Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 11 maj 1954 - Andras erfarenheter - Fibrer av polymerer i molekylär blandning, av H Me - Effektiv extraktionskolonn, av H Me - Steriska effekter och ämnens reaktivitet, av SHl - Oxidationsskydd för titankarbid-kobolt, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
TEKNISK TIDSKltlFT
Andras erfarenheter
Fibrer av polymerer i molekylär blandning. Genom att
blanda hydrofila och hydrofoba polymerer kan man kanske
erhålla fibrer som har bättre egenskaper än fibrer,
framställda ur enkla polymerer. Vid undersökning av
polymer-systems beteende i lösning, upplöstes polymererna i
samma lösningsmedel, varpå polymerblandningen
koagulerades antingen till en hinna eller till fibrer. Blandningarna
bestod av 5—95 %> polyakrylnitril och 95—5 °/o
cellulosaacetat. Produktens färgbarhet med acetatfärgämnen var
direkt proportionell mot mängden cellulosaacetat. Om
cellulosaderivaten hydrolyseras, kan produkten färgas med
cellulosafärgämnen. Troligen kan man genom molekylär
blandning framställa fibrer med bestämd fuktabsorption
och bättre elektrisk ledningsförmåga (Chemical &
Engineering News 30 nov. 1953 s. 4976). H Me
Effektiv extraktionskolonn. En amerikansk metod för
extraktion av aromatiska kolväten ur petroleum, som
använts i åtskilliga år, har förbättrats genom användning av
en kolonn av ny tvp. Utmärkande för den är att
gränsytan mellan extraktionsmedel och råprodukt inom varje
kontaktzon hålls på bestämd nivå varigenom kolonnen kan
drivas med högsta möjliga effekt. Den är lämplig för
vätske-vätskeextraktioner, t.ex. extraktion av bensen ur
petroleum med dietylenglykol, och för absorption av gaser.
I ett utförande (fig. 1) sprutas det tyngre
extraktions-medlet, dietylenglykol innehållande 5—15 vikt-%> vatten,
in i petroleumfasen vid kolonnens topp i form av fina
droppar. Kontaktzonerna skiljs från varandra av
silbott-nar. Petroleum matas in vid kolonnens botten i en noga
avvägd mängd så att den lätta vätskans tryck under varje
botten inte överskrider den tyngre fasens ovanför bottnen.
De lättare kolvätena passerar genom stigrör, medan
lösningsmedlet rinner genom hålen i bottnarna.
Kolonnen körs i gång genom att man först flödar den
med petroleum. Sedan sprutas dietylenglykollösningen in
i kolonntoppen tills jämvikt uppnås. Raffinatet,
huvudsakligen bestående av paraffiner och cykloparaffiner, tas
ut i kolonnens övre del och extraktet i dess nedre.
Jämvikt bibehålles genom att utloppsventilen för extraktel är
kombinerad med en flottör. Skulle fasgränsen längst ner
i kolonnen sjunka, minskar trycket under bottenplattan,
extraktet strömmar hastigare genom plattans hål, även
flottören sjunker och stryper ventilen så att jämvikt
återställs.
Stigrörets längd och läge bestämmer jämviktsnivån för
fasgränsen inom varje kontaktzon utom högst upp. En
skärm på stigrörets övre öppning (fig. 2) hindrar större
mängder extraktdroppar att tränga in. Genom att rörets
Fig. 2. Fallrör till
extraktionskolonn; 1 skärm, 2
stigrör, 3 silbotten, 4 lätt
vätska, 5 tung vätska.
Fig. 1. Extraktionskolonn; 1 extrakt, 2
ventil för nivåreglering, 3 inmatning, 4
tung vätska, 5 stigrör, 6 lätt vätska, 7
silbotten, S flottör, 9 extraktionsmedel,
10 raffinat.
nedre ända är snedskuren minskas emulgering av de två
vätskorna. Vid en annan utföringsform stiger petroleum
genom silbottnarna och fördelas härvid i glykollösningen,
medan extraktet rinner ner genom rören. I detta fall är
flottören placerad i kolonnens bottenrum. Jämviktsnivån
kan i detta fall regleras med rören i stället för med flottör.
Extraktet rinner då ut direkt genom det nedersta fallröret.
Det uppges inte vilken utföringsform som anses bäst
(Chemical Engineering nov. 1953 s. 346). HMe
Steriska effekter och ämnens reaktivitet. Medan
betydelsen av polaritet för kemiska reaktioners teori starkt
framhållits har de steriska effekternas verkan nästan helt
förbisetts. I själva verket är emellertid den senare i
praktiken av betydligt större vikt vid utförande av synteser
därför att man vid dessa kan bli tvungen att välja en belt
ny väg för att undvika steriska hinder.
Polära fenomen ändrar vanligen föreningars reaktivitet
relativt litet, nämligen med en faktor på 5—10 och i
undantagsfall upp till 100. Det hinder, som de kan resa vid
en syntes, övervinns därför vanligen genom relativt små
ändringar av reaktionsbetingelserna. Steriska effekter kan
däremot ändra en reaktions hastighet miljonfaldigt och
därför göra en syntesmetod oanvändbar.
För att kunna reda ut steriska effekters inverkan vid
syntes måste man känna storleksordningen för de
töj-ningar av de kemiska bindningarna, som uppstår vid olika
reaktionssteg. Man har också gjort kvantitativa
bestämningar av steriska effekter genom att studera molekylära
additionsföreningar.
Det har sålunda visats att töjningar, som förekommer i
en strukturtyp, också finns i alla andra molekyler av
samma storlek och form (homomorfa system);
töjning-arnas verkan på dessas kemiska beteende kan förutsägas.
Denna iakttagelse har man utnyttjat för att ställa upp
enkla kvantitativa relationer för substitutionsreaktioner.
Steriska töjningar av denna typ står i relation till det
klassiska begreppet "steriskt hinder" och har kallats
F-töjningar.
Steriska effekter kan lika väl öka som minska en
reaktions hastighet. Så snart den steriska töjningen i ett
övergångsstadium under reaktionen är större än i
reaktanter-na uppstår steriskt hinder, men när förhållandet är
omvänt gynnas reaktionen steriskt. Den senare effekten, soin
kallas B-töjning, iakttas ofta och förklarar många
ovanliga kemiska egenskaper hos föreningar med starkt
grenade kolkedjor.
Den ändring av vinkeln mellan atomernas valenser, som
uppstår vid ringbildning, orsakar steriska töjningar som
ändras med ringatomernas koordinationstal. Om
töjningen avtar genom en reaktion, gynnas denna; om den växer,
inträffar motsatsen. På denna grund har man kunnat
förklara ringstorlekens inverkan på föreningars kemiska
egenskaper. Dessa steriska effekter har kallats I-töjningar
(Chemical & Engineering News 7 dec. 1953 s. 5058). SHl
Oxidationsskydd för titankarbid-kobolt. Ett
metall-keramiskt material, som prövats i gasturbinskovlar,
består av 80 °/o titankarbid och 20 % kobolt (Tekn. T. 1951
s. 284; 1952 s. 858). En svaghet hos det är emellertid att
det oxideras när det utsätts för hög temperatur under
längre tid. Man har därför försökt ge materialet ett
oxidationsskydd.
Till detta har man valt krompulver som
huvudbeståndsdel därför att krom är mycket resistent mot syre, har
nästan samma utvidgningskoefficient som
titankarbid-kobolt och har stor hårdhet och nötningshållfasthet. För att
göra överdraget gastätt har man blandat kromen med en
fritta av kiseldioxid och bariumoxid. Det visade sig att
ett blandningsförhållande på 1 : 9 mellan fritta och
krom-pulver har de gynnsammaste fysikaliska egenskaperna vid
en arbetstemperatur på 1 200°C. överdraget läggs på
genom doppning och bränns vid 1 200°C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
