Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Kombinationseldning med avfallsbränsle, av Tore J Hedbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
553
luster genom inbakning av oförbränt bränsle i
slaggen.
Problemet har sålunda utkristalliserat sig till
önskvärdheten av att förbränna kol och
vedav-fall på separata eldningsanordningar. Vid
fuktigt vedavfall är det förmånligt med hög
förvärmning av förbränningsluften, varför
kolpulvereldningen med sin höga lufttemperatur blir
den bästa kombinationen. Även om
lufttemperaturen ej utgjorde något hinder för
kombinationen vedugn — vanderrost eller stoker bleve
anordningen opraktisk, då vedugnsgaserna i
detta fall sannolikt måste tas in i eldstaden
genom en sidovägg. Såväl bränsletransporterna
som arrangemangen i övrigt blir mera
komplicerade och utrymmeskrävande.
Vedugn för avfallsbränsle
På basen av ovan tecknade diskussion har en
vedugnskonstruktion utarbetats. Den är främst
avsedd att kombineras med kolpulver- och
oljeeldning men kan givetvis även eldas separat.
Efter några försök med medelmåttiga resultat
med en vedugn av den typ, som visas på fig. 1,
har den slutgiltiga ugnen enligt fig. 2 utvecklats.
Rost och bränslebädd
Vid den första ugnen är rosten utförd av tuber,
inkopplade i cirkulationssystemet, vilket visat
sig mycket förmånlig. Då man efter flerårig drift
ej haft rostbränder eller kunnat påvisa
nämnvärd slitning, har denna konstruktion bibe-
hållits. Tuberna med dimensionerna 40/26 mm
är anordnade parallellt med bränslets
rörelseriktning. Avståndet mellan tuberna är 5 à 8 mm,
vilket är tillräckligt för att förhindra störande
genomfall, även om sågspån utgör en väsentlig
del av bränslet.
Rostens lutningsvinkel har varit föremål för
mycket diskussion. Svårigheterna ligger främst
i att opåräknade ras uppstår i bränsleskiktet på
rosten. Genom att förbränningen även ganska
lågt nere i ugnen huvudsakligen är orienterad
till bränslebäddens yta, blottas färskt, icke
antänt, bränsle vid varje ras. Är raset av större
omfattning, kan det inträffa att de antända
bränslepartiklarna övertäcks, så att
förbränningen dämpas t.o.m. för hela minuter. Rasen
uppstår på grund av att bränslet uppvisar olika
rasvinklar, beroende på bränsleblandningen och
gasströmningen genom bädden. Då gas pressas
genom bränslet, utjämnas rasvinkeln; bränslet
formligen flyter ut.
Vedugnen enligt fig. 1 har på grund av den
ojämna skikttjockleken på bränslet visat sig vara
mindre lämplig. Gasströmningen genom den
tjockaste delen av bränsleskiktet upphör
praktiskt taget helt, varför vid denna del rasvinklar
t.o.m. större än 90° uppträder. Följden blir, att
slutförbränningen i ugnens nedersta del tär på
bränslet, tills en rasfront uppstår. Vid
oförmånlig bränsleblandning, dvs. med mycket stickor
och barktågor, blir rasfronten stor och på grund
härav raset kraftigare. Vid denna ugnstyp har
Fig. 2. Vedugn till ångpanna; A
hängskärm, R tertiärluftlåda, C
sekundärluftlåda, 1)
primärluft-kanal, E eldstad, F förugn, G
slitsplåt, H vattenkyld tubrost, K
ef ter för bränningsrost.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
