationerna börjar sedan slå till och ifrån strömmen
till sina bärfrekvensgeneratorer så att endast en station
sänder åt gången, men så att det alltid finns en sändare
i gång.
Den lyssnande allmänheten kan således hela tiden följa
programmet men navigatören i ett fiendeplan kan ej finna
riktningen till radiostationerna. Längsta oavbrutna
sändningstid för en och samma station är 40 s och den
kortaste är 5 s. Tidsintervallen och ordningen mellan de olika
stationerna skall varieras slumpvis.
Varje sändare är utrustad med ett relä som medger
sändning endast då reläet mottar en ton med 7 kHz frekvens.
Denna ton utsänds från en styrcentral i en slumpvis
ordning och under godtyckligt fördelade tider. Den slumpvisa
fördelningen erhålls från en termisk bruskälla som styr
sex sammankopplade tidgivande motorer, vilka i sin tur
ger kopplings- och tidsförloppet (Electronics febr. 1954
s. 165). G AH
Nervgaser. Organiska fosfat är kända sedan början av
1800-talet, och kännedomen om dem växte parallellt med
den organiska kemin tills de blev nervgaser. Då försvann
alla publikationer om en viss grupp av dem ända tills B
llolmstedt vid Uppsala Universitet nu i American Chemical
Society redogjort för sina forskningsresultat.
Organiska fosfat började studeras i Tyskland och
Ryssland vid slutet av 1800-talet, och omkring 1915
igångsattes omfattande forskningsprogram på många håll i Europa.
I Tyskland intresserade man sig främst för framställning
av insektsmedel, och Schrader framställde en serie
halo-gensubstituerade fosfat som inte bara visat sig vara goda
insektdödare utan också högst giftiga för däggdjur. Denna
forskning ledde till framställning av tre mycket giftiga
organiska fosforföreningar med den allmänna formeln
RiRePOX. De kallas nu vanligen nervgaser.
Tabun, den först framställda och utvecklade nervgasen,
tillverkades i stor mängd i Tyskland under andra
världskriget. Detta blev känt för de allierade först efter
invasionen i Frankrike. Soman och sarin, av vilka den senare är
giftigast av alla tre, upptäcktes och framställdes också av
tyskarna. Dessa föreningar, som har formlerna
CH3CH2O ^ xO
(CHs)»N / \
tabun
cn
CH3\p/°
ch3cch(ch3)o/ ^f
CH3\p/°
ch3ch2o// x f
kallas nervgaser därför att de inhiberar kolinesteras, det
enzym som möjliggör överföring av impulser från
nervändar antingen till muskelceller eller närliggande nerver.
Vid transport av en impuls genom en nervcell bildas
ace-tylkolin vars verkan är analog med en strömbrytares som
sluter en strömkrets. Det måste nämligen finnas för att
impulsen skall fortplantas. När denna passerat
hydrolyseras acetylkolinet av kolinesteras som alltså har en effekt
analog med brytning av en elektrisk strömkrets.
Anti-kolinesteraser inhiberar liksom organiska fosfat
kolinesteras så mycket att förbindelsen i nervbanan förblir
sluten och kroppens normala funktioner störs.
Symtomen vid nervgasförgiftning genom inandning av
liten mängd gas består i sammandragning av pupillerna
och andningssvårigheter. Om motåtgärder inte vidtas på
ett tidigt stadium, sammandras luftrören, och
konvulsioner uppstår. Nervgaser absorberas också av huden och
ögonen och är då lika giftiga som vid inandning.
Absorptionen genom ögonen är särskilt snabb och leder oftast
till döden.
Som medel mot nervgasförgiftning rekommenderas
vanligen atropin, men detta ökar bara kroppens
motståndskraft, och det hjälper därför endast mot små giftdoser.
Den enda effektiva behandlingen vid förgiftning är
troligen atropininjektion och konstgjord andning. Dödlig dos
för människor har inte bestämts men är sannolikt 0,1—
0,01 mg/kg kroppsvikt eller 7—0,7 mg för en man av
medelvikt. Som jämförelse kan nämnas att dödlig dos av
cyanväte är ca 50 mg (Chemical & Engineering News 9 nov.
1953 s. 4676). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
