Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 1 juni 1954 - Andras erfarenheter - Elektrostatisk separering av emulsioner, av SHl - Mekanismen vid framställning av segjärn, av Kurt Beckius - Apparat för studium av jonreaktioners kinetik, av SHl - Färgning av syntetiska fibrer, av H Me - Böcker - Boken om naturen: Materien, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
517
använt lerfilter, men man tror att dessa skall få vika för
elektrostatiska metoder vilka kan användas för nästan alla
icke ledande raffinerade produkter. Undantag är bara
lösningar med en resistans under 10 Mohm/cm3 för vilka
energiåtgången blir för stor. Även icke alltför viskösa
suspensioner av polära lösningsmedel, såsom alkohol, fenol,
och furfural, i kolväten kan separeras (Industrial &
Enge-neering Chemistry dec. 1953 s. 17 A). SHI
Mekanismen vid framställning av segjärn. Medan de
praktiska metoderna för framställning av segjärn (nodulärt
gjutjärn) numera har nått en viss fulländning (Tekn. T.
1952 s. 541) torde åtskilligt återstå innan processens
mekanism är tillfredsställande utredd. I huvudsak har två
vitt skilda åsikter om orsakerna till den kulformiga
grafitens uppkomst framförts. Enligt den ena, företrädd i
första hand av engelsmannen Morrogh, beror grafitkornen
form på ett underkylningsfenomen, enligt den andra,
hävdad bl.a. av fransmannen De Sy, är främmande
kristalli-sationskärnor av viss struktur upphov till den nodulära
strukturen.
Enligt Morrogh är nodulär grafit en produkt som uppstår
om underkylt, vitt gjutjärn, dvs. gjutjärn som stelnat med
kolet till övervägande del bundet i form av karbid,
sönderdelas under den fortsatta avsvalningen. Anledningen till
att vissa ämnen, exempelvis magnesium, påverkar
sfäro-idiseringen gynnsamt skulle vara deras
karbidstabiliseran-de inflytande och den därmed ökade underkylningen.
Mekanismen skulle således vara jämförbar med den som
anses förekomma vid aducering.
Hypotesen med kristallisationskärnor grundar sig på
iakttagelsen, att oxiderna av de metaller, som är kända
för sin sfäroidiserande inverkan, vanligen har kubisk
kristallstruktur. Innehåller smältan en dylik metall, som
vanligen samtidigt verkar desoxiderande, skulle sålunda
grafiten avsätta sig utanpå oxidkärnorna i nodulär form.
En bekräftelse av detta tillkomstsätt anser sig vissa
forskare ha fått av att man hos vissa mikrostrukturer kan
urskilja en avgränsad inre zon i grafitkornen, vars utseende
avviker från de yttre delarnas.
Ingen av dessa hypoteser, i synnerhet ej den senare,
förefaller emellertid att tillfredsställande förklara hela
sfäro-idiseringsförloppet. Det har därför kommit fram en tredje
hypotes, baserad på strukturundersökningar i mikroskop
av gjutjärnsprov med och utan magnesiumtillsats, vilkas
normala stelning avbrutits genom hastig kylning från olika
temperaturer inom stelningsintervallet. I mikroskop kan
man skilja strukturen före kylningen från den som
uppstår genom den snabba kylningen, vilket gör det möjligt
att följa de successiva ändringarna i strukturen under
stelnandet och svalningen.
Det anses genom undersökningen bevisat, att
sfäroidi-seringen, i motsats till vad som tidigare antagits, sker
mellan 1 190 och 1 120°C, dvs. innan smältans stelnande är
slut och vid högre temperatur än när bladgrafit bildas.
Upphovet till nodulbildningen skulle vara en sönderdelning
av karbiden i austenit-karbideutektiket. De små
grafitkiir-nor, som då bildas, är synliga i mikroskop med 250
gångers förstoring, när deras storlek uppgår till 8 ja. De omges
av en ring av austenitiskt material. Diffusion inåt, mot
grafitkärnan, av kol från den sönderfallande karbiden
samt självdiffusion utåt inom austeniten bidrar båda till
grafitnodulens tillväxt (V A Al.tekar i Quarterly of the
Colorado School of Mines 1953 h. 1 s. 1). Kurt Beckius
Apparat för studium av jonreaktioners kinetik. Då
jonreaktioner förlöper mycket snabbt är det inte lätt att
studera deras kinetik. I USA har man emellertid härtill
använt en enkel apparat som tillåter mätning av
reaktions-förlopp under bara några få millisekunder. Den kan
utnyttjas för reaktionstider på upp till några sekunder.
Lösningar av de reagerande ämnena pressas ined
tryck-luft in i en liten reaktionskanimare av plexiglas (fitf. 1)
Fig. /. Apparat för studium av
jonreaktioner; 1 reagensstråle, 2
inloppsrör, 3 blandningskammare, 4
reaktionsrör, 5 platinaelektrod.
genom kapillärrör av glas vilka heta pressats in i något för
små hål i kammaren. De båda vätskeströmmarna förs in
tangentiellt så att de blandas snabbt och effektivt.
Reaktionen sker i den blandning som rinner genom
utlopps-röret. I detta finns platinaelektroder för mätning av
blandningens ledningsförmåga.
Då denna beror av hur långt reaktionen gått, kan man
beräkna den reaktionstid, som motsvarar en viss avläst
ledningsförmåga, ur utloppsrörets volym och
vätskeströmmens hastighet. Denna erhålles genom uppmätning av den
vätskevolym som rinner ut under en viss tid. Genom att
göra ledningsförmågemätningar vid olika konstanta
flyt-hastigheter får man data ur vilka reaktionens förlopp kan
beräknas.
Metoden är inte ny i princip, men man har tidigare
använt komplicerade apparater och spektrofotometrisk
teknik. Den nya apparaten har använts för undersökning
av reaktioner mellan koordinationskomplex av typen
transdiklorbisetylendiaminkobolt-III-klorid och
hydroxyl-jon eller vatten. Det är viktigt att reagenslösningarnas
flyt-hastigheter är konstanta och lika stora samt att
temperaturen regleras noga (Chemical & Engineering News 26 okt.
1953 s. 4444). SHI
Färgning av syntetiska fibrer. Samma egenskaper som
gör de nya fibrerna värdefulla gör dem också svårfärgade.
För att underlätta färgämnets inträngande och
kvarhållan-de i fibern kan man emellertid använda högre temperatur
vid färgningen eller bärare. Dessa är föreningar med
begränsad vattenlöslighet, vilka förbättrar färgens
absorption. De bör vara billiga och bör lätt kunna avlägsnas
efter färgningen. Monoklorbensen, en bärare som används
för Dacron, ger t.ex. ett lager av koncentrerad
färgämneslösning kring fibern. Den har emellertid olägenheten att
vara giftig (Chemical & Engineering News 30 nov. 1953
s. 4976). H Me
Böcker
Boken om naturen: Materien, redigerad av Gunnak
Jkdenius. Forum, Stockholm 1953. 448 s., ill. 67,50 kr.
Forskningen inom naturvetenskaperna kommer ständigt
med nya resultat, och i allmänhet kan man nog endast
nödtorftigt följa utvecklingen inom ett mycket begränsat
område. Den naturvetenskapligt intresserade vill dock
mången gång bilda sig en uppfattning om vart man hunnit
även på andra områden, och då kommer ett arbete som
det nu utkomna bandet "Materien" i den inom Forums
Förlagsredaktion utarbetade "Röken om naturen" väl till
pass.
Boken inleds med avsnillet Materien med
kapilelrubri-kerna Naturvetenskapens språk, När materien var ny,
Kroppars rörelse, Tryck och vågrörelse samt Värmets
natur. Under rubriken Energi och materia behandlas
atom-molekylbegreppen, kvantteori, atomkärnornas byggnad
och reaktioner och molekylkrafter. Härpå följer kapitel
om elektrisk ström, jonbegreppet, organisk kemi,
blandningars egenskaper, organisk kemi och biokemi.
I ett avsnitt om elektromagnetisk vågrörelse behandlas
ljusets natur, radiovågor, infraröd strålning, synligt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
