Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Långhålsbrytning i Malmberget, av Nils Tollhagen - Exploatering av statliga uppfinningar, av GAH - USA:s statliga forskningsbudget för 1955 - En femårsplan för teknisk och naturvetenskaplig forskning - Järnsvamp genom reduktion med vätgas - En protonaccelerator för 25 000 MeV - Tillgången på krommalm i Transvaal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
TEKNISK TIDSKRIFT
står dock en effektvinst i förhållande till
kort-hålsmetoderna.
Utvecklingen mot mer långhålsbrytning i
Malmberget har gått med en viss tvekan. Till största
delen har detta berott på, att skjutningarna
fram till det sista året berett oss en del
besvärligheter som dock numera övervunnits. Ett
flertal faktorer har medverkat till, att vi på senare
tid uppnått ökad säkerhet vid skjutningarna.
Varje långhålssalva innehåller mellan 1 och 5 t
sprängämne, vilket numera alltid initieras med
elkortintervallsprängkapslar. Endast i enstaka
fall kopplas vissa hål med pentylstubin. Vi har
fullt klart för oss att intervallen (34 ms) är för
stora för våra försättningar och hålavstånd för
att ge kortintervalleffekt, men elsprängkapslar
med kortare intervall finns för närvarande inte
i handeln. Vi kan inte heller tänka oss att skjuta
med momentansprängkapslar i kombination med
intervallapparat, eftersom hålen sitter tätt och
det är otänkbart att lägga ut osårbara slingor.
Sannolikt kan man kombinera
kortintervall-sprängkapslar med kortintervallapparat, men vi
har ännu ingen säker uppfattning om hur det
verkar.
Sprängkapslarna stoppas 4—5 m in i hålet.
Därvid är risken ganska stor, att
tilledningstrå-dens isolering skadas vid friktionen mot
bergkanten. Hittills har vi funnit, att sådana fel
uppstår på 5—10 % av sprängkapslarna. Sedan
salvan är kopplad (i parallella kretsar som
innehåller ca 35 sprängkapslar i serie i varje), mäts
motståndet i varje krets och i hela salvan med
en motståndsbrygga. Därefter provas salvan med
en isolationsmätare (Isolavill), och nya
sprängkapslar sätts in i stället för dem, på vars
tilledningstrådar isoleringsskador avslöjats.
Numera tänds alltid salvorna med en eller flera
papperskondensatorer på 100 ^F, som laddas till
en utgångsspänning på 400—500 V. Laddningen
sker med ovannämnda isolationsmätare och
utförs inte förrän omedelbart innan salvan
avtrycks. Den laddade kondensatorn kopplas in på
matarledningen till salvan över en
tryckknapps-brytare.
Laddningen av hålen, vilka normalt varit 30—
35 m men maximalt har nått upp i över 70 m
längd, har tills helt nyligen utförts med
sprängämne i papphylsor av 1,5 m längd och med
skarvade laddkäppar. På grund av att hålen aldrig är
rena från borrkax, fanns det emellertid alltid risk
för att en sådan långpatron fastnade i mitten
eller början av hålet. Det var inte ovanligt, att
man på grund av olycksfallsrisken inte vågade
borra ett nytt hål, soin skulle ersätta det
fast-laddade, utan var tvungen att låta salvan gå på
vinst och förlust. Numera använder vi
Nitroglycerin AB:s pneumatiska laddapparat med 25
mm patroner, och därigenom är risken för
fastladdning praktiskt taget eliminerad. Nyligen lad-
dade vi två 70 mm hål med laddapparaten. Det
gick bra. Med denna får man in drygt 40 %
mera sprängämne per meter laddat borrhål än
vid laddning enligt vår gamla metod.
Laddningseffekten är dock något lägre.
Framtidsutsikter
För närvarande kan man säga om
långhåls-brytningen i Malmberget, att den är motiverad,
även om diamantborrning används och med
tappning genom våra nuvarande tappar.
Skarv-stångsborrningen och de tilltänkta större
tapparna och vagnarna kommer utan tvekan att
innebära, att långhålsbrytningen kommer i ett ännu
förmånligare läge i förhållande till
korthålsbryt-ningen än för närvarande. Tillsvidare får vi
inrikta oss på att åstadkomma utslagsytorna för
långhålen med korthål. Smala eller flacka
malmer torde vi inte med fördel kunna
långhåls-bryta, men 60—70 % av brytningen kan med
fördel utföras med långa hål.
Exploatering av statliga uppfinningar. National
Research Development Corporation instiftad 1949 har till
uppgift att tillvarata och kommersiellt utnyttja
uppfinningar gjorda i statliga institutioner i England. Detta
organ, som frånsett ett avsevärt startkapital från staten skall
arbeta som ett enskilt företag, förvaltar nu ca 2 200 patent.
På grundval av dessa har över 250 licensavtal slutits med
engelska och utländska industriföretag.
I vissa fall har uppfinningar och idéer omhändertagits,
vilka kräver fortsatt forskning och utveckling innan
licensavtal kan slutas. Bland sådana projekt märks arbeten på
beräkningsmaskiner, på en robust och av bränslekvalitet
och vattenrenhet oberoende ångmaskin för
underutvecklade länder, en studie av jonbytarprocesser, en brett lagd
undersökning av konstruktionselement av plast samt
försök med en ny typ av transmissionssystem för bussar
(Beport 1952/53 National Besearch Development
Corporation, London 1953). G AH
USA:s statliga forskningsbudget för 1955 upptar
enligt propositionen 2 010 M$, varav 1 350 M$ för
försvarsforskning och 261 M$ för forskning inom Atomic Energy
Commission. Totalbeloppet har från 1954 nedskurits med
113 Mf>, varav två tredjedelar drabbar försvarsgrenarna;
Office of Naval Besearch får dock 5 M$ mer än 1954.
En femårsplan för teknisk och naturvetenskaplig
forskning skall föreläggas engelska parlamentet av
regeringen och dess Department of Scientific and Industrial
Research (DSIB). Planen upptar en betydlig stegring av
anslagen till DSIB och skall möjliggöra att dess
efterkrigs-program fullbordas före 1960.
Järnsvamp genom reduktion med vätgas skall under
1954 börja framställas i en amerikansk automatiserad
anläggning för 22 t/dygn.
En protonaccelerator för 25 OOO MeV skall byggas vid
Brookhaven National Laboratories, NY, USA. Kostnaden
har beräknats till 20 M$ och byggnadstiden till fem eller
sex år.
Tillgången på krommalm i Transvaal har visat sig så
betydande att USA:s krombehov till betydande del kan
täckas 200 år framåt genom import från Sydafrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
