Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Brasiliens järn- och manganmalmer, av Olof H Ödman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
530
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 7. Pallbrytning i Itabira-fältet.
Fig. 8. Morro fin Urucum. Mat o Grosso.
havet av den höga och branta bergskedjan Serra
do Mar, som alltsedan den första pionjärtiden
under 1500- och 1600-talen försvårat och
fördröjt öppnandet och utvecklingen av inlandet.
Manganmalmer
Delvis mycket stora manganmalmer av god
kvalitet är kända från flera av delstaterna som t.ex.
Minas Gerais, Mato Grosso, Amapå, Bahia och
Maranhao. Förekomster från de tre förstnämnda
skall behandlas i det följande. JVågon siffra på
de sammanlagda tillgångarna av manganmalm
finns icke. För de tre nämnda staterna uppges
följande tillgångar och halter:
• Mt
Minas Gerais, > 42 %> Mn ...................... 12—15
Urucum, Mato Grosso, 46 % Mn................... 33
Serra do Navfo, Amapa, 47 °/o Mn............... 15
Minas Gerais
I Minas Gerais innehåller vissa delar av
ita-biriten på ett flertal ställen mangan. Ibland har
den kemiska vittringen då åstadkommit en
anrikning av mangan, som lett till bildningen av
brytvärda förekomster med oxidiska
manganmineral.
En ekonomiskt mera betydelsefull typ av
manganmalm i Minas-staten utgörs av genom
vittring residualanrikade förekomster, där
utgångsmaterialet varit manganförande kalk- och
sili-katbergarter. En dylik förekomst är Morro da
Mina i Lafaiete-distriktet. Berggrunden kring
fyndigheten består av Minas-serien med
sediment och amfibolit. I sedimenten uppträder en
mäktig inlagring av manganförande och
för-skarnad kalk. Bland skarnmineralen märks bl.a.
knebelit, mangangranat och rodonit. De två
sistnämnda kan bilda grovkristallina aggregat i
ådror och sliror. I den förskarnade kalken ingår
dessutom sulfider, såsom svavelkis och den
sällsynta mangansulfiden alabandin. Komplexet
genomslås av en granit.
Denna manganmineralisering påminner
onekligen om vissa manganförande
kalk-skarnmalmer i Bergslagen. Det är sannolikt att
manganhalten i kalken i Morro da Mina är primär och
att manganen fällts ut samtidigt med den.
Skarn-mineralen har sedermera bildats ur den
manganförande kalken vid dennas metamorfos.
Lösningar, stammande från den yngre graniten, har
även innehållit svavel, som bl.a. bildat
alaban-dinen, vars mangan tagits från kalken.
Sedermera har ytvatten lakat ut kalk och
kiselsyra ur bergartskomplexet och kvarlämnat en
oregelbundet mäktig zon med oxidiska
manganmineral, som nu utgör den exploaterade malmen.
Den sålunda sekundärt bildade malmen är
korpsvart, porös och "slaggig" samt bemängd med
hålrum, där manganmineralen ofta antagit en
bisarr skepnad i form av njurliknande,
konkretionära massor eller stalaktiter. Malmen är
genomgående rik och för 42—50 % Mn. Den
ovittrade kalk-skarnmassan, "protore", för ca 25 %
Mn. Den tillvaratas vid brytningen och läggs för
närvarande på upplag.
Vittringsanrikningen har framskridit på ett
oregelbundet sätt och ännu helt nära dagytan
finns partier med endast lätt oxiderad och
anrikad protore. Å andra sidan förekommer
oxi-disk malm ned till ett djup av åtminstone 150 m.
Gruvan, som är i amerikansk ägo, producerar
ca 150 000 t/månad malm med i genomsnitt
44—45 % Mn. En malmtyp, bemängd med lera
som återstod efter de vittrade silikaten, håller
ca 42 % Mn; denna malm tvättas, varigenom en
produkt med väsentligt högre manganhalt
erhålles. Malmen skeppas till USA över Rio de
Janeiro. Exportkvantiteten är något varierande,
vilket beror på svårigheter med
järnvägstransporterna.
Morro do Urucum
Mycket stora men ännu så länge icke utnyttjade
manganförekomster finns i bergmassivet Morro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
