- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
510

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Kolpulvertillsats vid oljeeldning, av Ingvar Wivstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

510

TEKNISK TIDSKltlFT

Fig. 2.
Ackumulerad syramängd
som funktion av
yttem peraturen;
varje kurva utgör
ett medelvärde av
flera
undersökningar; A
laboratorieprov med
oljeeldning, B ångpanna
Pl-i, oljeeldning, C
ångpanna PIA,
eldning med 50 °/o
olja och 50 °/o
kol-pulver.

tigare än vid motsvarande prov med ångpanna P14, kurva
B. Vid kombinerad eldning åter var kondensatutfällningen
avsevärt lägre, kurva C, och i en del fall erhölls knappast
någon utfällning alls.

Den huvudsakliga skillnaden mellan dessa tre
undersökningar var rökgasens stofthalt. Vid det laboratoriemässiga
provet var förbränningsförhållandena mycket
gynnsamma, varför mängden oförbränt i form av sot och koks i
rökgasen var påtagligt mindre än vid P14. Vid den
kombinerade eldningen var naturligtvis på grund av
kolpulver-askan rökgasens stoftmängd ännu mycket större.
Acku-muleringen av syrakondensat synes enligt dessa prov vara
i hög grad beroende av rökgasens stofthalt på så sätt, att
en ökad stoftmängd reducerar kondensatutfällningen.

Beläggningar

Risken för besvärande askbeläggningar i luftförvärmare
är större vid olje- än vid kolpulvereldning. Kolpulveraskan
håller genom sin slipande effekt luftförvärmarens ytor
rena, medan vid oljeeldning korrosiva och kletiga
beläggningar ofta bildas.

Svårigheterna är särskilt markanta vid anläggningar, som
går intermittent, dels beroende på att oförbrända
oljedroppar under startperioden avsätter sig på
luftförvärmarens ytor, och dels beroende på den kondensatutfällning
som uppkommer innan väggtemperaturen överskridit
daggpunkten.

Om luftförvärmarens ytor väl blivit kletiga underlättas
sedan askavsättningen avsevärt. De solhaltiga
beläggningar som bildas vid oljeeldning har på grund av sin
hygro-skopiska effekt också en ogynnsam inverkan på ett annat
sätt. Prov på ångpanna P14 har sålunda visat, att
kondensat kan utfällas på en sådan yta vid en högre temperatur
än daggpunkten. Det är mycket svårt att göra noggranna
bestämningar härför med en vanlig daggpunktsmätare,
men i en del fall uppmättes dock en tydlig differens på
20°C mellan daggpunktstemperaturen och den
väggtemperatur, vid vilken kondensatutfällningen började.

Om temperaturen höjs successivt på en av kondensat
fuktig hygroskopisk yta, som exempelvis fallet är vid start
av en ångpanna, släpper kondensatet ytbeläggningen först
vid en högre temperatur än den vid vilken
kondensatutfällningen började vid sjunkande väggtemperatur. I
ogynnsammaste fall kan man därför vid oljeeldning få ett
kvarliggande kondensat på luftförvärmarytorna trots att
väggtemperaturen ligger högre än daggpunktstemperaturen.
Någon motsvarande hygroskopisk effekt har inte kunnat
påvisas vid kombinerad olje- och kolpulvereldning.

Vid oljeeldning uppkommer på överhettartuberna rätt
ofta hårda beläggningar, som är svåra att avlägsna. Som
tidigare nämnts har man i USA med framgång använt
dolomit som tillsatsmedel i eldningsoljan för att komma ifrån

Tabell 1. Data för askbeläggningar enligt fig. A bildade vid
enbart oljeeldning (A) och vid kombinerad
olje-kolpulver-eldning (B och C)

Beläggningens beteckning ... A B C
Analys:
C ........................... ... "/o 0,2 0,2 0,1
Fe .......................... .... »/o 13,4 11,4 8,9
V ........................... .... °/o 23,6 10,4 10,3
S ........................... .... o/o 7,0 13,7 3,6
Alkali som Na ............. .... °/o 4,2 13,4 1,3
Si ........................... .... »/o 1,8 1,8 12,8
Al ........................... ... •/• 1,5 spår 10,0
Ca .......................... .... % 2,8 2,4 4,1
Fri IteSOi som S ........... .... °/o 0,3 0,2 0,0
Mjukningstemperatur ....... ... °C 700 900—1 400 —
Smälttemperatur ............ ... °C 800 900—1 400 1 145

dessa svårigheter. Ångpanna Pl4 vid Västerås Kraftverk
togs i drift den 22 september 1951 och eldades
uteslutande med olja under de 1 070 första drifttimmarna.
Eldningsoljan, som var av tvp Eo3, hade i genomsnitt följande
data:

Specifik vikt vid 20°C ............................................................................0,94

Viskositet vid 50°C ..................................... cSt 50

Lägsta flyttemperatur ................................... °C +0

Svavelhalt ............................................... °/o 1,8

Askhalt .................................................. °/« 0,04

Effektivt värmevärde .............................. kcal/kg 9 770

Trots regelbunden rengöring bildades hårda men relativt
tunna beläggningar på överhettaren, vilka inte kunde
avlägsnas genom sotblåsning eller luftlansning. Efter
övergång till kombinerad olje-kolpulvereldning med
ungefär 50 °/o kolpulver hade den kvarvarande beläggningen
efter 160 drifttimmar ändrat karaktär och blev
pulver-liknande och lätt att avlägsna, fig. 3. Efter övergång till
kombinerad eldning hade askbeläggningen redan före
rengöring delvis spruckit och fallit av.

Man fick då också en beläggning som utgjordes av två
skikt (fig. 4), ett inre skikt B härrörande från den första
driftperioden med enbart olja och ett yttre skikt C, som
tillkommit efter övergång till kombinerad eldning. De
båda skikten B och C var så olika till sin karaktär, att de
utan svårighet kunde skil jas från varandra och analyseras
var för sig, tabell 1.

Av analyserna synes framgå, att vanadinkomponenten
diffunderat från olje- till kolpulveraskan och att
alkali-sulfatet gått i motsatt riktning. Förändringen av oljeaskans
tillstånd inverkade direkt på mjuknings- och
smälttempe-raturerna. Den ursprungliga beläggningen av oljeaska, som
på grund av sin vanadin- och alkalihalt hade relativt låg
smältpunkt, blev efter den kombinerade eldningen mer
heterogen, och smältpunktens genomsnittliga värde steg

Fig. 3. Askbeläggningar på överhettartuber i ångpanna PIA,
t.v. efter oljeeldning, t.h. efter övergång till kombinerad
olje-kolpulvereldning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0528.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free