Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 14. 6 april 1954 - Hänt inom tekniken - Förslag till stadgar för STF av den 23 mars 1954 - Coromantfabriken i Västberga - Norges centralinstitut för industriell forskning - Debatt: Ett opassande genitiv-s, av Valdemar Langlet och John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
tjänst, tidskriftsbibliotek, restaurang och håller dessutom
lokaler. Teknisk Tidskrift utges som hittills och ingår i
den service STF lämnar alla medlemmarna i
specialföreningar och specialförbund.
Coromantfabriken i Västberga. Sedan 1942 har
hård-metall tillverkats under varumärket Coromant i
Lumalam-pans fabrik vid Hammarbyleden. Under åren 1947—1953
har Sandviken drivit denna tillverkning i samma lokaler,
men 1954 flyttades den till en ny fabrik i Västberga. 1
denna finns förutom hårdnietalltillverkningen en
anläggning för framställning av väte och syre genom elektrolys
av vatten och komprimering av dessa gaser till 150 at ö.
Vätet används vid hårdmetalltillverkningen medan syret
säljs. I samma fabrikskomplex inryms vidare Sandvikens
dotterbolag AB Svenska Dragskivor som tillverkar
drag-skivor och slitdetaljer, t.ex. tolkar, av hårdmetall.
Huvudråvarorna för Coromant fabriken är volframoxid
och sot med hög renhetsgrad. Den förra reduceras först
med vätgas i elugn till volframpulver. Detta blandas sedan
med ekvivalent mängd sot och karbureras, dvs. överförs
till volframkarbid WC. Reaktionen utförs vid ca 2 000°C i
induktionsugn. Karbiden mals sedan tillsammans med
koboltpulver i kulkvarn med malkroppar av hårdmetall.
Materialet är härvid luktat med sprit för att det inte skall
oxideras av luften. Samtidigt tillsätts vax eller paraffin som
tjänstgör som smörjmedel vid pressning av pulvret till
formstycken.
Pressningen följs av en försintring genom vilken
formstyckena får tillräcklig hållfasthet för hantering och
formgivning. Man justerar härvid huvudsakligen vinklarna
mellan arbetsstyckets vtor genom slipning med
diamantskiva. Det Ijärvid uppkomna slipdammet sugs bort från
maskinerna och tillvaratas. Efter formgivningen sker
slut-sintring, avsyning och laboratoriekontroll. Vid sintringen
krymper formstyckena ca 20 °/o.
Man tillverkar alltjämt volframoxiden i Lumafabrikens
lokaler. Som råvara användes scheelitslig från Yxsjön. Den
mals först i saltsyra och tvättas, varefter volfram löses ut
med ammoniak. Den erhållna
ammoniumvolframatlösning-en frånfillreras och fälls sedan med saltsyra. Fällningen,
som består av volframsyra, frånfiltreras, torkas, krossas
och glödgas till volframoxid.
Tillverkningen, som till största delen utgörs av skär till
bergborrar, har hittills varit ca 90 t/år hårdmetall. Den
nya fabriken har emellertid betydligt större
produktionsförmåga. t
Norges centralinstitut tor industriell forskning. Under
budgetåret 1952—53 har det stadigt växande
Sentralinsti-flitt for Industriell Forskning i Norge behandlat uppdrag
från 45 privata och 33 statliga kunder. Institutet har
mottagit 118 nya uppdrag från kortfristiga studier till
forskningsproblem med årsbudget på ca 100 000 nkr.
Institutsbyggnaden är under uppförande. Den bekostas
dels med tipsmedel, under året 2,5 Mnkr., dels med
insamlade industrimedel, hittills 4 565 300 nkr.
De bearbetade projekten har varit av den mest
skiftande art: utarbetning av skumplastflottörer för fiskegarn,
golvbeläggningar av plast och fungicida preparat, studier
av korrosion på tankfartyg, utveckling av
spektrofoto-metriska metoder för bestämning av niob och titan samt
niob och tantal i samma prov och av natrium och kalium
i dolomit. Ett stort arbete med halvledare har också
påbörjats liksom ett avseende större beräkningsmaskiner. En
särskild arbetsgrupp sysslar med automatik och
regleringsteknik. och stor uppmärksamhet ägnas
instrument-och mätteknik. Inom kemitekniken har behandlats
utnyttjande av Seheibel-kolonner för extraktion av vattenlösliga
föreningar ur organiska vätskor, vakuumtorkning med
in-frastrålare, framställning av självbärande byggnadsplattor
ur tropiskt lövträ samt framställning av emaljfärger för
ädelmetaller.
. Debatt
Ett opassande genitiv-s
En mycket intressant framställning i Teknisk Tidskrift
1954 h. 8 s. 171 behandlar förekomsten i vårt språk av
vissa, ej så få genitivformer utan -s, exempelvis Uppsala
stad, Malmö slakthus o.d. Det kan dock vara skäl att även
— och kanske än mer — uppmärksamma en hel rad fall,
då en genitiv med -s- belt opåkallat kommit i bruk vid
sammansättning med det numera så vanliga ordet chef.
Givetvis är det riktigt att i överensstämmelse med Svenska
Akademins Ordlista säga och skriva chefs-assistent,
-befattning, -bostad, -egenskaper, -expedition, -fartyg, -hytt,
-plats, -rum, -ställning osv. när det gäller något som på
ett eller annat sätt tillhör chefen. Sådana ord är också en
hel rad andra, såsom chefs-byrå, -galoner, -kontor,
-uni-form, -våning m.fl. Men när man för några år sedan
började ersätta den gamla goda titeln "huvudredaktör" med
ett efter missförstådd fransk modell (rédacteur-en-chef)
illa tillyxat "chef-.s-redaktör", så bar det ut på hal is. I
detta ord har visserligen det felaktigt instoppade -s-
bortskaffats och förekommer nu ej i SAOL. I pressen synes
det väl ännu någon gång, om andra tidningars chefer, men
praktiskt taget aldrig om den egna tidningens, lika litet
som det faller huvudredaktören in att på visitkort eller
handlingar skriva "chef-s-redaktör". Ty ban är ju i
verkligheten en redaktörernas chef och ingen chefens redaktör.
Tjänsteman hos chefen är icke heller en s.k.
"chef-s-dele-gat", resp. -ingenjör, -instruktör, -konstruktör, -lotta,
-läkare, -pilot eller -veterinär, såvida man med dessa titlar
vill, såsom vanligen sker, utmärka icke en chefens
särskilda hjälpkraft utan den främsta av ett antal i
huvudsak jämställda, alltså en, kan man säga, "primus inter
pares". Chefsläkare, -pilot osv. kan enligt ordens mening
blott den vara, som verkligen anställts såsom chefens
personliga läkare, pilot etc. Däremot är någon
"chefsinstruktör" knappast tänkbar, eftersom en chef i behov
av instruktör ju inte skulle vara vidare vuxen sin plats.
Inte heller lär väl chefen behöva någon lotta eller (!)
veterinär för eget bruk. Däremot väl en assistent, ett biträde
m.m. Men den logiska skillnaden upprätthålls ej. Så
uppkom det förfärliga ordet "chefssjuksköterska", när det
gällde ledarinnan för ett antal till Orienten avresande
svenska sjuksystrar, titeln var ju både dum och nästan
outtalbar. Lika tokigt är givetvis att benämna en
delegationschef med den omvända titeln "chefsdelegat".
SAOL har i tre fall lämnat öppet att bruka -s- eller icke;
det gäller läkare, veterinär och konstruktör. Däremot skall
det tydligen heta chef-s-instruktör ocli ingenting annat.
Vadan härrör denna egenartade skillnad mellan -kon- och
-in-? Härom upplyses man ej; nog att man åtminstone
får säga och skriva chefläkare, chefveterinär och
chef-konstruktör. Vore det ej på tiden att man i både teknisk
och militär nomenklatur samt i andra sammanhang
gjorde en upprensning i detta vildsnår av missvuxna -s- såsom
redan skett i fråga om den ovan nämnda titeln för en
tidningschef. Ordet chef är ju här liktydigt med huvud;
varför skall då chefen bekajas med ett -s- som "huvudet"
slipper och inte vill veta av? Valdemar Langlet
TNC:s verkställande ledamot, som genom red:s försorg
fått del av denna insändare, har sänt följande kommentar:
Den av lektor Langlet påpekade regeln för -s- efter chef
som förled står i full överensstämmelse med vad som
anges i TNC 10, Ordsamling. I de texter som TNC ständigt
får till granskning har antalet fall av överflödiga -s- i
sammansättningar —- såväl efter chef- som i vissa andra
kvistiga sammanhang —■ dock varit försvinnande litet i
förhållande till antalet fall då man utelämnat ett
önskvärt -s-, såsom i flygplansvinge, fotbollsplan,
varmlufts-apparat och en mängd ord av liknande byggnad.
John Wennerberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
