Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1954 - Nybyggen - En tredje telefonkabel Danmark—Holland, av GAH - Svenskbyggd 10 000 hk överladdad dieselmotor, av N Lll - Nya kraftverkstunnlar vid Niagara, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
412
TEKNISK TIDSKltlFT
Nybyggen
En tredje telefonkabel Danmark—Holland. Danmark
har sedan 1951 direkt telefonförbindelse med Holland
över två telefonkablar, vardera för 36 samtalskanaler.
Trafiken har nu vuxit så att man beslutat lägga ut en tredje
kabel från Esbjerg över Fånö till den holländska ön Den
Helder. Den nya kabeln får en längd av 396 km mot 263
km föj1 de tidigare. Antalet kanaler blir 60, trots en
minskning av ytterdiametern från 23,7 till 20,6 mm. Detta har
möjliggjorts genom att förstärkartekniken nu tillåter
insättande av sju undervattensförstärkare. Dessa blir av ny
flexibel typ, som byggs in i kabeln och därvid blott
obetydligt ökar diametern. Då förstärkarna väl tål de
påfrestningar, som de utsätts för då de passerar kabelspel och
utläggningshjul, behöver man ej som tidigare avbryta
utläggningen för varje förstärkare. Förstärkarna är
dubbelriktade med frekvensbandet 24—264 kHz för tal från
Danmark och 312—552 kHz i motsatt riktning. Förstärkarna
matas genom kärntråden med en total spänning på 1 100 V
över kabeln. Strömmen blir 0,42 A.
Kabeln skall läggas ut hösten 1955 och tas i bruk 1956.
För närvarande lär det finnas ca 20
undervattensförstärkare i bruk på telefonkablar i olika delar av världen
(Tekn. T. 1953 s. 844) med tillfredsställande driftresultat
under upp till sju år. Den projekterade atlantkabeln (Tekn.
T. 1954 s. 76) kommer att innehålla 52 sådana förstärkare
för vardera samtalsriktningen på sträckan Skottland—
Newfoundland (Ingeniören 1954 s. 319). G AH
Svenskbyggd 10 OOO hk överladdad dieselmotor.
Vid Eriksbergs Mek. Verkstads AB i Göteborg har den
första större i Sverige byggda överladdade
tvåtaktsdiesel-motorn provkörts. Den installeras i den för Wilh.
Wilhelmsens rederi i Oslo den 5 mars 1954 sjösatta
motortankern "Tabriz" om 18 000 tdw. Denna motor (fig. 1),
som är av Burmeister & Wains konstruktion (Tekn. T.
1954 s. 353) har åtta cylindrar med 740 mm diameter
och 1 600 mm slaglängd. Den kontrakterade axeleffekten
är ca 10 000 hk vid 115 r/m, motsvarande 11 280 hk
indikerad effekt (enl. Eriksbergs Mek. Verkstads AB).
N Lll
Nya kraftverkstunnlar vid Niagara. Större delen av
Kanadas andel av vattnet vid Niagara skall utnyttjas av
Hydro-Electric Power Commission of Ontario för
energialstring i en kraftstation, benämnd Sir Adam Beck No. 2.
Anläggningen består av intag, 3,2 km uppströms fallen,
två 150 m djupa tuber, två 8,85 km långa tunnlar, 3,6
km öppen kanal, fördelningsbassäng och maskinstation
Fig. 1.
överladdad dieselmotor till
M/T "Tabriz"
med 10 000
hk
axeleffekt.
9,7 km nedströms fallen. Anläggningen beräknas kosta
343 M $.
De båda tunnlarna är lika och befinner sig på 76 m
inbördes avstånd. Tvärsektionen är cirkulär med 15,5 m
sprängd diameter och 13,7 m diameter i den färdiga,
betongklädda tunneln. Vardera tunneln är avsedd för
vattenmängden 625 m3/s motsvarande hastigheten 4,25 m/s.
Bergmassorna har uttagits genom fem vertikala sänken
mitt emellan tunnlarna och med horisontala orter till
dessa. Sänkena har 8,9—9,9 m diameter och är 98—63 m
djupa. De fördes först genom ca 30 m jord och därefter
genom olika slag av kalksten så djupt att man nådde
en jämförelsevis fast kalksten, Irodequoit-kalksten, som
här har 3 m tjocklek och bildar tunneltaket. Själva
tunnlarna går fram huvudsakligen i ett sandstenslager.
Sänkena når 21,7 m djupare än tunnelbottnen, så att man
fått fickor för sprängmassorna. För sänkena schaktades
inom stålsponter 13—19 m djupt till bergytan. I
bergschaktet insattes på 3,6 m centrumavstånd 1,80 m breda
betongringar till stöd, dels för berget, dels för
hissgej-derna. Varje schakt utrustades med en 2,85 X 6,7 m
hisskorg med 3,6 m frigång och avsedd för 20 t last.
I de rikliga utrymmena på ömse sidor om hisskorgen
löper på ena sidan två självtippande 10 m3 tråg och på
andra sidan två 1,22 m ventilationstrummor, två 8" rör
för friskluft, två 8" rör för länshållning och en 3"
vattenledning. Hisskorgen med motvikt drivs av ett 350 hk
spel och de båda trågen av ett 450 hk spel. Trågen
balanserar mot varandra och har liksom hisskorgen
hastigheten 2 m/s. Alla trummor och skivor har 2,40 m
diameter och är skurna för 2 1/8" linor. Hisslaven, som har
18 X 19 m bas, är 36,5 m hög och väger inklusive en
90 m3 binge 250 t. Hissutrustningen är dimensionerad
för att under en sexdagarsvecka transportera 18 000 m3
berg fast mått, 1 000 t stålkonstruktioner, 294 m3 virke
och 35 t spängämnen.
Av tunnelmassorna uttogs först takorten.
Borrmaskinerna var monterade på en tredäckad åttahjulig vagn på ett
spår med 8,5 m spårvidd. Bälsen var svetsad till U-balkar.
De båda nedre däcken var sänkbara för att medge passage
av lastmaskinerna. Varje borrvagn var utrustad med 19
Joy T-350-matare. Takorten som hade 110 mB area,
borrades med 1 1/4" ihåliga borr med hårdmetallskär. De
140—182 borrhålen var 3—7,5 m djupa.
Sprängämnesförbrukningen var 1,6 kg/m3 berg.
Bergmassorna lastades med 2,6 m3 eldrivna
grävmaskiner, i 8,5 m3 dieseldrivna, bakåttippande lastbilar och
tippades i bingen i hisschaktets botten, varifrån de
portionerades ut till hisstrågen.
Tunneltaket stöttades genast med stålbågar på 1,2 m
inbördes avstånd. Bågarna utgjordes av H-balkar, vägande
65 kg/m och hölls i rätta lägen med 3/4" rundjärn och
4" X 6" reglar. Upplagen utgjordes av två 25 cm I-balkar
och 12" X 12" X 1,2 m klotsar. Mellan bågarna insattes
plåtar och 2" X 6" — 8" X 6" virke. Till
stålkonstruktionen åtgick 2 000—2 650 kg stålkonstruktioner per meter
tunnel.
Arbetet utfördes av ett borrlag, ett grävningslag och ett
lag för stödkonstruktionerna. Sedan varje lag i tur och
ordning gjort sitt, flyttade det över till motsatta änden
av tunneln. Högsta indriften var 162 m på 6
treskiftesdagar.
Tunnelns bergmassor under takorten togs ut först sedan
denna var helt färdig och rensad. Borrningen
verkställdes från en 3 X 15 m plattform löpande på räls, som var
upphängd i takets stödkonstruktion. Sedan plattformen
inriktats på rätt plats insattes en borrmaskin för vart och
ett av de 17 borrhålen. Lika djupa hål borrades efter
varje förflyttning av plattformen. Sprängning i en omgång
måste utföras, innan nästa omgång borrades. Vissa
sprickbildningar i tunnelbotten och observerade rörelser hos
stålkonstruktionerna ansågs visa att tunnelns dimensioner
var de största, som kunde tillåtas i bergarten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
