Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1954 - Balk på fjädrande underlag, av Allan Bergfelt - Nybyggen - 1,2 MW radiosändare, av DH - Ångkraftverket Kearny, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
313
Fig. 4. Försök med
dubb ingjuten i betong.
Fig. 5. Försök med dubb ingjuten i
betong. Korrigering för olika värden
på avståndet a enligt fig.
4;–-justering med hänsyn till skjuvningens
inverkan; y nedböjning, y’
vinkel-ändring till vänster om kraften P,
OII hålkanttryck, oj/ böjpåkänning i
dubben.
Vid högre last flöt betongen och dubbens ökade
nedböjning motsvarade knappast större mottryck vid betongytan.
Pbrott är antaget vara det värde, som ungefär motsvarar
vinkeländringen 0,02. Värdet 4 000 kp för 19 mm dubb är
stort, vilket kanske delvis beror på att i detta försök, det
första, betongen var något bättre, ökning av
ingjutnings-längden utöver 4—5 gånger diametern hade ingen
märkbar inverkan på möjlig belastning.
Sammanfattningsvis kan sägas att
skjuvningskorrektio-nen i vissa fall kan beräknas vara av storleksordningen
10 o/o. I de refererade proven med dubb i betong hade den
dock ganska liten inverkan i jämförelse med andra
osäkerhetsmoment och med spridningen i försöksresultaten,
varför den icke kunde kontrolleras där.
Litteratur:
1. Zimmermann, H: Die Berechnung des Eisenbahnoberbaues. Berlin
1888.
2. Hayashi, K: Theorie des Trägers auf elastischer Unterlage. Berlin
1921.
3. Timoshenko, S: Theory of plates and shells. New York &
London 1940.
4. Hetényi, M: Beams ön elastic foundation. London 1946.
5. Royen, N: Några tillämpningar av teorien för balkar på elastiskt
underlag. Tekn. T. 52 (1922) s. 791.
6. AnzeliüS, A: Bidrag till lösning av spikens problem. Tekn. T.
74 (1944) s. 1103. Tekn. Skr nr 107 (1944).
Nybyggen
1,2 MW radiosändare. USA har byggt en radiosändare
med en rekordartad maximal uteffekt på 1 200 kW.
Sändaren är avsedd att kunna avstämmas till godtycklig
frekvens inom frekvensbandet 14,5—35 kHz och skall
användas av amerikanska marinen för förbindelse med
fartyg opererande var som helst på jordklotet oberoende av
atmosfäriska förhållanden, tid på dygnet och årstid. Dess
signaler skall kunna tränga fram till de mest avlägsna
utposterna i såväl arktiska som tropiska områden och till
ubåtar i undervattensläge oberoende av magnetiska
stormar och jonosfäriska oväder. Detta anses bli möjligt
genom att sändaren arbetar på extremt lång våglängd.
Sändaren består av två enheter på vardera nominellt ca
500 kW, vilka antingen kan kopplas så, att man kan sända
med endera av dem eller så, att de vid sändning
samverkar. Slutrören är vattenkylda trioder, vardera vägande
ca 70 kg. Varje rör kräver en glödeffekt av 13 kW;
glödspänningen är 6 V och anodspänningen 11,5 kV.
Sändarstationen är placerad i en av höga berg omgiven
dal nordost om Seattle. Bergstopparna är ca 1 000 m höga
och mellan dem är antennsystemet uppbyggt. Det är
uppdelat i tio spann, vilka går i sicksack mellan
bergstopparna; varje spann är ca 1 800 m långt och bärs upp av (50 m
höga stålmaster. Antennsystemet är liksom sändaren
uppdelat i två huvudenheter som är oberoende av och
isolerade från varandra. Orsaken till denna uppdelning är att
den ena sändaren med antenn alltid skall vara reserv för
den andra.
När man byggde upp antennsystemet var man tvungen
att fälla mycket skog i dalen och på bergsluttningarna
för att eliminera brandfaran och för att bli av med
skogens absorberande verkan på radiosändningen. I
dalbottnen är nedgrävt ett vidsträckt motviktsnät. Då
antennsystemet ej används för sändningar måste det vara
effektivt jordat för att överslag orsakade genom statisk
uppladdning skall undvikas (Wireless World febr. 1954 s. 85).
DH
Ängkraftverket Kearny. En nybyggnad i
ångkraftverket Kearny får mycket avancerade ångdata, nämligen 165
at ångtryck, 593°C ångtemperatur på högtrycksångan och
565°G efter mellanöverhettningen. Ångpannan får
tryckeldning och utrustas för återcirkulation av rökgaser
(Tekn. T. 1951 s. 622). Anläggningens
värmeförbruknings-tal har beräknats till 2,59, vilket motsvarar 38,6 °/o
verkningsgrad.
Värmeförbrukningen för Kearnys nya aggregat blir
avsevärt gynnsammare än för t.ex. Sewaren-kraftverket
(Tekn. T. 1950 s. 582) och Essex, vilka tillhör samma
kraftföretag, fig. 1. Det sistnämnda har lägsta
värmeför-brukningstalet 3,04, motsvarande 32,8 °/o verkningsgrad
(Mechanical Engineering jan. 1954 s. 47). Wll
Fig. 1. Värme förbrukning för ångkraftverk; 4 Kearny nr
7 & 8, B Essex nr i, C Sewaren nr 1, D Sewaren nr 2 & 3,
E Sewaren nr 4. Kylvattentemperatur: Kearny och Essex
15°C, Sewaren 13°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
