- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
305

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1954 - Forskning bakom 380 kV systemet, av Bo G Rathsman - Användning av vinylacetat, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13 april 1954-

305

överföra ca 900 000 kW eller ungefär dubbelt så
mycket som en normalt utförd, okompenserad
ledning. Forskningen rörande
stabilitetsproblemet har sålunda givit mycket goda resultat.

Detaljproblem

Utöver de tre huvudfrågorna, koronan,
isolationen och dess koordination med
överspänningsskyddet samt överföringsstabiliteten, har ett
stort antal detaljproblem förelegat.

Den höga spänningen och de stora
ledningslängderna har ställt nya problem för
spänningsregleringen på systemet. Man har därför måst ordna
med särskilt riklig regleringsutrustning, bl.a. vid
generatorerna i Harsprånget.

För kraftledning har försök måst utföras för
att få en lämplig mekanisk utformning av
duplexledarna. Omfattande fältförsök fick göras
bl.a. för att fastställa i vilken utsträckning
ledarna behövde fixeras i förhållande till
varandra.

För kraftledningens stålstolpar, som sätts
direkt i marken, har korrosionsproblemet fått
utredas i detalj. Där fortsätter för övrigt en på lång
sikt upplagd forskning.

Under ledningsbygget uppkom också en del
oförutsedda problem. På grund av att olämpligt
stål levererats till verkstäderna uppstod ett stort
antal sprickor i de svetsade
stolpkonstruktioner-na. Det blev ett mödosamt arbete att klarlägga
orsakerna och finna motmedel. En annan
felaktighet uppträdde i aducergodset för
armaturdelarna till en del av isolatorelementen. Även
här blev det nödvändigt med ingående
metallurgiska undersökningar.

Uppnådda resultat

och fortsatta arbetsuppgifter

Erfarenheterna av Harsprångsöverföringen har
sedan den togs i drift i april 1952 varit mycket
tillfredsställande och även under sommaren 1953,
som var ovanligt åskrik, motsvarade
driftsäkerheten helt förväntningarna. Genom de
lösningar som valts har ett överföringssystem
erhållits med i hög grad förbättrad
överföringsekonomi. Den specifika överföringskostnaden
har minskats jämfört med 200 kV systemets med
omkring 40 % och en ytterligare minskning med
■ca 10 % har uppnåtts genom
seriekompense-ringen.

Det finns dock fortfarande en del att göra för
att ytterligare förbättra systemet — i första hand
för att skära ned anläggnings- och
driftkostnader och för att förbättra överföringsekonomin.
För varje ny utbyggnad av systemet strävar man
efter att komma ytterligare ett stycke i den
riktningen. Även dessa ansträngningar måste i stor
utsträckning bygga på den forskning, som varit
underlag för den första överföringen med 380
kV.

Användning av vinylacetat. Både som monomer och
polymer är vinylacetat ett mycket användbart material.
Man kan göra många olika produkter av det, såsom lim,
färg, jordförbättringsmedel, textilfibrer,
appreteringsme-del, och det kan användas t.ex. till permanentstärkning, i
tuggummi och i betong. Vidare reagerar det lätt med
många andra ämnen till andra användbara produkter,
t.ex. sampolymerisat som polyvinylkloridacetat, och det
är utgångsmaterial för de mycket använda plasterna
poly-vinylbutyral, polyvinylalkohol och polyvinylformal.

Produktionen av vinylacetat i USA är för närvarande
inte säkert känd därför att det framställs av firmor som
samtidigt gör andra vinylprodukter, och man skiljer sällan
mellan dessa. Uppskattningar av årsproduktionen varierar
mellan 35 000 och 45 000 t. Ungefär 5 000 t importerades
1952, nästan enbart från Kanada. Tillverkningen av
poly-vinylacetat tros vara ca 20 000 t/år, och man importerade
1952 ca 500 t från Italien. För tillverkning av
polyvinylalkohol och polyvinylbutyral beräknas förbrukningen av
vinylacetat vara ca 23 000 t/år.

Trots vinylacetats användbarhet och låga pris råder i USA
en viss osäkerhet om dess framtidsutsikter. En firma har
emellertid under 1953 kört i gång en ny fabrik för 14 000
t/år eller mer och tycks därför vänta att efterfrågan på
vinylacetat skall växa. Man lär använda en helt ny
tillverkningsmetod, vid vilken acetylen inte är
utgångsmaterial, och det är möjligt att billigare vinylacetat kan
erhållas på detta sätt.

Man anser att priset på vinylacetat i alla händelser
troligen kommer att falla i framtiden. Det var 1953 15,5 ct/lb;
polyvinylacetat kostade ca 40 ct/lb. Det senare är den
viktigaste produkten då monomeren används i liten
omfattning, mest till sampolymerisat. Polyvinylalkohol fås
sålunda genom hydrolys av polyvinylacetat, och polyvinylalkohol
ger polyvinylbutyral med butyraldehyd, polyvinylacetal
med acetaldehyd och polyvinylformal med formaldehyd.

Polyvinylacetat kan användas i fast form men säljs oftast
som lösning eller emulsion. Av de ca 18 000 t som
förbrukades 1952 direkt som plast beräknar man att 55 °/o
användes till lim, 25 % till textilier och papper, 15 °/o till
färg och 5 °/o till diverse ändamål. Man tror att minst
34 000 t skall gå åt 1957, varvid fördelningen skulle bli
30 °/o till lim, 10 %> till textilier och papper, 55 °/o till
färg och 5 °/o till diverse ändamål.

Färgindustrin väntas tydligen öka sin förbrukning av
polyvinylacetat väsentligt. Orsaken härtill är att
polyvinyl-acetatemulsion i vatten visat sig utmärkt som bindemedel
i dispersionsfärger (Tekn. T. 1952 s. 883) för både
inom-och utomhusmålning. I Tyskland och Storbritannien har
man använt sådana färger för utomhusmålning i 10—12
år, och de används förfarande trots att linoljefärger nu
kan erhållas till lägre pris.

Man har sagt att polyvinylacetatfärg har nackdelen att
vara känslig för vatten, men tillverkarna uppger att denna
egenskap kan minskas tillräckligt genom lämplig
sammansättning av färgen. För övrigt är det önskvärt att
färgfilmen absorberar något vatten eftersom den då inte flagar
av så lätt. I alla händelser har stora framsteg gjorts vid
tillverkning av polyvinylacetatfärg, så att denna i dag är
mycket bättre än för 8—10 år sedan.

I USA har dispersionsfärger med styren-butadien som
bindemedel fått stor användning för inomhusmålning. De
är något billigare än polyvinylacetatfärger då
styren-butadien kostar 32 ct/lb mot 36—43 ct/lb för polyvinylacetat,
som också har andra tänkbara konkurrenter i nya
poly-vinylkloridplaster. Dessa har nämligen betydligt större
möjligheter att göra sig gällande inom färgindustrin än
de som fanns i marknaden för 2—3 år sedan. Vidare har
det kommit nya akrylplastemulsioner för
dispersionsfärger; de har ganska märkliga egenskaper och kan
därför inte lämnas ur räkningen.

Textilindustrins användning av vinylacetatderivat är
osäker. Inom denna industri kan liksom inom färgindustrin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free