Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Carl Montelius †, av Hans Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
524
Carl Montelius †
På aftonen den 13 maj 1954 avled i sitt hem i Stockholm
förre överingenjören vid AB IMO-Industri, civilingenjör Carl
Montelius. Han var född i Stockholm den 7 oktober 1881.
Efter mogenhetsexamen vid Beskowska skolan blev han
fil. kand. i Uppsala 1902 och fortsatte därefter sina
studier vid KTH, från vars fackavdelning för elektroteknik
han utexaminerades 1904. För ende sonen till Wilhelm
Montelius, en av H T Cedergrens närmaste män vid
startandet av Stockholms Allmänna Telefon AB och mångårig
styrelseordförande i AB L M Ericsson & Co, låg det väl
närmast till hands att ägna sig åt svagströmstekniken, och
på detta område gjorde också Carl Montelius sin debut
som uppfinnare. Redan som student fick han patent på
anordningar vid telefonautomater.
Efter avgången från KTH kom han emellertid att ägna
sig åt starkströmstekniken och speciellt åt den gren av
denna, som då var särskilt aktuell, nämligen den elektriska
bandriften. Under 1904—1905 var han anställd vid
Siemens-Schuckert Werkes Schnellbahnen Bureau i Berlin
och deltog därefter som biträdande ingenjör vid de
försök med elektrisk drift, som under Robert Dahlanders
ledning utfördes på ett par bansträckor utanför Stockholm.
Han var 1908—1910 underingenjör vid Statens Järnvägars
byrå för elektrisk drift och sedermera byråingenjör där
till 1915.
Sistnämnda år övergick han som överingenjör till Svenska
Ackumulator AB Jungner, i vilken befattning han
kvarstod till 1929.
Fastän Carl Montelius ägnat ej mindre än 25 år av sitt
liv åt elektrotekniken var det dock icke på detta område
han skulle utföra sitt egentliga livsverk. Han var en man
med många idéer och uppslag, och en av dessa idéer förde
honom över till hydrauliken. I Daedalus 1945 har han
berättat hur han länge grubblat på problemet "att i en pump
omsätta en ändlös rotation till en ändlös rörelse framåt
genom att låta två i motsatt riktning roterande skruvar
passa i varandra och i fodralet". Som ett tidsfördriv under
ett långtråkigt leveransprov något av åren 1921 eller 1922
hade han kommit att syssla med problemet och tyckt sig
skymta en lösning. Efter hemkomsten fortsatte han att
"om kvällarna ideligen räkna på samma sak" och lyckades
få klart för sig den matematiska behandlingen av
skruvformen. Yttrandet är karaktäristiskt för Carl Montelius,
som var en duktig matematiker och som alltid sökte att så
långt som möjligt behandla tekniska problem på
matematisk väg.
Under den fortsatta bearbetningen av problemet
gjorde han den betydelsefulla upptäckten, att det även med
TEKNISK TIDSKltlFT
en matematiskt riktig skruvform icke var möjligt att
erhålla full täthet med två enkelgängade skruvar, emedan
vid dessa en kanal alltid stod öppen runt skruvarna. För
att brvta denna förbindelse mellan tryck- och sugsida
visade det sig nödvändigt att utföra skruvarna med olika
gängtal, exempelvis med enkelgänga på den ena och
dub-belgänga på den andra skruven. De bärande principerna
för konstruktionen voro därmed fastslagna, och den första
patentansökan kunde inlämnas 1924.
Ett par försöksmodeller utfördes vid Köpings mekaniska
verkstad med Gösta Klemming och Omar Hallström som
intresserade rådgivare i fråga om
tillverkningsmetoderna. Ett skruvpar från dessa försök förvaras på Tekniska
Museet.
De tämligen ofullkomliga tillverkningsmetoder, som till
en början stodo uppfinnaren till buds, tvang honom att
förse de första modellerna med anordningar för
inställning av spelet mellan skruvarna och att förbinda dem med
varandra genom kugghjul. För att friktionen mellan
skruvarna skulle bli så liten som möjligt borde de beröra
varandra blott i de punkter, där relativhastigheten var noll.
Detta villkor kunde ej realiseras, men en god lösning
erhölls genom att man gjorde kanten på den ena skruvens
gänga avrundad, medan den andra skruvens gängkant
avfasades.
Vid fortsatt studium av problemet befanns det, att denna
avfasning skulle kunna överföra kraften mellan
skruvarna, förutsatt att stigningen gjordes tillräckligt stor. Under
denna förutsättning borde kugghjulen kunna slopas. Det
blev nu nödvändigt att bestämma den kraft som
avgasningen i fråga hade att överföra. Analysen gav vid
handen, att det var möjligt att dimensionera skruvarna så,
att drivskruven ensam utförde arbetet, medan
sidoskruven förvandlades till ett slags roterande slid.
För att framställa skruvar med den erforderliga
stigningen och stora precisionen krävdes speciella maskiner, och
det var att förutse, att både dessa och de fortsatta
försöken skulle kräva en betydande insats av kapital. Det
nödvändiga finansiella stödet fann Carl Montelius hos
Bengt Ingeström, som klart insåg, att det här icke blott
var fråga om en ny pumpkonstruktion utan om ett belt
nytt maskinelement med stora möjligheter inom
hydrauliken, exempelvis som pump, motor, kompressor eller
vätskemätare, för att blott nämna några av de närmast till
hands liggand/2 möjligheterna. Ar 1930 kunde de första
maskinerna underkastas noggranna prov i Tekniska
Högskolans laboratorium. De hade då fått den nu välkända
utformningen med en central drivskruv och två
sidoskruvar. Trots de små dimensionerna — effekten uppgick blott
till ett tiotal hästkrafter — uppnåddes vid proven en
verkningsgrad av över 90 °/o. Uppfinningen var färdig att föras
i marknaden.
Namnet IMO, som konstruktionen erhöll och som nu är
känt över hela världen, bevarar minnet av det lyckliga
samarbetet mellan de båda, var på sitt sätt framstående
ingenjörerna Bengt Ingeström och Carl Montelius.
I AB IMO-Industri, som bildades 1931 för att upptaga
tillverkningen och exploatera uppfinningen, verkade Carl
Montelius som överingenjör till pensionsåldern och som
ledamot av styrelsen till 1953. Även efter avgången från
aktiv tjänst följde han med livligt intresse sin förnämsta
uppfinnings öde. Döden överraskade honom medan ban
en kväll med sin son och efterträdare som överingenjör
vid AB IMO-Industri diskuterade en ny metod att
framställa IMO-skruvarna.
Carl Montelius var en enkel och försynt människa,
vän-säll och med utpräglade konstnärliga och litterära
intressen. Han var ledamot av Svenska Teknologföreningen
sedan 1902 och tillhörde styrelsen för avdelning E 1912—1914.
Ingeniörsvetenskapsakademien tilldelade honom 1941 sin
guldmedalj för uppfinningen av IMO-pumpen och dess
till-lämpningar.
Hans Hylander
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
