Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 8 juni 1954 - Petroleumindustrin ger råmaterial för högpolymerer, av M A Matthews
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
536
TEKNISK TIDSKltlFT
År 1951 användes i USA ca 60 % av den inom
kemisk industri förbrukade bensenen vid
tillverkning av polymerer. I Storbritannien var
läget annorlunda och kommer sannolikt att förbli
det under några år. Där användes 1951 ca 30 %
av den kemiska industrins bensen för
tillverkning av polymerer. Orsaken till den låga
siffran är framför allt att man inte framställer
styren.
Xylener, etylbensen och naftalen
Fram till 1941 erhölls alla C8-aromater (orto-,
meta- och paraxylen samt etylbensen) från
koks-ugnar och gasverk, dvs. ur stenkol. De användes
huvudsakligen som lösningsmedel inom kemisk
industri och med denna besläktade industrier.
Endast begränsad mängd C8-aromater kunde
erhållas på detta sätt. År 1941 erhöll man i USA ca
28 000 t xylen från koksugnar.
Tills på senaste tid användes bara två av de fyra
isomera C8-aromaterna vid tillverkning av
hög-polymerer, nämligen o-xylen (till
ftalsyraanhyd-rid) och etylbensen (till styren). Den förra finns
bara i relativt liten mängd i den blandning som
fås ur stenkolstjära, medan den senare inte kan
renframställas så billigt att den kan konkurrera
med den produkt som fås ur bensen och eten.
Därför utarbetades inga metoder för separering
av isomererna.
Under andra världskriget växte behovet av
to-luen och xylen, som ingår i motorbränsle med
högt oktantal. Man utarbetade därför metoder
för överföring av naftener i petroleum till
aro-mater. Tillverkningen av xylener utvecklades på
följande sätt:
Xylener ur
stenkol" petroleum
Ml Ml
1939 ............................................19 —
1941 ............................................30 —
1943 ............................................34 83
1945 ............................................30 182
1947 ............................................27 133
1949 ............................................30 189
1951 ............................................45 167
Genom den rikliga tillgången på xylener växte
deras användning inom kemisk industri. Härvid
utnyttjades först o-xylen för tillverkning av
ftal-syraanhydrid i stor skala. Denna förening, som
används för framställning av alkyder och
mjukningsmedel, framställs vanligen ur naftalen.
Denna fås uteslutande som biprodukt vid
koksning av stenkol; tillgången på den är därför
begränsad och kommer troligen inte att växa
snabbt.
I USA erhålles för närvarande mer än 90 %
av framställd ftalsyraanhvdrid ur naftalen. I
framtiden bestäms emellertid tillgången på den
av tillgången på o-xylen. Fastän naftalen i dag
tillverkas av petroleum i liten skala i
Storbritannien räknar man nämligen inte med att mer
än en mycket liten del av naftalenbehovet skall
kunna täckas på denna väg.
Stortillverkning av Terylene i Storbritannien
och Dacron i USA ur tereftalsyra och
etylengly-kol har skapat efterfrågan på p-xylen för
framställning av tereftalsyra. Man har därför byggt
anläggningar för utvinning av p-xylen ur
blandningar av Cs-aromater. Man har uppskattat
behovet av p-xylen i USA under 1953 till ca 12 000 t
och man tror att det skall växa till 50 000 t för
19608.
I Europa har den kemiska industrins behov av
xylen vuxit långsammare. Man har haft brist på
naftalen under vissa perioder efter andra
världskriget, men den har berott på avsevärd export
till USA. Av de 150 000 t som 1950 framställdes
i Västeuropa exporterades sålunda 43 000 t.
Man anser att Europas behov av naftalen skall
kunna täckas genom torrdestillation av stenkol
under ytterligare några år, om exporten minskas.
Man har emellertid i Storbritannien börjat
bygga en anläggning för framställning av
Cs-aromater ur petroleum då tillräcklig mängd råmaterial
för Terylene-tillverkningen inte kan erhållas ur
stenkolstjära.
Formaldehyd
Mindre mängd formaldehyd tillverkas direkt ur
kolvätegas, men metanol är den ojämförligt
viktigaste råvaran för denna förening. Eftersom
metanol till största delen framställs av syntesgas
erhållen ur antingen koks eller gasformiga
kolväten, är både kol och olja råvaror för
formaldehyd. I USA fås 93 % av metanolen av syntesgas
ur petroleum, och man kan därför anta att
ungefär lika stor del av formaldehyden har samma
råvarukälla. I Europa framställs däremot all
syntesgas för metanol av kol.
Cyanvätesyra
Tidigare framställdes cyanvätesyra uteslutande
av natriumamid och kol, men numera fås den
till stor del av metan och ammoniak. I USA
framgår utvecklingen under de senaste åren av
följande produktionsuppgifter5:
Cyanvätesyra
lotait ur CH4 + NH3
1 000 t 1 000 t
1950 ..................... 25 3
1951 ..................... 42 22
1952 ..................... 86 58
Härav framgår att metan i dag är den viktigaste
råvaran.
Det cyan väte, som erhölls från nybyggda
anläggningar, är främst avsett för framställning av
akrylnitril till textilfibrer och syntetiskt gummi.
I USA uppskattar man att behovet av cyanväte
för tillverkning av syntetfibrer 1960 skall uppgå
till ca 70 000 t/år». *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
