Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 20 april 1954 - Nya metoder - Glykos genom försockring av ved, av SHl - Rening av avgaserna från bilar, av SHl - Brunsten ur fattig manganmalm, av SHl - Böcker - Symmetry, av G Hägg - Dubbels Taschenbuch für den Maschinenbau, bd 1 & 2, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
377
ur träavfall i USA kosta 5 ct/lb, medan priset på glykos
ur spannmålsstärkelse uppskattas till 5,82 ± 1,0 ct/lb.
Priserna har beräknats för en träförsockringsanläggning för
3 000 t/månad, och den största svårigheten torde vara att
förse en fabrik av denna storleksordning med avfallsved
fri från sågspån och bark (Chemical Engineering febr.
1954 s. 138). SHl
Rening av avgaserna från bilar. Man har länge sökt
en apparat med vilken koloxid och kolväten i bilars
avgaser kan oskadliggöras genom oxidation. Svårigheten har
varit att finna en katalysator som inte förgiftas av sot
och tjärartade produkter i avgaserna. Från USA meddelas
nu att man konstruerat en apparat som uppges vara
effektiv. Den innehåller en katalysator av
palladiumlege-ring och kan träs på avgasröret (Business Week 13 febr.
1954 s. 192). SHl
Brunsten ur fattig manganmalm. I torrbatterier
används y-fasen av mangandioxid som depolarisator, medan
ac-fasen är oduglig för detta ändamål. Man har därför
kunnat framställa "aktiv" brunsten bara ur vissa rika
manganmalmer ända tills metoder att fälla ut
mangandioxid elektrolytiskt utarbetats. I USA saknas i stort sett
lämplig manganmalm, och man har därför hittills täckt
sitt behov av brunsten genom import av malm
huvudsakligen från Afrika. Man har emellertid gott om fattig
manganmalm.
Sedan 1951 har man också bearbetat inhemsk malm i en
halvstor anläggning som så småningom byggts ut till en
produktion av 10 t/dygn aktiv mangandioxid. I denna
anläggning krossas malmen, blandas med brännolja och
reduceras i en ugn vid 750’°C. Härvid övergår 98 °/o av
högre manganoxider till manganmonoxid. Den reducerade
malmen lakas ur med utspädd svavelsyra (ca 75 g/1) vid
60°C, varvid man får en råelektrolyt.
Dennas pH justeras till 3,0—3,5 och försätts sedan med
bariumsulfid varvid nästan alla föroreningar faller ut.
Genom höjning av pH till 7,2—7,5 gynnas sulfidernas
utskiljande. Fällningen rycker med sig något mangan och järn
varför man låter den cirkulera för att minska
manganförlusten. Järn, kolloidalt svavel, arsenik och organiska ämnen
fälls ut eller förstörs genom luftning av lösningen i tre
seriekopplade behållare där dess pH hålls vid 5, 6 och 7 resp.
Mangan-II-sulfatlösningen elektrolyseras sedan i 33
celler vardera innehållande 600 anoder och katoder. De förra
är grafitstavar med liten tvärsnittsarea. Vid användning
av plattor lossnar nämligen utfälld mangandioxid lätt från
anoderna och elektrolytens cirkulation försvåras. I cellen
sker nettoreaktionen
MnSO, + H2SO, + 2 H20 —► MnO, + 2 H„SO, + H2
och vid anoden
MnO + HeO + HjjSOi —► Mn02 + H2S04 + H2
Mangandioxiden bildar ett permeabelt skikt på
elektroden varför grafiten fortsätter att fungera som elektrod
även när oxidskiktets tjocklek blivit 25 mm eller mer.
Processen är därför troligen inte en enkel elektrolytisk
utfällning utan sekundära effekter uppstår när elektroner
passerar genom mangandioxidens porer. Sannolikt
oxideras sulfat till persulfat, och detta oxiderar i sin tur
man-gan-II-jon till mangan-IV-jon som genom hydrolys
övergår till mangandioxid.
När tillräckligt tjockt brunstensskikt fällts ut på
anoderna (viktförhållandet oxid : grafit blir upp till 36 : 1)
krossas grafit och oxid tillsammans varefter kolet frånskiljs.
Medryckt svavelsyra neutraliseras, oxiden finmals, tvättas
med vatten och torkas vid så låg temperatur som möjligt,
över 35Ö°C övergår nämligen den aktiva y-fasen till inaktiv
a-fas. Det uppges att den elektrolytiskt framställda
brunstenen är en effektivare depolarisator än den naturliga
och därför ger bättre batterier (E Schrier & R W
Hoffmann i Chemical Engineering jan. 1954 s. 152). SHl
Böcker
Symmetry, av Hermann Weyl. Princeton University
Press, Princeton 1952. 168 s., 72 fig. 3,75 $.
Weyl har i denna bok publicerat fyra föreläsningar, som
han hållit vid Princeton-universitetets Institute for
Advanced Study. Han betecknar dem i förordet som sin
svanesång vid tillbakaträdandet från institutet.
Weyl har framför allt gjort sig känd för sina bidrag till
matematikens och naturvetenskapernas filosofi och även
hans nya bok kan sägas vara ett bidrag inom detta
område. Den lägger fram symmetribegreppet gruppteoretiskt
och ger exempel på symmetriprinciper i både den
oorganiska och organiska naturen samt i konsten. Den i de fyra
föreläsningarna ingående matematiska behandlingen har
kompletterats i två särskilda tillägg.
Framställningen är vederhäftig och intresseväckande men
man frågar sig vilken publik förf. egentligen vänder sig
till. De mer beskrivande delarna med sina skiftande
exempel kan läsas av alla och utgör en högst stimulerande
lektyr, som man unnar så många som möjligt att få del av.
Men den gruppteoretiska framställningen fordrar en viss
matematisk bildning, som man ej kan vänta sig att den i
övrigt intresserade genomsnittlige läsaren besitter. En stor
del av dessa läsare kan ej tillägna sig de grundläggande
begreppen. Å andra sidan kan den matematiskt skolade
läsaren med fördel studera den gruppteoretiska
behandlingen av symmetriproblemen i andra verk, som ger mer
behållning än de mycket knapphändiga avsnitten i denna
bok.
Jag tror därför att boken skulle vunnit på en så stark
förenkling av de mer matematiska delarna att även dessa
varit tillgängliga för så gott som alla. Fullständigheten
hade inte alls behövt bli lidande genom en sådan
förenkling men en ännu rikare exemplifiering hade möjligen
blivit önskvärd för att klarlägga olika fall. Förf. skulle
säkert inte haft några svårigheter att lösa den uppgiften.
Kanske man då även kunnat få några ytterligare exempel
på kristallernas och kristallgittrens symmetriegenskaper,
som nu blivit ganska styvmoderligt behandlade.
Boken har fått en modern och tilltalande utstyrsel och
är tekniskt av hög kvalitet. G Hägg
Dubbels Taschenbuch für den Maschinenbau, bd 1 &
2, 11 :e uppl., under medverkan av A Leitner utgiven av
F Sass & C Bouché. Springer, Berlin 1953. 796 + 882 s.,
ill. Bd 1 + 2. 37,50 DM.
De båda näst föregående upplagorna av den välkända
"Dubbel" var en omarbetning som gjordes för 10 år
sedan. Med den takt tekniken utvecklats under dessa år är
den grundliga genomarbetning av boken som nu gjorts
väl motiverad. Vissa nya kapitel har även tillkommit i
denna upplaga, såsom gasgeneratorer och kylteknik.
Avsnittet om differentialekvationer har givits en fylligare
behandling och formeltabellerna för integraler kompletterats.
Värmeläran har blivit helt omarbetad och utökad. Inom
strömningsläran har nu även gasdynamikens grunder
medtagits.
Maskintekniken har delvis blivit helt nyskriven. Sålunda
har ett kapitel om strömningsmaskiner införts, där alla
för dessa maskiner gemensamma problem behandlas.
Kapitlet "Abwärmeverwertung" i föregående upplagor har
utvidgats och gjorts om till "Kopplung von Kraft- und
Wärmeerzeugung". Ett flertal andra kapitel har även
genomgående omarbetats.
Vissa av maskinkonstruktörer ofta använda tabeller har
samlats i slutet av första bandet; uppgifterna i tabellerna
har moderniserats.
Den nya utgåvan innehåller 139 s. mer text än den
nästföregående. Bildmaterialet, som ävenledes har bearbetats,
är rikhaltigt och förstklassigt. Liksom i tidigare upplagor
har man strävat efter att göra handboken icke endast till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
