Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Kolpulvertillsats vid oljeeldning, av Ingvar Wivstad - Glimmerbelagd glasfiberväv - Nya metoder - Dieselelektrisk drift på mobilkranar, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
511
Nya metoder
Fig. 4. Askbeläggningar pä överhettartuber; t.v. efter
oljeeldning, t.h. efter övergång till kombinerad
olje-kolpulver-eldning; A hård beläggning, B från oljeeldning
kvarvarande beläggning, C nybildad beläggning, B + C lös
beläggning.
avsevärt. Kolpulvret fungerade således i detta avseende
som ett tillsatsmedel till eldningsoljan.
Slutsatser
Att använda tillsatsmedel för att undvika svårigheter vid
eldning med billiga återstodsoljor är med säkerhet en
framkomlig väg. Metoden är emellertid än så länge allt
för litet provad, för att man skall kunna rekommendera
den för svenska förhållanden. Problemet kan emellertid
tydligen också lösas genom användning av kombinerad
olje-kolpulvereldning. Hur stor kolpulverandelen måste
vara, är det svårt att ånge närmare med hittills utförda
prov. Förmodligen är emellertid 10 °/o kolpulver fullt
tillräckligt, men denna siffra är naturligtvis också beroende
av anläggningens utformning och de båda
bränslekomponenternas egenskaper.
På lågtemperatursidan tycks beläggningssvårigheterna
helt kunna elimineras. Daggpunktssänkningen blir
visserligen rätt liten, men kondensatutfällningen under
daggpunkten minskar så avsevärt, att korrosionsrisken bringas
till ett minimum eller helt försvinner.
På högtemperatursidan tycks svårigheter i form av
hårda beläggningar kunna undvikas. Hur den kombinerade
eldningen påverkar högtemperaturkorrosionen har inte
kunnat undersökas, men med säkerhet minskar också
risken härför.
För att man skall kunna få en förbättring i dessa
avseenden, är det naturligtvis nödvändigt att kolpulvret
hinner slutförbrännas i eldstaden, då i annat fall själva
kol-pulveraskan också kan ge upphov till
igensättningssvårig-heter i överhettaren.
Litteratur
1. "VVhittingham, G: The oxidation of sulphur dioxide in slow
com-bustion processes. Träns. Farad. Soc. 64 (1948) s. 141—150.
2. Crossley, H E, Poll, A & Sweett, F: The reduction of sulphur
trioxide by constituents of boiler flue dust. J. Inst. Fuel 21 (1948)
s. 207—209, 213.
3. "VVhittingham, G: The influence of silica smokes ön the dew-point
of combustion gases containing sulphur oxides. J. Soc. chem. Ind. 67
(1948) s. 411—418.
4. "VVhittingham. G: The influence of carbon smokes ön the
dew-point and sulphur trioxide content of flame gases. J. appl. Chem. 1
(1951) s. 382—388.
5. Littlejohn, R F: The influence of zinc oxide ön the oxidation of
sulphur dioxide in coal-gas flames. J. appl. Chem. 2 (1952) s. 289.
6. Corbett, P F & Flint, D: The influence of certain smokes and
dusts ön the SO3 content of the fuel gases in power-station boilers.
J. Inst. Fuel 25 (1953) s. 410—417.
7. Mc Ilroy, J B, Holler Jr, E J & Lee, R B: The application of
additives to fuel oil and their use in steam generating units. ASME
52-A-160. Referat Brennstoff "VVärme Kraft 3 (1953) s. 90.
8. Flint, D & Kear, R W: The corrosion of a steal surface by
con-densed films of sulphuric acid. J. appl. Chem. 1 (1951) s. 388—393.
Dieselelektrisk drift på mobilkranar. Efter det senaste
kriget har mobilkranar i allt större utsträckning kommit
till användning inom våra industrier, hamnar m.m.
Någon nyhet är emellertid inte mobilkranar — redan för 35
år sedan togs de första maskinerna i bruk. Liksom på
många andra områden har utvecklingen här gått kraftigt
framåt, och det kan därför vara orsak att litet närmare
granska vart den lett.
Som kraftkälla i mobilkranarna tjänstgör som regel en
diesel- eller bensinmotor. Från denna motor skall kraft
levereras för krokens och bommens rörelser, för
över-redets vridning och för åkningen — med sammanlagt åtta
olika rörelseriktningar. Om man tar i betraktande att det
är synnerligen viktigt att ha samtliga dessa rörelser under
en noggrann kontroll, förstår man att konstruktörerna
stött på stora svårigheter.
Då en last skall lyftas i kroken behöver man det största
vridmomentet från motorn i början av rörelsen, men vid
lågt varvtal är vridmomentet hos en förbränningsmotor
mycket litet. Det uppnår sitt största värde först en bra bit
upp på varvtalsregistret. Man kan inte göra som på en bil
— först lägga in ettan, sedan växla om till tvåan osv. —
utan man måste från början välja en viss växel och sedan
slira i gång lasten med en koppling. Att detta betyder
relativt stor slitning av kopplingen och gör det svårt att
fin-inställa lasten är uppenbart.
Dessa nackdelar kan emellertid elimineras med ett
dieselelektriskt system med variabel spänning för
kraftöverföringen. Som kraftkälla används en dieselmotor, ibland
en bensinmotor, vilken är direktkopplad till en generator,
från vilken ström tas till fyra elektriska motorer. Dessa
driver var sin rörelse, nämligen krokens rörelse, bommens
rörelse, överredets vridning och kranens åkrörelse.
Motorerna är serielindade likströmsmotorer och har ett
stort vridmoment vid lågt varvtal. Dieselmotorn kan här
köras oberoende av rörelsehastigheten hos lasten; den kan
alltså ha ett högre och lämpligare varvtal.
Elektrisk kraftöverföring finns ju sedan länge på
hamnkranar, rälskranar o.d. men strömmen till dessa tar man
i allmänhet från en släpkabel. Den ström, som matas in
i sådana kranar har konstant spänning och hastigheterna
regleras med motstånd. Detta system fungerar utmärkt på
dessa kranar, men när det gäller mobilkranar, kan
släpkabel givetvis inte användas. Genom att placera kraftkällan
i kranen och sålunda göra den helt självförsörjande, kan
man i mobilkranarna emellertid bibehålla fördelarna av
elektrisk överföring av kraften.
Det dieselelektriska systemet har visat sig ha många goda
Glimmerbelagd glasfiberväv har en
genomslagshallfast-het på 60 kV/mm, tål upp till 250°C och har god
nötningshållfasthet. Glimmerbeläggningen är jämn, och dess
partiklar ligger med flatsidan mot grundmaterialet.
Fig. 1. En dieselelektrisk 6 t mobilkran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
