Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 13 april 1954 - Andras erfarenheter - Silikoner hindrar klibbning, av SHl - Cyanidfritt elektrolytiskt förkoppringsbad, av U T—h - Utvinning av uranoxid vid Daggafontein Mines, Sydafrika, av E R—s - Hölje av kerametall för termoelement, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
346
TEKNISK TIDSKRIFT
Vid preparering av papper för man på silikonen som
lösning eller vattensuspension med vals eller genom
doppning. Plasten härdas sedan genom upphettning till 150°C
i 3—5 min. Tillsätter man en katalysator, kan härdningen
utföras på 30—60 s vid 120°C. Vid beläggning av ampuller
och flaskor används en silikonlösning som sprutas in i
kärlen; dessa kan också doppas i lösningen. När de
runnit av och lösningsmedlet avdunstat härdas plasten genom
upphettning till 150°C i 45 min eller 120°C i 3 h.
Samtidigt blir ampullerna sterila och kan genast fyllas (D M
Francisco i Modern Packàging dec. 1953 s. 149). SHI
Cyanidfritt elektrolytiskt förkoppringsbad. Det
vanliga koppar-I-cyanidbadet har utom giftigheten flera
andra nackdelar. Det ger lågt strömutbyte och är ej
särskilt stabilt. Man har länge försökt få fram förbättrade
alkaliska komplexa bad med kopparsalter av rodanider,
aminer, oxalater eller tiokarbamid. Särskilt
etanolami-nerna har givit lovande resultat.
Om man till en uppslamning av kopparoxalatet i vatten
sätter monoetanolamin får man en klar blå lösning
innehållande tvåvärd koppar. Genom tillsats av
kaliumna-triumtartrat "Rochelle salt" kan ledningsförmågan
förbättras.
Bäst arbetar ett bad med sammansättningen 60 g/1
kop-paroxalat, 60 ml/1 monoetanolamin (specifik vikt 1,019)
och 60 g/1 kaliumnatriumtartrat. Dess pH är 9,5. Halten
metallisk koppar motsvarar 24 g/1. Vid ca 24°C fås inom
strömtäthetsintervallet 2,4—4,8 A/dm2 vid en badspänning
av 2,9—1,6 V mycket blanka kopparutfällningar, som
visar högre glans än cyanidkopparutfällningar. Badet har
något sämre spridningsförmåga än cyanidbadet men ger
högre strömutbyte (90—95 °/o).
Elektrolyten kan användas även för stål- och
järnföremål, då kopparn är tillräckligt komplexbunden för att ej
cementera ut på stålytan.
Kaliumnatriumtartratet ökar komplexbildningen och
ut-fällningens lyster. Tillsats av en liten mängd nitrat höjer
glansen ytterligare men minskar strömutbytet. Då
nitrat-jonen reduceras till ammoniak och därvid hindrar
vät-gasutfällning, minskas risken för "pitting"-bildning.
Badet är ej lämpligt vid högre temperatur (T L Rama & N B
Shivaraman i Metal Finishing nov. 1953 s. 75). UT—h
Utvinning av uranoxid vid Daggafontein Mines,
Sydafrika. Daggafontein Mines är en av de förnämsta
uran-och svavelsyraproducenterna inom Randområdet. Då
uranproduktionen började där i maj 1953 hade icke fullt tre
år förflutit, sedan företaget kommit överens med Atomic
Energy Board of South Africa att uppföra en anläggning
i samband med guldutvinningen ur malmen. För att
erhålla den vid uranutvinningen nödvändiga svavelsyran
både för eget och för andra uranproducenters bruk erhöll
företaget något senare tillåtelse att uppföra en
svavelsyrafabrik. För Daggafonteins del uppskattades kapitalbehovet
för båda anläggningarna till 3,9 M£.
Guldet utvinns först genom en alkalisk process. Därefter
extraheras uran genom en sur process. Behandlingen av
malmen för utvinning av guldet har ordnats så att den ej
på något sätt störs genom den följande uranseparationen.
Huvuddelen av guldmalmen i Daggafontein Mines
kommer från "Main Reef Leader", ett betydande malmlager
(malmhorisont), som dock har låg uranhalt. I övriga
gruvor bryts malmhorisonten "Kimberley Rut", som har
betydligt högre uranhalt. Därför måste man vid
Daggafontein Mines anrika slammet efter guldutvinningen
genom flotation. Koncentratet efter denna anrikningsprocess
håller uraninit och pyrit. Det senare mineralet används i
svavelsyrafabriken vid North Daggafontein.
Det siam, som kommer ut efter den pågående
guldanrikningen, jämte en del siam från gamla slamdammar
pumpas upp till konditioneringstankar, där reagens
tillsätts, varefter pulpen går in på flotationsapparaterna. Kon-
centratet pumpas sedan den ca 3 km långa vägen till
uranutfällningsverket vid North Daggafontein. Genom att
en del tas ur gammalt avfallsslam, som finns i oerhört
stora mängder, har den aktuella uranproduktionen kunnat
mångfaldigas vid denna anläggning. Efter flotationen
pumpas avfallet till nya slamdammar.
Flotationskoncentratet lagras i tankar tills det kan ledas
in i uranextraktionsverket, där först huvuddelen av
vattnet avlägsnas med vakuumfilter. Filterkakan förs till nya
tankar, där vatten och svavelsyra sätts till, så att man
fålen utspädd svavelsur pulp. Till denna sätts även något
mangansuperoxid. Sedan pumpas pulpen till
luftnings-tankar, och när utlösningsprocessen för uranet där
slutförts, går den in på syrafasta, roterande filter.
Här avskiljs det uranhaltiga filtratet, varefter filterkakan
ånyo lakas med utspädd svavelsyra för utdragning av
eventuellt resterande uran. Efter en ny filtrering slås de
båda uranhaltiga filtraten samman. De får därefter stå
någon tid för att finkorniga olösta partiklar skall avsätta
sig. Sedan avtappas den klara lösningen, och uranet fälls
som uranhydroxid, som vid upphettning övergår till
uranoxid. Denna skeppas därefter till USA och Storbritannien
för framställning av rent uran.
Filterkakan efter de båda sista filtreringarna späds åter
ut med vatten. Därefter tillsätts reagens, och genom
flotation i två steg erhålles så det slutliga pyritkoncentratet,
som går till svavelsyrafabriken. Efter filtrering återstår
en produkt med ca 40 °/o svavel. Av ett ton koncentrat
erhålles ett ton svavelsyra. Efter vattentillsats så att man
erhåller en blandning med 80 %> fasta beståndsdelar
blåses pyriten in i reaktorer med fluidiserad bädd och rostas
här vid ca 87Ö°C i närvaro av luft och vatten.
Svavelsyran för uranextraktion hade blivit en mycket
stor utgiftspost, om man hade varit tvungen att köpa den
från avlägsna produktionscentra. Fabriken vid North
Daggafontein levererar även syra till några andra guldgruvor,
där man extraherar uran ur avfallet (Mining Journal 12
juni 1953 s. 696). E R—s
Hölje av kerametall för termoelement. Det har varit
svårt att konstruera ett hållbart och i övrigt
tillfredsställande hölje för termoelement som skall sänkas ned i smält
metall. Man har använt tjockväggiga rör, dubbla rör och
eldfasta material, men de minskar elementets
reaktions-snabbhet. Man har därför i USA prövat ett metallkeramiskt
material av vilket man kan göra enkla, tunnväggiga rör.
Dessa har enligt uppgift visat sig tillfredsställande i några
besvärliga fall.
Kerametallen består av 77 °/o krom och 23 °/o
aluminiumoxid. Metallen ger materialet god
värmeledningsförmåga och hållbarhet vid snabba temperaturändringar,
medan oxiden ger det hög smältpunkt, formstabilitet och god
resistens mot oxidation och smälta metaller. En av
materialets mest tilltalande egenskaper är att dess
värmeledningsförmåga är ungefär densamma som gjutjärns.
Kerametallhöljen har givit lovande resultat i
regeneratorsystem för martinugnar. Noggrann temperaturreglering
behövs nämligen i detta fall, då man vill arbeta vid så hög
temperatur som möjligt och resteglet, som är dyrbart att
ersätta, förstörs om det upphettas för högt. Den optimala
temperaturen är ca 1 350°C. Man har använt tjockväggiga
ytterrör för att skydda termoelement mot de heta gaserna
och erosion av gasburet stoft, men deras hållbarhet är inte
tillfredsställande och de fördröjer avsevärt
termoelementets reaktion vid temperaturändring. Man var tvungen att
använda speciella kompensationsanordningar för att
utjämna skillnaden mellan gasens och termoelementets
temperatur.
Då en enkel 3 mm vägg av kerametall är tillräckligt
skydd, behövs ingen kompensation, och
temperaturmätningen blir mer exakt. Termoelementet reagerar snabbt
varigenom man behärskar temperaturregleringen bättre
och kan hålla högre gastemperatur utan risk att skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
