- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 84. 1954 /
556

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 15 juni 1954 - Kombinationseldning med avfallsbränsle, av Tore J Hedbäck - Elkabel under Engelska Kanalen, av Lr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

556

TEKNISK TIDSKltlFT

mycket temperaturresistent. Problemet har lösts
så, att kyltuber bakats in i väggen, dvs. bakom
teglet, fig. 4. Det har visat sig mest
ändamålsenligt att ej mura väggen utan att fästa varje
sten med lämpliga hållare, vilka i sin tur
fastsatts på tuberna. Orsaken till att murning blir
en nackdel är att det på grund av de relativt
kalla tuberna utbildas en så kraftig
temperatur-gradient i väggen, att nästan varje murfog skulle
spricka. Temperaturgradienten betyder även en
risk för stenen själv, men om stenen är av
lämplig kvalitet och dimension har erfarenheten visat,
att en tillfredsställande hållfasthet uppnås.
Fördelen med arrangemanget är främst att
värmebeständiga och samtidigt värmereflekterande
ytor kan utföras utan hänsyn till hur murverk
normalt utformas och dimensioneras.

Valv med dess krav på anfang och stagbultar
undviks t.ex. genom att man hänger upp
väggelementen i kylda balkar. Vedugnens bakvägg av
tegel med kyltuber har hängts upp i en balk
utförd av tuber inkopplade i pannans
cirkulation. Balken har en fribärande spännvidd på 5—
6 m och går tvärs över eldstaden i ett område
där flammorna är soin hetast.

I väggen blir temperaturen bakom kyltuberna
så låg, att ett avtätande plåthölje kan anbringas
direkt på dessa. Detta betyder, att
isoleringsutförandet förenklas och att totala väggtjockleken
blir måttlig, omkring 300 mm.

I huvudeldstaden föres vedugnsgaserna helst
genom en lodrät vägg, alltså ovanför fickan i
eldstadens botten. Det är nämligen viktigt att
stenkolsaska under inga omständigheter får falla
in i vedugnen. Härigenom skulle nämligen
sannolikt bildas oförmånliga slagg- och
sintrings-produkter, när stenkolsaska blandas med
träkolet i vedugnens heta slutförbränningszon.

En detalj som i kombinationen utgör ett
viktigt komplement till vedugnen är
slutförbrän-ningsrosten i botten av huvudeldstadens V-ficka.
Den är en smal — 0,4 m bred — vanderrost, lika
lång som själva pannan är bred. Denna typ av
slutförbränningsaggregat och asktransportör
lancerades först av U Blomquist i Västerås.
Vedbränslet är lätt och då styckestorleken kan
variera mellan sågspån och träbalkar kan man
icke undgå medryckning av lättare partiklar. En
del av dessa faller direkt ned på
slutförbrän-ningsrosten medan de övriga följer med
rökgaserna genom pannan. Normalt finns en
stoftav-skiljare efter varje modern panna och från denna
kan lämpligen den grövre fraktionen återföras
till slutförbränningsrostens inmatningsände.

Det har visat sig, att slutförbränningsrosten
och återtransporten av oförbrända partiklar till
denna har en mycket stor betydelse för
bränsleekonomin. Fördelaktigt blir även, att praktiskt
taget all aska från pannan kan samlas till en
enda punkt för att därifrån bortskaffas.

Driftförhållanden och resultat

Genom att bränsletillförseln anordnas
oberoende av belastningen, vilket blir fallet, då
bränsleinloppet alltid är fyllt, blir eldningen
reglerings-tekniskt lika enkel som vid magasineldning.
Man behöver sålunda ej passa eller automatisera
förhållandet mellan bränsle- och luftmängderna
utan endast styra luftmängden som funktion av
den önskade belastningen. Man kan sålunda vid
flerbränslepannor erhålla ett mycket gott
eldningsresultat utan komplicerad automatik. Om
man blott förfogar över en tillräcklig
vedbränsle-buffert, är det förmånligast att automatiskt
reglera lufttillförseln till vedugnen samtidigt som
en konstant grundlast vid lämplig nivå
injusteras manuellt på något av de andra bränslena.

Förbränningsanordningen är speciellt lämpad
för vedavfall i den form det faller vid
cellulosaindustrier, sågar och vid andra
träförädlings-fabriker. Vid leveransprov har man fått 85—
88 % verkningsgrad vid vedeldning, av bränsle
med en fukthalt upp till inemot 60 %, tabell 1
och 2.

Elkabel under Engelska Kanalen. Sedan 1950 pågår
undersökningar inom en brittisk-fransk kommitté om de
ekonomiska och tekniska förutsättningarna för en
elför-bindelse mellan de båda länderna genom ca 40 km långa
kablar under Engelska Kanalen.

En elförbindelse mellan Storbritannien och Frankrike
erbjuder möjlighet till besparing av minst 300 MW i
utbyggd kraftstationseffekt på grund av sammanlagringen.
Franskt vattenkraftöverskott kan exporteras och
nyttiggöras i det brittiska ångkraftsystemet. De franska
vattenkraftstationerna kan dessutom ofta dygnregleras hårdare
än som motsvarar det egna landets behov och därigenom
minska den dyrbara toppkraftkörningen i de brittiska
ångkraftverken (utbyte av dagkraft mot nattkraft). I
många fall torde även ett elutbyte kunna motiveras av
olika rörliga produktionskostnader hos ångkraftverken i
de båda länderna (ekonomisk belastningsfördelning). Den
ekonomiska nyttan av en 100 MW förbindelse har vid en
fullständig utnyttjning av utbytesmöjligheterna uppskat-

tats till (1951 års prisnivå):



Kapitalkostnad

Minskad effektutbyggnad ............................................................................10

Årskostnad

Avsättning av franskt vattenkraftöverskott ....................................0,1

Utbyte av fransk dagkraft mot brittisk nattkraft ........................0,15

Ekonomisk belastningsfördelning ..................*....................0,35

Då motsvarande anläggningskostnader för
kabelförbindelsen uppskattats till 4,3 M£ är vinstmarginalen för projektet

mycket god.

För kabelförbindelsen har två huvudalternativ studerats:

132 kV kabel med 100 MVA belastningsförmåga och 275
kV kabel med 400 MVA belastningsförmåga.

Det huvudsakliga utvecklingsarbetet har ägnats 132 kV
kabelförbindelsen. Omfattande försök har gjorts med olika
typer av 132 kV undervattenskablar både i Storbritannien
och i Frankrike, varför de tekniska förutsättningarna för
själva kabelprojektet synes vara klarlagda. Ännu torde
det dock dröja någon tid, innan de nationaliserade
kraftföretagen i de båda länderna lägger fram ett fullt
utarbetat förslag till sina regeringar, vilka skall fatta det
avgörande beslutet (Institution of Electrical Engineers,
Supply Section paper S 1657). Lr

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:38:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1954/0574.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free