Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 27 april 1954 - Triangulering med helikopter, av Lars Asplund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 april 1954-
391
Triangulering med helikopter
Professor Lars Asplund, Stockholm
526.3(485) : 629.135.42
Rikets Allmänna Karlverks triangulering av andra
ordningen, som utförs för att ge underlag för
fotokartläggningen, hade 1952 genomförts så långt, att den täckte
Götaland och Svealand samt det norrländska kustlandet.
Trianguleringens täthet är avpassad efter den hittills
använda fotogrammetriska bearbetningsmetoden och utgör
tre till fyra punkter per kvadratmil. De kvarvarande
områdena i inre Norrland erbjuder ur trianguleringssynpunkt
särskilda problem, då det glesa vägnätet och den svåra
terrängen gör transporterna besvärliga och tidsödande, om
arbetet skall bedrivas som hittills, då fältmätaren för
transporterna i huvudsak varit hänvisad till bil och
bär-ning.
Kostnaden per triangelpunkt skulle i dessa trakter
komma att bli betydligt högre än i de tidigare mätta
områdena och antalet bestämda punkter per år skulle
komma att minska i hög grad.
En möjlig lösning av detta problem, vilken för
närvarande utredes genom försöksarbeten på Kartverket, är att
minska punkttätheten i den geodetiska trianguleringen och
i stället utvidga den fotogrammetriska bearbetningen med
stereotriangulering, varigenom arbetet i viss utsträckning
överförs från fältet till kartbyrån. Tekniskt torde en sådan
omläggning ej erbjuda större svårigheter, varför
avgörandet synes bli beroende på ekonomin i de två fallen.
Resultat av dessa undersökningar föreligger ännu icke.
En annan väg, som ansetts värd att pröva, är att
rationalisera transporterna vid fältarbetet genom att i viss
utsträckning använda helikopter. Kartverket prövade 1953
i liten skala helikopterns användbarhet i samband med
en tillfällig trianguleringsuppgift av brådskande art, som
utan helikopter icke hade kunnat utföras inom
tillgänglig tid.
Försöket, som tekniskt slog mycket väl ut, torde vara
för litet för att man skall våga dra några vittgående
slutsatser om ekonomin vid användning av helikopter i
större skala. De vunna erfarenheterna torde emellertid
trots detta kunna erbjuda ett visst intresse.
Arbetsuppgiften bestod i bestämning av tolv
triangelpunkter med trigonometrisk höjdbestämning inom en yta
av nio kvadratmil i västra delen av skogsområdet i
mellersta Lappland. Mätningarna anslöts till två första
ordningens triangelpunkter, belägna i områdets utkant.
Terrängen var mycket svårframkomlig på grund av stora
mvr-områden och många vattendrag. Höjderna var dels kala,
dels bevuxna med 3—4 m hög björk eller gran, ofta tätt
växande. En del av punkterna, som skulle bestämmas, var
fixerade i förväg och i allmänhet var de lågt och ur
trianguleringssynpunkt svårtillgängligt belägna.
Rekognosceringen av triangelnätet från marken skulle ha erbjudit
stora svårigheter. En bilväg nådde fram till ena kanten av
området, som i övrigt var praktiskt taget väglöst.
Flygningen utfördes med en helikopter av typen Bell 47,
med en högsta nyttig last av 375 kg inklusive förare och
bränsle. Vid full tankning återstod endast ca 200 kg för
mätaren, hans medhjälpare och utrustning. Om man skall
kunna utnyttja flyget rationellt måste rätt mycket
utrustning kunna medföras, varför denna helikoptertyp måste
anses för liten för dessa arbeten. Genom att i detta fall
flygföraren var villig att själv fungera som handräckning
åt mätaren kunde emellertid särskild medhjälpare i stor
utsträckning avvaras varigenom i stället mer utrustning
kunde medföras. Genomsnittligt erhölls vid full tankning
en flygtid av 2,5 timmar. Helikoptern hade en hastighet
av 120 km/h.
Möjligheterna att lasta skrymmande utrustning är mycket
goda. Då man inte kunde påräkna dugligt virke till
signaler i närheten av punkterna medfördes signalstänger
från basen, varvid torrt, sågat virke användes för att
nedbringa vikten. Vid ett tillfälle medfördes samtidigt fem
sådana stänger av 5—6 m längd jämte småvirke.
Helikoptern baserades vid en röjning invid den nämnda
vägen under hela arbetet. Bensin och servicemateriel för
helikoptern samt arbetsutrustning för trianguleringen
transporterades till basen med bil.
I denna terräng med låg trädvegetation var möjligheterna
att landa mycket goda och obetydliga luckor mellan
träden kunde utnyttjas. Man kunde utan undantag landa i
omedelbar närhet av triangelpunkterna, i ett par fall dock
först sedan en man i en lina klättrat ned från den
stillastående helikoptern och med yxa och såg röjt undan för
en lämplig landningsplats. Man behövde aldrig gå mer
än ett par hundra meter.
Helikoptern underlättade som väntat i hög grad
rekognosceringsarbetet. Man lärde snabbt känna arbetsområdet
och fick hastigt en god överblick över terrängens
möjligheter. Man blev tämligen oberoende av kvaliteten på det
tillgängliga kartmaterialet och kunde i allmänhet direkt
finna den gynnsammaste punkten inom ett höjdparti. De
flesta sikterna kunde konstateras från luften utan
markrekognoscering.
Utan helikopter skulle i dessa trakter ett besök vid en
triangelpunkt per dag ha varit en god prestation. Den
effektiva arbetstiden skulle då ha utgjort en eller annan
timme per dag; de mödosamma förflyttningarna mellan
punkterna skulle ha helt dominerat arbetsprestationen.
Med helikopter blev transporttiden reducerad till en
obetydlighet, en förflyttning till en ny triangelpunkt blev för
mätaren en angenäm tiominuters vilopaus i arbetet och
vid gynnsamt väder kunde hela arbetstiden göras
effektiv. Arbetet kunde organiseras friare och därmed mer
rationellt, men det gällde också att vara effektiv med tanke
på den höga kostnad som varje dags helikopterhyra
innebar.
För den ifrågavarande arbetsuppgiften disponerades
helikoptern under fem dagar. Vädret var gynnsamt, så att
arbetet kunde vara i gång ungefär fyra hela arbetsdagar.
Mätningarna kompletterades därefter under två dagar på
ett par punkter, som kunde nås förhållandevis bekvämt
utan helikopter. Sammanlagda flygtiden var 8 h. Under de
fem dagarna utfördes förutom rekognosceringen
signalbygge på tio punkter och vinkelmätning på nio.
Om arbetet skulle genomförts utan användande av
helikopter hade man fått räkna med en arbetsgrupp på 4—5
man, som fått ligga ute från basen omkring sex veckor
och fotvandra från punkt till punkt. Kostnaden för en
sådan triangulering skulle ha blivit något högre än
kostnaden för den genomförda mätningen med hjälp av
helikopter. Ett par dagars fördröjning på grund av regn under
den tid som helikoptern var förhyrd hade emellertid
räckt för att få kostnadsjämförelsen att slå åt andra
hållet.
Helikopterns praktiska användbarhet i denna terrängtyp
är enligt erfarenheterna från detta begränsade försök
synnerligen goda. Inom lägre områden, där även höjderna i
regel är bevuxna med hög skog, torde användbarheten
vara mindre, men för rekognoscering måste den även här
vara mycket bra. Nackdelen med helikoptern är den ännu
alltför höga kostnaden.
Med nuvarande priser kan ingen direkt besparing göras
genom att man använder helikopter utom i synnerligen
svårframkomliga områden. Även där torde emellertid
insättande av helikopter betyda att man tar en viss
ekonomisk risk. Tidsvinst och besparing av arbetskraft torde
emellertid i många fall uppväga ökade kostnader. Det
vore önskvärt att få ett försök i större skala utfört för
att få bättre underlag för att bedöma helikopterns
möjligheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
