Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1954 - Andras erfarenheter - Fasta agglomerat, av SHl - Kullager med lång innerring, av SHl - Foderjästs näringsvärde, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
TEKNISK TIDSKRIFT
nyttjas. Varje vätska, som är fördelad i ett finkornigt
pulver, ökar de fasta partiklarnas rörelsefrihet, men dessutom
uppstår ytspänningar vid vätskans skjuvning vilka
påverkar partiklarnas rörelser så att de tenderar att packas
så tätt som möjligt.
Plasticeringsmedlet är oftast vatten, men också olja, vax,
tjära och andra relativt lättrörliga vätskor kan användas.
Man kan sätta till mycket finfördelade oorganiska eller
organiska fasta ämnen med stor ytaktivitet antingen för
att öka vätskeenergin eller vätskefilmens styrka så att
smörjeffekten växer. HäTtill används bentonit, stärkelse,
sulfitlut, dextrin eller ibland drav från öltillverkningen.
Vätmedel underlättar vätskans fördelning men minskar
dess ytspänning.
Om vätskan väter partiklarna, hålls dessa samman av
ytspänningen när de packas ihop så att kapillärer
uppstår. Väts den fasta kroppen inte, verkar ytspänningen
däremot inte på partiklarna utan går åt för att hålla
samman vätskan i droppar. I förra fallet håller
kapillärkraften inte bara samman de tangerande ytorna utan söker
också orientera partiklarna så att lika stora kapillärer
bildas. Materialet tenderar därför mot största möjliga
tätpackning.
Man kan kanske tro att agglomeratet skulle falla sönder
när vätskan avdunstar och kapillärkrafterna försvinner,
men i verkligheten packas materialet samman mera
därför att de sammanhållande krafterna växer under
vätskans avdunstning. Detta framgår av att agglomeratet
krymper vid torkning.
Noggrann blandning av materialet är nödvändig, för att
hållfasta agglomerat skall erhållas, även om det har
gynnsam kornstorleksfördelning. I t.ex. en filterkaka med
i genomsnitt 10 % fuktighetshalt kan denna vara tre
gånger större i dess ena yta än i den andra;
partikelstorleken kan variera på liknande sätt. I sådana fall måste
materialet blandas innan det pressas. Vid tappning av
pulver ur silor kan separering av större och mindre korn ske.
Separering av de finaste partiklarna från de grövre kan
också uppstå genom att de förra har mycket stor affinitet
till vätskor varigenom de vid fuktning samlas för sig.
Deras vätbarhet är visserligen en gynnsam egenskap, men
den därav följande tendensen till separering måste
motverkas genom effektiv blandning. Sker denna genom snabb
omröring, uppstår ofta separering när materialets
komponenter har olika specifik vikt, och man föredrar därför
i allmänhet långsam omröring med stor
blandningseffektivitet. En fördel hos denna metod är vidare att
partiklarna nöts mot varandra varvid adsorberade lufthinnor
avlägsnas och materialet får största möjliga plasticitet.
För stark omröring måste emellertid också undvikas då
den kan orsaka utflockning av de finaste partiklarna och
göra plasticeringsgeler flytande. Sådana fall är dock
sällsynta. Vanligare är att partiklar faller sönder vid för
långvarig blandning; härvid blottläggs nya ytor, som suger
upp vätska, varigenom blandningen ser ut att torka eller
styvna. I regel är emellertid en viss avnötning av kornen
gynnsam därför att mera fina partiklar bildas och skarpa
hörn försvinner varigenom tätare sammanpackning av
materialet möjliggörs. Bättre resultat tycks erhållas om de
finaste partiklarna bildas under blandningen i stället för
vid tidigare utförd målning.
Bindemedel, såsom cement, natriumsilikat, melass eller
t jära, måste ibland sättas till för att agglomeratet skall få
tillräcklig hållfasthet. De verkar genom partiell kemisk
bindning ungefär som lim. Ibland används de för att
minska den nötning vid blandningen, som behövs för
uppnående av tillräcklig plasticitet. Huruvida det är lämpligt
att använda bindemedel beror på den totala kostnaden.
Alltför ofta sätter man till dem bara för att kompensera
en ogynnsam kornstorleksfördelning. Sörjer man för att
denna blir lämplig, kan bindemedel i många fall undvaras,
och det är tillräckligt att använda vatten som
plasticerings-medel.
Fig. 1. Kullager
med lång innerring.
Några agglomerats hållfasthet kan fördubblas genom
tillsats av bara 0,25 °/o stärkelse eller bentonit. Man kan
knappast tänka sig att dessa tillsatser då verkar bara som ett
lim. I några fall kan hållfasthetsökningen bero på att
materialet måste blandas bättre varigenom dess plasticitet
ökas. Som allmän regel gäller för de "bindemedel", som
är effektiva även vid tillsats i mycket liten mängd, att de
verkar genom sina ytegenskaper och inte på samma sätt
som lim (C Ludwig i Chemical Engineering jan. 1954
s. 156). SHl
Kullager med lång innerring. I USA tillverkas kullager
med lång innerring (fig. 1) vilken induktionshärdas endast
i löpspåret. Härdade stoppskruvar kan då gängas i de
mjuka ytterdelarna av ringen varvid de låses effektivt.
Den långa innerringen ger största möjliga stöd åt axeln,
och den fasta förbindelsen mellan dessa båda delar
minskar slitningen på axeln.
Det uppges att driftavbrotten för reparationer blir kortare
genom att lagret lätt kan tas bort och ersättas därför att
axeln inte slits ned. Eftersom största delen av innerringen
är mjuk och seg är dess hållfasthet mot slag och
vibrationer relativt stor (Product Engineering jan. 1954 s. 240).
SHl
Foderjästs näringsvärde. Man har länge vetat att
torrjäst är en utmärkt B-vitaminkälla, men som ensamt
ägg-vitehaltigt foder har den i allmänhet visat sig vara
otillräcklig. Orsaken härtill är framför allt dess låga halt av
aminosyran metionin. Det har nämligen visat sig att om
torrjäst försätts med 0,5 °/o metionin växer kycklingar och
råttor lika fort med jäst som enda kvävekälla som med
kasein.
Jästs metioninhalt har angivits till 1—3 °/o, men den är
sannolikt bara 0,55—0,85 %. Dessutom innehåller jäst
0,25—0,50 »/o av den likaledes svavelhaltiga aminosyran
cystin. Det har vidare uppgivits att Saccharomyces
cere-visiæ innehåller mer metionin än Torula utilis. Jästs
metioninhalt växlar emellertid mycket med växtbetingelserna,
och denna uppgift är därför osäker.
Knappheten på äggviteämnen är för närvarande akut i
flera delar av världen, t.ex. Formosa, Indien och andra
asiatiska länder, och man försöker därför i USA öka
konsumtionen av foderjäst, i synnerhet som det visat sig att
man kan förbättra dennas näringsvärde vid tillverkningen.
Vid en amerikansk undersökning har man bestämt
utbytet av 20 jästarter, tillhörande olika släkten, och deras
halt av metionin och cystin.
Vid odling på melass från Hawaii uppnåddes utbyten på
50—83 o/o av förjäst socker. Dessa höga siffror beror
antagligen på att jästen utnyttjat även andra ämnen än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
