Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 23 mars 1954 - Andras erfarenheter - Användning av kulblästring, av SHl - Nya metoder - En kombinerad form och armering för betongarbeten, av Rg - Avfrostning av kontaktledningar för löpkranar, av Lr - Släckning av oljebränder med luftinblåsning, av Wll - Gyrotron — en girindikator med stämgaffelgyro, av Göran Adler — Sven Forsgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 mars 1954-
271
mm i diameter har riktats på detta sätt med en tolerans
på 0,075 mm.
Experiment har visat att vissa metallers
spänningskorrosion kan minskas genom kulblästring, antagligen därför
att tryckspänningarna i ytskiktet neutraliserar den
dragspänning som materialet är utsatt för. Man har på detta
sätt kunnat öka livslängden för vissa magnesiumlegeringar,
kalldragen mässing och rostfritt stål.
Vid kulblästring uppstår tillräcklig flytning i ytskiktet
för att t.ex. mindre porer i gjutstycken av aluminium
skall tillslutas. Vidare används kulblästring i stället för
polering vid ytbehandling av vissa maskindelar varvid
avsevärt arbete kan sparas. Man kan prova ytskiktets
adhesion på försilvrat stål genom kulblästring, och man
undersöker möjligheterna att använda denna metod för
förbättring av egenskaperna hos isotermiskt kylt stål (J L
Everhart i Materials & Methods okt. 1953 s. 111). SHl
Nya metoder
En kombinerad, form och armering tör betongarbeten
har uppfunnits av svensken B Friberg, verksam i St. Louis,
USA. Metoden innebär att som betongform används
korrugerad plåt, som sedan får sitta kvar. Under gjutningen
vilar plåtarna på stålbalkar eller träreglar på lämpligt
avstånd. Betongen fäster vid plåtens galvanisering genom
det skikt av kalciumzinkat, som bildas av kalken i
cemen-tet och zinken. Förbandet är tillräckligt för att plåten skall
fungera som armering. Metoden har bl.a. tillämpats för
stora lagerbyggnader (S O Asplund i CTH Institutionen
för Brobyggnad Publ. 53:2). . %
t
A vfröstning av kontaktledningar för löpkranar. Is- eller
rimfrostbildning på kontaktledningarna för traverser och
telfrar utomhus kan inom många industrier vålla dyrbara
driftstopp under den kalla årstiden. Detta inträffar
speciellt då traverserna skall tas i bruk vid arbetsskiftels
början. Det är ett tidsödande arbete att manuellt avlägsna
isbarken från de minst nio tvärgående ledningarna på
20—35 m längd och de tre längsgående ledningarna, som
ibland är över 300 m långa och dessutom oftast
svåråtkomliga.
Med en speciell upptiningstransformator kan man
avlägsna dessa svårigheter. Transformatorn kan vara
inkopplad till kontaktledningarna oberoende av om
traversen körs eller ej (fig. 1). Detta möjliggöres genom att
sekundärströmmen fasförskjutes 90° i förhållande till
pri-märströmmen. Transformatorn utförs vidare omkopplings-
Fig. 1. Principschema för anslutning
av upptiningstransformator till
längsgående kontaktledningar; 1
huvudtransformator, 2 huvudfrånskiljare för
linjen, 3 huvudsäkringar för linjer, 4
frånskiljare för
upptiningstransformator, 5 säkringar för
upptiningstransformator, 6 upptiningstransformator, 7
travers.
bar för tre spänningar. Det högsta spänningsuttaget ger
en så stor sekundärström att uppkommen isbark smältes
på kort tid, medan det lägsta uttaget ger en betydligt lägre
ström, som endast håller kontaktledningarna vid en viss
övertemperatur och därmed förhindrar uppkomsten av
rimfrost och isbark.
En trepolig kontaktledning på 300 m längd med 80 min2
trådarea fordrar en upptiningstransformator på 180 kVA
och kan ge en övertemperatur på trådarna av upp till
75°C (Aseas Tidning 1953 s. 171). Lr
Släckning av oljebränder med luftinblåsning. För
släckning av oljebränder liar man undersökt en i USA
framkommen metod med luftinblåsning (Tekn. T. 1952
s. 644, 1953 s. 662), och på grundval av de amerikanska
erfarenheterna har Statens Vattenfallsverk under 1953
gjort en serie släckningsförsök.
Först gjordes en förberedande undersökning med
släckning av transformatorolja i en liten cistern med 0,35 nr
yta och i en något större med 1,8 mQ yta. Man provade
därvid inblåsning av luft, kväve och koldioxid för
om-blandning av oljan och fann i samtliga fall att släckningen
blev snabbast med koldioxid och långsammast med kväve.
Vidare gjordes strömningsförsök i en stor oljecistern med
33 m diameter och 18 m höjd, varvid man vid inblåsning
av luft centralt vid bottnen genom ett 2lh" rör fick god
cirkulation i oljan även vid så låg temperatur som — 2°C.
Eldsläckningsförsök gjordes sedan i en cistern med ca
28 m3 volym med diametern 3 m, höjden 4,15 m och
plåttjockleken 5 mm. Cisternen var till 40 cm från överkanten
fylld med eldningsolja Eo4 med flampunkten 84°C. Prov
gjordes med inblåsning av luft genom rör nära bottnen,
ett Vi" rör med 7 mm munstycke ca 0,6 m från centrum
och ett Va" rör med 5 mm munstycke i centrum av
cisternen. Lufttemperaturen under proven varierade mellan 30
och 35°C och oljetemperaturen hade ungefär samma
värde. Vid ett av proven insattes koldioxid för slutlig
släckning, efter det att elden dämpats genom inblåsning av
luft.
Vid användning av W röret och 0,5 kp/cm3 lufttryck
dämpades elden på ca 30 s, så att den var under kontroll.
Utefter cisternens kant fanns dock fortfarande lågor, som
det tog relativt lång tid att släcka genom inblåsning av
luft. Med Va" rör blev dämpningen märkbart sämre.
Av de gjorda proven och på grundval av de amerikanska
erfarenheterna anser man att släckning av oljor med
flampunkt som hos den provade oljan eller högre är möjlig.
Under alla förhållanden underlättas den manuella
släckningen avsevärt, och den behöver endast avse cisternens
innerkant. Genom kylning av cisternen med vatten
påskyndas släckningen. Den kvarblivande elden vid
cisternplåten syntes bli mer långvarig om oljan vid
luftgenom-blåsningen kommer i kraftig svallning, varvid den
upphettade plåten blir överdragen med ett oljeskikt. Denna
brand går dock lätt att släcka med koldioxid eller skum.
För alt minska svallningen bör man dock använda det
lägsta lufttryck som ger erforderlig cirkulation av oljan.
Bränntiden före släckningen anses inom rimliga gränser
inte spela någon roll.
Om tryckluft finns på platsen blir anordningarna för
denna eldsläckningsmetod mycket billiga. Det är önskvärt
men inte nödvändigt att luftinblåsningen utlöses
automatiskt vid brandens början. Tryckluften bör inte stängas av
alltför tidigt, ty bästa resultatet erhålles vid långvarig
luftinblåsning, kombinerad med vattenkylning och eventuellt
manuell släckning (enl. Carl Bexell, K.
Vattenfallsstyrelsen) . Wll
Gyrotron — en girindikator med stämgaffelgyro.
En vinkelhastighetsgivare, "gyrotron", som bygger på en
annan princip än det vanliga mätgyrot, använder en
vibrerande stämgaffel i stället för en roterande massa.
Gyrotronen består av en elektriskt driven stämgaffel (fig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
