Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 4 maj 1954 - Nybyggen - Vattenkraften i Indiens »Ruhr-område», av Lr - Andras erfarenheter - Brittiska ångkraftstationers verkningsgrad, av Wll - Undanröjande av risk för gnistbildning, av SHl - Metallers värmeledningsförmåga, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 maj 1954
415
Fig. 2. 150 il/IV ångkraftstation
vid B o kar o.
let utgörs av lågvärdiga kol från ett närbeläget fält och
transporteras på linbana till kraftstationen. Turbinerna
har ett ångtryck på 03 at ö och en ångtemperatur på
490°C. Generatorerna, som har en effekt på 50 MW, är
vätgaskylda. Från kraftstationen transporteras
elektriciteten till förbrukningscentra över ett 130 kV ledningsnät,
som fullt utbyggt får en ledningslängd på 600 km.
Kostnaderna för utbyggnaderna i det första stadiet
uppskattas till omkring en miljard kronor. Världsbanken för
återuppbyggnad har satsat större delen av kapitalet och
ett stort antal utländska experter har hjälpt till med
anläggningsarbetena. Genom ett omfattande
utbildningsprogram söker den indiska förvaltningen få fram inhemska
tekniker som skall självständigt sköta de färdiga
anläggningarna (Water Power 1953 s. 150, 1954 s. 4, 61;
States-man Calcutta, 21 febr. 1953). Lr
Andras erfarenheter
Brittiska ångkraftstationers verkningsgrad. Den
genomsnittliga verkningsgraden för ca 300 ångkraftverk i
Storbritannien var 23,22 °/o år 1953, jämfört med 22,62 %>
år 1952. Förbättringen motsvarar en kolbesparing på 1 Mt
med värdet över 3 M£. Omkring en tredjedel av den
producerade elenergin kom från de 20 effektivaste
kraftstationerna, av vilka tre för första gången kom över 30 %
verkningsgrad. Dessa 20 stationer hade i genomsnitt något
över 28 °/o verkningsgrad. Under förutsättning att dessa
verkningsgrader enligt brittisk praxis är beräknade på
bränslets kalorimetriska värmevärde, skulle man räknat
på det effektiva värmevärdet få högsta verkningsgraden
32 o/o och genomsnittsvärdet 29 %> för de 20 bästa
stationerna (Engineer 9 april 1954). Wll
Undanröjande av risk för gnistbildning. Elektrostatisk
uppladdning i en fabrik kan vålla olägenheter och risker
på flera sätt. Vid hantering av textilier, papper och plast
kan den minska produktionshastigheten, men allvarligare
är att gnisturladdningar kan vålla explosioner vid
hantering av explosiva ämnen. För att en gnista skall tända
fordras att den utvecklar en viss energi. Urladdningar
mellan ledare får vanligen mjrcket större energi än mellan
isolatorer därför att ledarens hela laddning bidrar till
gnistan medan bara en del av isolatorns kan delta i
urladdningen.
Risken för gnistbildning mellan ledare kan undvikas helt
och hållet genom jordning av dem. Denna kan utan
olägenhet ske över ett relativt stort motstånd. Om en ledare
laddas upp med en konstant ström I A och
jordförbindningen har resistansen R ohm, kan den högst få
spänningen \rm — Rl i förhållande till jord. Om man
experimentellt har fastställt att det är 50 °/o sannolikhet för att
en urladdning med energin Ex J mellan denna ledare och
en jordförbunden annan ledare, t.ex. en arbetare, skall
tända ett känsligt material, anser man att en högsta spän-
ning Vm som kan ge en gnista med energin EJ20 kan
tilllåtas. Jordledningens resistans får då vara högst
R = jVËJTöc
där C är den rörliga ledarens kapacitans i farad.
Blytrinitroresorcinat är troligen mer känsligt för gnistor
än något annat av de sprängämnen som hanteras i
kommersiell skala. Vid torkning av detta ämne, för vilket E-M
är ca 10~4 J, är det därför nödvändigt att förhindra
gnistbildning. I en brittisk fabrik undviks uppladdningar i
torklokalen genom jonisation av luften med radioaktivt
strontium. Man kunde nämligen inte genomföra effektiv
jordning av arbetarna därför att sprängämnet måste skyddas
mot stötar och friktion genom en mjuk golvbeläggning.
Strontium 90 kan nu erhållas i form av metallfolier med
aktiviteter på 0,008—300 [iC/cma. Isotopen har
halveringstiden 21,6 år och är /?-strålarc. Strålningen har en
räckvidd på ca 8 m i luft.
Man har placerat ett antal radioaktiva folier i torkhusets
tak så att en jämn jonisering av luften uppnås. Varje
fo-lium har en radioaktivitet på 1,5 mC och sitter i en
hållare, försedd med ett strålskydd som kan dras för under
reparationsarbeten eller andra arbeten vid vilka
sprängämne inte hanteras. Resistansen till en arbetare blir högst
8 • 1010 ohm. Den är tillräckligt låg för att tändning av
sprängämnet genom gnistor skall vara utesluten vid en
laddningsström under 2,3 • 10~9 A som är mycket mer än
man kan vänta i praktiken. Under normal produktion kan
arbetarna inte komma närmare någon strålningskälla än
75 cm. De som sysslar med torkningen utsätts för
strålning bara 1 vecka på 3,5 och tar under denna tid emot
högst 1,5 Rep som är ungefär två sjundedelar av tillåten dos.
Man kan givetvis använda radioaktiva ämnen för att
hindra elektrostatisk uppladdning även i andra fall än
vid tillverkning av det synnerligen känsliga sprängämnet
blytrinitroresorcinat. Det har t.ex. visats att man vid
hantering av pentaerytritoltetranitrat i en lokal 11 m lång,
5,5 in bred och 3 m hög kan undanröja all risk för
tändning genom gnistor till arbetarna genom att placera tre
1 mC strålningskällor av strontium 90 i taket. För
pentaerytritoltetranitrat är Eg,, 0,06 J, och det är alltså mycket
mindre känsligt för gnistor än blytrinitroresorcinat (G G
Fowlie & G Morris i Industrial Chemist dec. 1953 s. 585).
SHl
Metallers värmeledningsförmåga. För ett flertal
metaller och legeringar som används bl.a. inom
elektronrörstekniken har värmeledningsförmågan bestämts vid
temperaturer upp till 900°C. För mätningarna användes
cylindriska stavar med samma diameter för alla materialen
En stav av ett material med känd värmeledningsförmåga
fastlöddes med silverlod vid en stav av ett material med
okänd värmeledningsförmåga. Den ena änden av systemet
värmdes och den andra kyldes, varvid det var arrangerat
så att man inte skulle få några fel genom värmeförluster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
