Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Andras erfarenheter - Utnyttjande av klyvningsprodukters radioaktivitet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342
TEKNISK TIDSKRIFT
Andras erfarenheter
Utnyttjande av klyvningsprodukters radioaktivitet.
De klyvningsprodukter, som fås från atomreaktorer och
som nu måste lagras för att inte vålla skada, bör kunna
utnyttjas industriellt. Atomic Energy Commission har
upp-dagit åt flera universitet att undersöka vad man kan
åstadkomma med deras y-strålning. University of Michigan fick
sålunda 1951 en strålningskälla på 1 kC, bestående av
kobolt 60 i en blykapsel. Denna strålningskälla, som inte är
en klyvningsprodukt, valdes därför att den är relativt
lättillgänglig. Den hade emellertid olägenheten att prov
kunde bestrålas endast i dess centrum varigenom strålningen
utnyttjades dåligt och bara små prov kunde bestrålas.
Vid experiment med sterilisering av livsmedel måste man
använda strålning med tillräckligt stor intensitet för att
behandlingstiden inte skall bli så lång att materialet
förstörs samtidigt med mikroorganismerna. En
y-strålnings-källa på 1 G är t.ex. praktiskt taget oanvändbar för
sterilisering eller för åstadkommande av kemiska reaktioner
därför att strålningsintensiteten är för liten. En
strålningskälla på 1 kC är visserligen tillräcklig, men den är för liten
för behandling av den minsta konservburk. Man beslöt
därför att bygga en på 10 kC.
Strålningskällan består av 100 koboltstavar, 6 mm i
diameter och 250 mm långa. De är inneslutna i
aluminium-kapslar och har bestrålats 4,5 månader i Chalk Rivers
NRX-reaktor. Stavarna sitter i en cylindrisk hållare av
vävarmerad fenolplast (fig. 1). Experimenten sker i ett
rum 3,3 X 2,4 m med 1,2 m tjocka betongväggar (fig. 2).
Strålningskällan står härvid på dess golv, men för att
man skall kunna gå in i rummet med föremål, som skall
bestrålas, kan den sänkas ned i en 4,8 m djup brunn, fylld
med vatten.
Man kan utnyttja såväl strålningskällans centrum som
dess utsida för experiment, och man uppskattar att den
är ungefär 30 gånger mer användbar än en källa på 1 kC.
Strålningsintensiteten är så stor att t.ex. hela djurkroppar
kan bestrålas effektivt.
Sterilisering av födoämnen (Tekn. T. 1952 s. 934) torde
vara det största potentiella användningsområdet för
klyvningsprodukter. Vegetabiliska födoämnen torde lämpa sig
bäst för sterilisering genom radioaktiv strålning. Ärter,
spenat, sparris, morötter m.fl. ändras nämligen mycket
litet i smak vid bestrålningen; ärter och morötter tycks
bli en aning sötare. Färger bleks något vilket är en
nackdel för gröna ärter. Växtdelarna mjuknar och en del
celler förstörs varvid vätska förloras.
Äggvitehaltiga animaliska födoämnen ändrar smak på
två sätt. Proteinerna får stark "djurliknande" och fettet
talgartad eller härsken lukt och smak. Dessa lukt- och
smakämnen är emellertid flyktiga och försvinner i många
fall vid tillredningen. För närvarande synes det vara små
utsikter att radioaktiv strålning skall kunna användas för
sterilisering av födoämnen, såsom mjölk, ost och ägg.
Bacon, skinka och "corned beef" har däremot endast
obetydlig bismak efter tillredning. Vid bestrålning av målet
kött tycks man kunna undvika uppkomst av bismak genom
att sätta till små mängder (0,1 g/kg) natriumnitrat och
natriumnitrit.
Det är möjligt att man kan göra bättre konserver genom
strålningssterilisering än genom upphettning. Man kan
nämligen vänta att födoämnena skall förändras mindre vid
den förra än vid den senare metoden. Innan
strålningssterilisering kan godkännas för kommersiell användning
måste man emellertid enligt Food & Drug Administration
fastställa den minsta dos av y- och /^-strålning, som
behövs för tillfredsställande sterilisering, och den som kan
vara hälsovådlig för konsumenterna. En första
förutsättning är givetvis att produkterna har acceptabel smak.
Det anses att man inte kan nöja sig med negativa
resultat vid undersökning av bestrålade födoämnens giftighet
utan att man måste bestämma hur stor stråldos som
fordras för att giftverkan skall uppstå. Endast på detta sätt
kan man nämligen fastställa hur stor marginal som man
har för tillfällig överdosering vid steriliseringen. Då flera
viktiga ämnen, särskilt proteiner och enzym, i livsmedel
är mycket ömtåliga måste man vidare fastställa huruvida
strålningssterilisering sänker födoämnenas näringsvärde.
Flera omfattande och långtifrån enkla
forskningsuppgifter återstår att lösa innan strålningssterilisering kan
utnyttjas i kommersiell skala.
Sterilisering av farmaceutika erbjuder mindre
svårigheter, och man har fastställt att åtskilliga toxiner,
anti-toxiner, hormoner och antibiotika kan behandlas med
radioaktiv strålning, utan att deras terapeutiska värde
minskas nämnvärt. Det har emellertid visat sig att glasampuller
missfärgas så mycket att metoden är olämplig för
kommersiell användning. Man har emellertid provat
specialglas och funnit ett som har tillfredsställande hållbarhet,
men det har hittills bara framställts i laboratorieskala.
Blod och blodprodukter innehåller ibland
sjukdomsalst-rande virus som man tror skall kunna förstöras genom
bestrålning.
Trikiner kan oskadliggöras i fläsk med relativt små
stråldoser. Man har nämligen funnit att trikinlarver dödas
av 1 MR y-strålning från kobolt 60. Deras utveckling hindras
av 18 kR och honlarver blir sterila av 12 kR. Då de senare
ger upphov till den generation, som bildar cystor i
människans muskler, är det tillräckligt att göra dem sterila.
Man kan få full effekt vid bestrålning av hela
djurkroppar tack vare y-strålningens stora
genomträngnings-förmåga.
Initiering av kemiska reaktioner kan i vissa fall ske med
radioaktiv strålning som därvid verkar närmast som
katalysator (Tekn. T. 1953 s. 584). I centrum av den tidigare
beskrivna strålningskällan kan man ge 1 MR på ca 3 h. Detta
är en betydande stråldos, men den motsvarar dock bara
ca 2 kcal/kg. Strålningen kan därför inte ersätta värme-
Fig. 1. Hållare för
strålningskällans koboltstavar;
1 hål och 2 styrningar för
koboltstavar, 3
bottenplatta.
Fig. 2. Rum för bestrålning
med 10 kC kobolt 60.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
