Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1954 - Problem vid planering av ett svenskt huvudvägnät, av Allan Tånneryd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
’ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Kostnader i Mkr. för utbyggnad av riksvägnätet till
en standard motsvarande den nuvarande trafikens krav.
på nationalekonomiska bedömanden av
komplicerad art där sådana frågor som näringslivets
lokalisering, rörelsestandardens utveckling,
hänsynen till förräntningskravet på nedlagt kapital
m.m. spelar in. Det slutliga valet av alternativ
måste bli av politisk art och skall här ej
diskuteras.
Inom Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen har,
med ledning av styrelsens kännedom om
vägväsendet och med hänsyn tagen till antagliga
resurser, gjorts ett utkast till en investeringsplan
för femårsperioden 1955—1959. Omslutningen
av statsmedel för väghållningen har där
beräknats till ca 4 000 Mkr. för fem år. Därav skulle
drygt 2 500 Mkr. användas för nybyggande,
varav 1 950 Mkr. på landsbygdens vägnät och 550
Mkr. på städernas för biltrafiken viktiga vägar
och gator.
Det anslag, som ställs till förfogande för
vägbyggandet skall användas till ombyggnad och
förbättring av ett vägnät av betydande längd,
behov finns också av att utvidga det med nya vägar.
Här möter vi alltså ett awägningsproblem, som
är ett viktigt led i planläggningen av
huvudvägnätets utbyggnad. Hur stor del av vägväsendets
resurser skall avdelas för huvudvägarna? Väg-
och Vattenbyggnadsstyrelsen har ansett att det
nu är av särskild vikt att stamlederna i vägnätet
får en förbättrad standard. Detta har medfört
att under senare år en något större andel än
tidigare disponerats för huvudvägar. Av 320 Mkr.
till väg- och brobyggande på landsbygden för år
1955 har Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen
ansett att 95 Mkr. skall användas för riksvägarna.
Av medlen skulle sålunda 30 % disponeras för
4,8 % av vägnätet. Givetvis är våglängden icke
den faktor som ensam bestämmer hur en sådan
fördelning bör ske. I dagens läge måste man vid
avvägningen ta särskild hänsyn till att man får
en god stomme i vägnätet. Utan en sådan stomme
kan lokalvägnätet icke fungera.
Målet är största möjliga räntabilitet av
väginvesteringarna. Denna beror i hög grad, förutom
av vägarnas nuvarande standard, av
trafikvolymen på de olika slagen av vägar. Tyvärr har de
pågående trafikräkningarna ännu icke
bearbetats så långt att det är möjligt att nu lämna
några uppgifter härom. Arbetet härmed fortgår.
Vid fördelningen av resurserna på olika
landsdelar har biltätheten viss betydelse. Antalet
personbilar och lastbilar per capita är mindre i
norra Sverige än i södra. Fördelningen av
bussbeståndet är en helt annan. I de järnvägsglesa
delarna av landet är bussbeståndet per invånare
störst.
Vi möter här ett problem som icke kan lösas
så enkelt som med att säga att medlen skall
fördelas i proportion till antalet bilar i olika
landsändar. Hela vägnätet skall ses som en enhet som
i sin helhet måste fungera väl även om vissa
vägdelar visar sig ekonomiskt mindre
bärkraftiga än andra. Här gäller frågan även att
jämföra olika landsdelars behov av förbättrade
land-transportleder och icke blott landsvägar. Vi har
här också glesbygdernas och de långa vägarnas
problem. Det går då inte att jämföra behoven
med utgångspunkt enbart från fordonsantal per
capita eller per vägmil.
Vid fördelningen av de anslag, som
statsmakterna anvisar har hitintills, i fråga om
ombyggnad av vägar, Väg- och Vattenbyggnadsverket
tagit hänsyn till såväl våglängden som
bilbeståndet och trafikintensiteten inom länen. Anslagen
för nyanläggning fördelas givetvis efter ett
konstaterat relativt behov av nya vägar.
För riksvägarna, som utgör ett direkt
överblick-bart vägnät, är det möjligt att göra en
angelägen-hetsbedömning av bestämda arbetsobjekt och
med ledning härav fördela anslagsmedlen. Även
i framtiden lär dessa principer få avgörande
betydelse för ett handlingsprogram.
Översiktlig planläggning
Det torde icke vara någon, som hävdar att man
för en översiktlig planläggning skall staka
vägar. Det är emellertid andra saker som gör ati
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
