Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 18 maj 1954 - Roterande skivor för luftförvärmare med fläktverkan, av Torbjörn Vannérus - Latex-impregnering av kromgarvat läder - Provning av dammsugare med radioaktiva isotoper - Andras erfarenheter - Rengöringsmedel för väggar och golv, av Kjell Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
463
Fig. 12. Fläkt fö tv armare av tvärströmstyp för 10 500 m’/h
rökgas (vid 0°C).
med temperaturförhållandena för luften och rökgasen och
med de luft- och gastryck som fordras. I samband med
temperaturerna är ytbelastningen B en betydelsefull
faktor. Som synes av fig. 7 ökar värmeövergångstalet
mycket snabbt inom regionen 0—100 m3/m2h. För att dra
fördel av det höga värdet för värmeövergångstal
kännetecknande för förvärmaren är det lämpligt hålla B 100.
Erfarenheten har visat att för att uppfylla detta krav bör
användningen av fläktförvärmare begränsas till fall där vid
medströmstypen skillnaden mellan temperaturen hos den
nedkylda rökgasen och den uppvärmda luften är 50°C
och vid tvärströmstypen 25°C. Det är möjligt att
erhålla luft- och rökgastryck, vilka normalt erfordras för
tillfredsställande drift av ångpanneeldstäder, dvs.
lufttryck på 50—100 mm vattenpelare och rökgassugverkan
på 50—150 mm vattenpelare. Fläktförvärmare tillverkas
för närvarande i storlekar upp till 220 nr och för
rökgasflöden upp till 35 000 m7h (vid 0°C och atmosfärtryck).
Fläktförvärmare har installerats vid ångpannor och ugnar
i olika industrier. I flesta fall användes luften som
förbränningsluft, i andra fall för torkningsändamål ävensom
för lokaluppvärmning och ventilation.
Vid prov med fläktförvärmare har erhållits
värmegenom-gångstal på 25—45 kcal/nrh°C, i en specialkonstruerad
förvärmare ända upp till 75 kcal/m2h °C.
Fläktverknings-graden är sådan att effektförbrukningen är ungefärligen
densamma som vid kombination av en vanlig stationär
luftförvärmare med luft- och rökgasfläktar.
Strålningsförlusterna är mycket små pågrund av den kompakta
konstruktionen. En annan egenskap hos fläktförvärmaren är
att den icke fordrar någon reguljär daglig sotning.
Latex-impregnering av kromgarvat läder för skodon
gör lädret vattentätt utan att fotens "andning" hindras.
Provning av dammsugare med radioaktiva isotoper
går så till att ett svagt radioaktivt damm sprids över ett
golv varefter radioaktiviteten mäts före och efter
dammsugningen.
Andras erfarenheter
Rengöringsmedel för väggar ocli golv. Inom Statens
Organisationsnämnd och Hemmens Forskningsinstitut
pågår i samråd med Byggnadsstyrelsen, Statens
städningskonsulent samt vederbörande personalförbund inom
stats-tjänarkartellen en utredning om städningsarbetet inom
statsförvaltningen. Härvid har intresset bl.a. inriktats på
de rengöringsmedel som står till städerskornas förfogande
vid det ofta tunga och tidsödande arbetet. Man har därvid
funnit, att en effektivisering av rengöringsmedlen i många
fall innebär ett väsentligt underlättande av arbetet
samtidigt som kostnaden för de kemisk-tekniska preparaten
utgör en mycket liten del av städningsarbetets
totalkostnad.
Man måste emellertid ställa även andra fordringar på ett
rengöringsmedel än effektivitet. Det måste vara så
skonsamt som möjligt för det behandlade materialet. Det är
nämligen mycket stora kapitalvärden i form av
golvmaterial och ytbehandling av väggar och möbler som förvaltas
av städerskan.
Av ett rengöringsmedel fordrar man alltså, att det snabbt
och effektivt skall upplösa och frigöra den smuts som
finns på det underliggande materialet, utan att detta
skadas.
De i en rengöringsmedelskomposition ingående ytaktiva
ämnena spelar härvid den mest framträdande rollen.
Såväl det underliggande materialet som smutspartiklarna
beläggs med ett enkelt eller dubbelt lager av ytaktiva joner
eller dipoler. Härigenom förändras
ytspänningsförhållandena, så att smutsen kan avlägsnas från ytorna genom
mekanisk bearbetning. Detta ser ut att fungera någorlunda
tillfredsställande för många men ej alla system, där smuts
av organisk karaktär ingår.
Oorganiska orto-, pyro- och polyfosfater har som
komponenter i en rengöringsmedelsblandning förmåga att ge
de ingående smutspartiklarna och den underliggande ytan
en stark elektrostatisk uppladdning, som i hög grad
bidrar till lösgörandet. Fosfattillsatser ger alltså härigenom
en kraftig förstärkning av det ytaktiva ämnets verkan.
Som bekant bildar de ytaktiva ämnena ovan den kritiska
koncentrationen partikelansamlingar, miceller, som bar
förmåga att i sitt inre lösa hydrofoba substanser. Denna
process kallas solubilisering. Ovan den kritiska
koncentrationen kan alltså en lösning av ett ytaktivt ämne i viss mån
jämställas ined ett organiskt lösningsmedel med därav
följande självklara verkan på rengöringsarbetet. En
mycket väsentlig förstärkning av denna effekt kan erhållas, om
det i kompositionen ingår ett organiskt lösningsmedel. Vid
rengöringsmedlets upplösning i vatten solubiliseras detta
organiska lösningsmedel från början i det ytaktiva ämnets
miceller och ökar dettas möjligheter att lösa fet smuts,
exempelvis vax.
Normalt är emellertid micellernas förmåga att ta upp
organiska lösningsmedel och fet smuts relativt begränsad.
Åstadkommer man däremot en mer tätpackad micell än
normalt genom att utom det ytaktiva ämnet tillsätta en
oladdad långkedjig dipol, ökas micellernas kapacitet högst
avsevärt. Det mest typiska exemplet på en sådan micell
har man i lösningar av fettalkoholsulfat försatta med
fett-alkohol. Fettalkoholsulfat enbart bildar miceller, i vilka
kolvätekedjorna hålls åtskilda genom sulfatjonens
laddning. Fettalkoholmolekyler kan däremot inplaceras mellan
fettalkoholsulfatjonerna utan hinder av
laddningsförhållandena, och därigenom åstadkommes en tätpackad micell
med mycket stora möjligheter att i sitt inre lösa såväl
organiska lösningsmedel som fet smuts.
Ett medel med goda fettlösande och dispergerande
egenskaper bör alltså innehålla en hel serie samverkande
substanser. Med ledning av laboratorieprov och den här
relaterade teoretiska bakgrunden har följande komposition
utarbetats:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
