Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1954 - Nya metoder - Eldirigering av fisk, av G Lbg - Sprickfri förkromning, av SHl - Strålningsvakuummeter, av SHl - Chuck för invändig uppspänning, av O A - Glykos genom försockring av ved, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376
TEKNISK TIDSKRIFT
stånd mellan raderna. Raderna bestod vardera av 272
aluminiumrör med 5 cm diameter, kopplade i grupper om
åtta.
Metoden anses vara löftesrik. Man konstaterade
emellertid att vinkeln mellan "stigen" och dammaxeln bör vara
större än 45° (Water Power jan. 1954 s. 1). G. Lbg
Sprickfri förkromning. Elektrolytiska krombeläggningar
för dekorativa ändamål har porer vilkas antal varierar
med utfällningsbetingelserna. När kromskiktets tjocklek
ökas, minskas antalet porer, men i stället blir beläggningen
gropig och sprickig. Därför skyddar kromskiktet inte
grundmetallen fullständigt mot korrosion. Visserligen kan
kromskikt med sprickor vara användbara som
oljebehållare i lager, men i regel vill man med förkromning
åstadkomma ett effektivt korrosionsskydd.
Man kan nu framställa sprickfria krombeläggningar
genom utfällning ur speciella, självreglerande kromsyrabad
(Tekn. T. 1954 s. 343) innehållande 200—900 g/1 Cr03 och
en katalysator. Utfällningen sker vid 60°C eller högre
temperatur; vid lägre får kromskikten sprickor, porer eller
andra fel. Den sprickfria krombeläggningen är matt och
mjukare än den vanliga blanka. Den kan emellertid
högglanspoleras. Vid mikroskopisk undersökning har den
visat sig ha tät, homogen struktur. Vid korrosionsprov med
beläggningar direkt på stål har sprickfria kromskikt som
väntat givit bättre skydd än de vanliga. Det var något
effektivare efter blankpolering än som matta. Även på först
förkopprat eller förnicklat stål gav sprickfri förkromning
bättre skydd än vanlig (R Dow & J E Starek i Metal
In-dustry 23 okt. 1953 s. 342). SHl
Strålningsvakuummeter. Man har konstruerat en ny
vakuummeter i vilken ac-strålning utnyttjas. Den kan
användas vid mätning av tryck på 0,0001—1 000 torr och
uppges reagera praktiskt taget ögonblickligt för
tryckändringar. Den från instrumentet utgående impulsen är
proportionell mot gastrycket. Den bestäms av det antal
gasjoner som alstras av ett konstant flöde av a-partiklar,
utsänt från en inkapslad strålningskälla som är så liten
att ingen hälsorisk uppstår.
Praktiskt taget alla alstrade gasjoner samlas i två
jonkammare; den ena används för höga och den andra för
låga tryck. Jonströmmen förstärks 107 gånger och kan
sedan avläsas på ett visarinstrument eller en skrivare. Det
elektriska fältet i jonkamrarna har låg spänning varför
inga svårigheter genom förorening av elektroderna uppstår.
Avvikelser från proportionalitet mellan tryck och jonström
på grund av joners återförening vid höga gastryck
undviks genom användning av en särskilt liten kammare i
mäthuvudet (Engineers’ Digest jan. 1954 s. 1). SHl
Chuck för invändig uppspänning. En i USA numera
bosatt svensk, Erie Westberg, har konstruerat en chuck för
invändig uppspänning av arbetsstycken. Egentligen är det
fråga om en spännhylsa, fig. 1, där emellertid
spännver-kan riktas uppåt genom att uppslitsningen inom hylsans
koniska del utförts i 45 ° vinkel till axelriktningen. En
trepunktsfastspänning med anliggningspunkterna mellan
arbetsstycke och backar blir ca 15° förskjuten i
förhållande till spåren, fig. 2. Backarnas ansatser för olika
spänn-områden är slipade vid den minsta spänndiametern.
Spänn-områdenas storlek är ca 0,8 mm. Chucken tillverkas i ett
stycke av oljehärdande legerat specialstål med härdade
Utfjàdrinq
Fig. 1. Chuck för invändig uppspänning
Fig. 2. Tvärsektion av
chuck; A arbetsstycke,
B slutet backläge, C
öppet backläge, D
anliggning s punkt.
och slipade gängor. Spåren har skurits med syrgas (enligt
The E Westberg Corporation, 800 Beley Ave., Syracuse 11.
N.Y., USA). O A
Glykos genom försockring av ved. Hittills har försöken
att framställa glykos ur träavfall genom hydrolys av
cellulosan med svavelsyra eller saltsyra inte lett till en
ekonomiskt lönande teknisk process. Man har framställt
gly-koslösningar avsedda till kreatursfoder eller för jäsning
till alkohol. Dessa produkter har inte kunnat konkurrera
med andra sockerkällor.
Man har emellertid nu i Tyskland utarbetat en förbättrad
metod för framställning av ren glykos ur ved, som man
tror skall kunna konkurrera med glykos ur stärkelse. För
denna produkt betalas nämligen ett relativt högt pris, och
den har stor användning inte bara i konserver utan också
som råvara för kemiska produkter, framför allt sorbitol
(Tekn. T. 1952 s. 962) och glykonsyra.
Den nya processen består i princip i försockring av
cellulosa med koncentrerad saltsyra vid låg temperatur och
lågt tryck. Vid denna metod, som Bergius utarbetade redan
1913, skedde hydrolysen ursprungligen i ett steg, och
utbytet av glykos blev bara 20 °/o av det teoretiska. Genom
användning av tre hydrolyssteg och frånskiljande av
oorganiska ämnen genom jonbyte har man nu enligt uppgift
nått upp till 85 °/o utbyte.
Flis (inte sågspån) förhydrolyseras satsvis genom kokning
under tryck med 1 °/o saltsyra vid 130°C. Härvid löses
lätthydrolyserade träpolyoser som utgör 22 °/o av vedens
torrvikt. Lösningen kan antingen indunstas till fodersirap
eller jäsas till alkohol. Resten av veden som i huvudsak
är cellulosa och lignin fråncentrifugeras, torkas och går
till ett hydrolyseringstorn där cellulosan överförs till
glykos genom kontinuerlig behandling i motström med 41 °/o
saltsyra vid ca 20’°G under omkring 10 h. Sockerlösningen
förträngs ur ligninet med ren syra.
Ligninet (30 °/o av vedens torrvikt) förs bort med vatten
och tryckluft vid tornets topp och pumpas till en
skak-sikt. Det kan användas för framställning av fenolplast.
Klorvätet skiljs från glykosen genom trestegs
vakuumindunstning. Från det första steget erhåller man rent
klorväte vid 133 mbar, från det andra 30 °/o syra vid 67 mbar
och från det tredje 10 °/o syra genom inblåsning av ånga.
Den 30-procentiga syran förstärks till 41 °/o genom tillsats
av klorväte som till största delen kommer från det första
indunstningssteget.
Lösning från indunstarna håller 70 °/o socker som
ungefär till hälften består av di- och trisackarider. Dessa kan
överföras till glykos genom mild hydrolys. Det är av
största betydelse att man vid denna använder lämplig tid
och temperatur. Vidare bör sockerlösningen vara utspädd
då jämvikten mellan glykos och polysackariderna
förskjuts mot den förra vid låg sockerkoncentration. Efter
den slutliga hydrolysen renas glykoslösningen, befrias från
oorganiska ämnen genom jonbyte, avfärgas och indunstas
i flera steg. Glykosen kristalliseras, fråncentrifugeras och
torkas.
Enligt en kalkyl grundad på 1951 års priser skulle glykos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
