Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Kombinationseldning med avfallsbränsle, av Tore J Hedbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
554
TEKNISK TIDSKltlFT
Fig. 3. Slitsplàt och rost med bränslebädd i vedugn.
det visat sig att förbränningen blir mycket
ojämn och svår att behärska.
Rostvinkeln vid vedugnen enligt fig. 2 har med
mönster från Ekono i Finland valts betydligt
flackare. Genom att bränsleskiktet blir relativt
jämntjockt och på grund av att luften fördelas
medelst zoner, eller ännu bättre medelst
slitsplåtar direkt under tuberna, utjämnas
gasgenomströmningen med påföljd att uppkomsten
av branta rasvinklar undviks. Man observerar,
att rosten har mindre lutning än bränslets
naturliga rasvinkel. Det har visat sig, att småkratrar
visserligen uppstår, men att ett ras i en liten
krater är utan betydelse för
förbränningskontinuiteten. Många kratrar försvinner — gror igen
— genom att bränslet glider på rostens tuber
som är parallella med rörelseriktningen.
Rensningsmöjligheterna vid den senaste rosten
har blivit väsentligt förbättrade. Snedrosten är
praktiskt taget självrensande med undantag för
spik och dylikt. All aska samlar sig på fotrosten,
varifrån den kan avlägsnas med en relativt kort
slejs. En panna med denna vedugn har sålunda
hållits i kontinuerlig drift i över 3 månader. Det
enda, som fordrades, var att man en gång i
veckan övertog belastningen med något av de andra
bränslena, så att primärluften till vedugnen
kunde stängas av. Efter det att askan på fotrosten
avlägsnats, kunde vedugnen åter köras normalt.
Primärluft
Primärluften uppdelas under rosten på tre eller
fyra zoner, vilka kan regleras separat.
Regleringen av luftfördelningen sker dock lämpligen som
en intrimning i samband med igångkörningen.
Vid normal drift regleras sedan
primärluftmängden i förhållande till belastningen med ett
huvudspjäll. Det mesta av primärluften införes
genom den nedersta zonen och successivt mindre
genom de övre.
En viktig detalj är det plåtgaller i varje zon,
genom vilket luften från kanalerna passerar upp
mot rosten, fig. 3. Gallret är utformat så, att
rostgenomfallet stannar på det. Här förbränns
det helt och askan kan blåsas ned till den
nedersta zonens askkammare genom att zonernas
avgränsningsspjäll öppnas. Enligt senaste
erfarenhet kan såsom nämnts gallret placeras direkt
under tuberna, så att rostgenomfallet helt
elimineras. För att bättre fördela luften på rosten är
det lämpligt att dimensionera slitsarna i gallret
med ett i förhållande till bränslebädden större
motstånd.
Sekundär luft
Sekundärluften har den allra största betydelse
för vedugnens funktion. Den normala avsikten
med sekundärluft är att åstadkomma en
blandning av eldstadsgaserna, så att förbränningen
blir fullständig. Vid gasrika bränslen, såsom
ved, är det ej tillräckligt med blandning av
eldstadsgaserna. Det är nödvändigt att införa en
del av det erforderliga syret i form av
sekundärluft. Bränslebädden arbetar nämligen normalt
såsom en gasgenerator. Detta betyder, att
pri-märluftsyret förbrukas helt under ofullständig
förbränning i bränslebädden. Gaserna som
lämnar bränsleskiktet kräver därför extra
syretillförsel för att förbränningen skall bliva
fullständig. Sekundärluften vid vedugnen enligt fig. 2
inblåses omedelbart ovanför
slutförbränningszo-nen och pressar därvid flammorna mot och
uppåt längs den motstående bränsleytan.
Sekundärluftmängden bör under alla
omständigheter vara så stor, att fullständig förbränning
av de oförbrända gaserna åstadkommes. Som
funktion av mängden oförbrända gaser når en
viss kvantitet sekundärluftsyre bränslebäddens
yta, varest det förbrukas vid ytförbränning.
En minskad primärluftmängd betyder t.ex.
minskat värmeutbyte ur bränslet men innan
jämvikt uppnåtts en ökad halt oförbränt i
gaserna över bädden. En ökad primärluftmängd å
andra sidan ökar värmeutbytet ur bränslet och
minskar i första hand halten oförbränt över
bränslebädden. I båda fallen kompenserar
sekundärluften den ofullständiga förbränningen,
samtidigt som onormala syreöverskott undviks
genom ytförbränningen. Detta är förklaringen till
att effekten av sekundärluftarrangemanget är så
god. Mycket höga koldioxidhalter, utan spår av
oförbränt, har uppnåtts även vid varierande
belastningar. Dygnsmedeltal vid omkring 17 % C02
med tillfälliga variationer mellan 15 och 18 %
C02 är även för vedbränsle ett gott resultat.
Normalt bör sekundärluftmängden behållas
ganska konstant och regleras endast när ugnen
skall drivas med extremt låg last, vilket mycket
väl låter sig göra, om blott regleringsspjällen
utförts tillräckligt täta. Sekundärluftöppningarna
är stora för att inströmningshastigheten skall
bli måttlig. Härigenom undviks uppvirvling och
medryckning av bränslepartiklar i största möj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
