Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1954 - Problem vid planering av ett svenskt huvudvägnät, av Allan Tånneryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954
259
Problem vid planering
av ett svenskt huvudvägnät
Byråchef Allan Tånneryd, Stockholm
Två huvudfaktorer blir bestämmande för
planeringen av ett huvudvägnät, nämligen vilka
resurser vi bör avdela för ett huvudvägnät, och
vilka krav den framtida trafiken kommer att
ställa på detta nät. Båda faktorerna är
svåröver-blickbara och ömsesidigt bundna till varandra;
den ena kan icke oberoende av den andra få
vara bestämmande för vägnätets utformning.
Planläggning steg för steg
Varken resursernas storlek eller vägtrafiken är
statisk eller erbjuder en jämn och på mycket
lång sikt överblickbar utvecklingslinje. Det kan
därför icke vara riktigt att vid en viss tidpunkt
låsa fast sig vid ett visst program. Dynamiken
i problemet medför att handlingsprogrammet
måste vara smidigt och anpassningsbart.
Ett hastigt överslag visar att behoven av
investeringar i huvudvägar är mycket stora, och
att resurserna åtminstone för närvarande får
avgörande betydelse för handlingsprogrammet.
Dagens resurser kan emellertid icke tillåtas
bestämma det slutliga mål vi vill nå. Vi får därför först
inrikta oss på en första utbyggnadsetapp, vilken
bör hålla möjligheten öppen att fortsätta efter
alternativa utvecklingslinjer. Detta innebär att
planläggningen i stort sett måste uppläggas så
att trafikleder med hög standard skall kunna
byggas men samtidigt så att nätet av trafikleder
blir så rationellt som möjligt, även om denna
höga standard icke kan nås. Framförallt måste
vägnätet kunna fungera tillfredsställande också
under utbyggnadsskedet.
En planläggning med ett ej alltför avlägset mål
och utgörande en etapp möjlig att infoga i ett
kommande, längre gående program är egentligen
intet nytt inom vägväsendet. I slutet av
1930-talet och under hela 1940-talet inriktades
vägbyggandet på en trafik, som skulle motsvara ett
trefaldigande av 1936 års trafik. Denna trafik är
nu nådd men hela vårt vägnät har inte blivit
utbyggt till denna standard. Målsättningen har
emellertid, om man ser den i stort, icke
inneburit någon felinvestering. Den som säger att
det byggts för svaga och för smala vägar och
Föredrag i avd. Väg- och Vattenbyggnadskonst den 8 februari 1954.
625.711.1(485)
711.71(485)
broar bör betänka, att dessa trafikleder har gjort
god tjänst redan och att kortare väglängder
skulle blivit ombyggda om målet i fråga om
standard hade satts högre.
Vägbyggandet har även i andra hänseenden fått
anpassas efter resurserna och förhållandena i
övrigt. Den ringa vägbyggnadsverksamheten
under 1940-talet och den kraftiga expansionen av
biltrafiken har medfört de senaste årens
inriktning på upprustning och förstärkning av
vägnätet. Den karaktäriseras av strävanden att
åstadkomma största möjliga längd belagda,
bäriga vägar.
I dag säger vi oss, att planläggningen bör
inriktas på en trafik motsvarande 2,5 gånger den
nuvarande. Detta kan också vara ett etappmål.
Vi finner emellertid då, att denna trafikvolym
kommer att medföra behov av avsevärda
investeringar i ett stamvägnät och även att
kostnaderna per längdenhet vid detta vägbyggande blir
större än någonsin. Detta förhållande
framtvingar med nödvändighet en planering i ett större
sammanhang för att en rationell lösning skall
nås. Enligt 1954 års statsverksproposition
kommer Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen att få
anslag till en sådan planering. Denna möjlighet
att bl.a. tränga närmare in i problemet om
planeringen av ett huvudvägnät hälsas med
tillfredsställelse av alla vägplanerare och
vägbyggare.
Awägningsproblem
De problem, som möter vid en sådan
planläggning är av ekonomisk och teknisk art. De
förstnämnda är icke blott trafikekonomiska problem
bland vilka inryms näringslivets
transportekonomiska och lokaliseringsproblem. Sådana
problem möter vi ofta i olika skeden av
planläggningen. De ekonomiska problemen är än vidare
och rör de resurser, som kan ställas till
förfogande för att genomföra ett
huvudvägsprogram.
Bedömandet av hur stora resurser vägväsendet
bör disponera måste grundas på en
behovsinventering och alternativa utbyggnadsplaner.
Konsekvenserna vid olika alternativa
utbyggnadsprogram måste klarläggas. Därvid kommer man in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
