Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 22 juni 1954 - Flottningen vid Kilforsens kraftstation, av Stig Angelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 juni 1954
573
i tunneln är så pass stora, att vi befarar att
plattorna kommer i svängningsrörelser. Det är
därför tvivelaktigt om upphängningsanordningarna
kommer att hålla för de
utmattningspåkänning-ar, som därvid uppstår.
Några ur flottningssynpunkt särskilt riskabla
bergytor har avjämnats genom extra
bergrensning eller med betong, men i övrigt har inga
särskilda åtgärder gjorts i tunneln med hänsyn till
flottningen.
Tunnelns botten har gjorts horisontell,
varigenom uppnås att vattenhastigheterna ökar mot
tunnelns nedströmsände oeh en successivt
ökande kapacitet erhålles. Kostnaden härför blev
relativt måttlig, eftersom driftförlusten genom
ökad fallförlust till större delen uppvägdes av
minskad bergsprängning. Genom denna åtgärd
vinner man en tendens hos virket att sära sig
under passagen genom tunneln och risken för
brötbildning blir därför mindre i tunnelns nedre
del än i dess övre.
Tunnelflottningen är ett experiment och det har
därför ansetts motiverat att ordna en
inspektionsmöjlighet, så att flottningen i tunneln kan
studeras och man kan få besked om var
eventuellt erforderliga åtgärder bör vidtas. För den
skull finns under tunneltaket en motordriven
vagn med plats för fyra personer, fig. 4. Vagnen
löper som en telfer hängande på en balk i taket
genom hela tunneln.
Fördelningsbassäng
Mellan tilloppstunnelns utlopp och själva
kraftstationen har en kanal utschaktats och en
fördelningsbassäng anordnats. Detta område har
utformats med hjälp av försök i en modell i
skala 1 : 50. När som i detta fall en
koncentrerad vattenström utmynnar i ett lugnvatten med
oregelbunden planform, erhåller man lätt ganska
underliga och labila strömningar inom
bassängen, och det fordras ganska radikala åtgärder för
att få den styrning på strömmen man önskar.
På övre bilden i fig. 5 visas hur
strömningsbilden såg ut på ett tidigt skede av försöken, då
endast en del smärre åtgärder vidtagits. Med denna
strömningsbild utnyttjades kanalen till
kraftstationen dåligt och en ganska sned inströmning
erhölls till intagen samtidigt som flottning var
omöjlig. Framför flottningsrännans intag fanns
en stor bakeda, varför knappast en enda stock
skulle ha kommit fram till rännan. Efter
omfattande provningar kom vi fram till, att man
måste skapa en separat kanal i högra delen av
fördelningsbassängen, vilket kunde ske genom
att lägga upp schaktmassorna från
huvudkanalen på lämpligt sätt. Bland övriga åtgärder, som
vidtagits, kan nämnas att
jorddammssträckning-en samt schaktning och uppläggning av massor
har ändrats och justerats tills bästa resultat
uppnåtts.
I nedströmsänden av ledvallen utfördes en
järn-spont och genom att ge denna en viss längd
kunde fördelningen av vattenmängden mellan
huvudkanalen och flottningskanalen avvägas så, att
man i flottningskanalen erhöll lämpliga
vatten-hastigheter med hänsyn till flottningen och en
transportkapacitet, som vid varje tillfälle är
något större än tunnelns eller rännintagets. Vid t.ex.
300 m3/s fördelar sig vattenmängden med ca
250 m3/s i huvudkanalen och ca 50 m3/s i
flottningskanalen. Av sistnämnda vattenmängd
skummas 6—8 m3/s av i rännintaget för
flott-ningsrännan, medan resten går till
kraftstationen. Med detta utförande har man lyckats
åstadkomma mycket goda strömningsförhållanden i
fördelningsbassängen, fig. 5 nedtill.
Bottnen i flottningskanalen ligger högre än i
huvudkanalen, så att man får en relativt god
ytström in mot flottningskanalen, och virket går
till en stor del självmant in i denna. För att leda
virket och hindra det att fortsätta i
huvudkanalen har man lagt ut "hyllbommar" med en
sammanlagd längd av 253 m. Dessa är tillverkade
av trä, men har under gångbommarna redan från
början försetts med en del pontoner för att öka
flytkraften. Bommarna är i uppströmsänden
förankrade i ett kraftigt landfäste och styrs i
sidled av tvärgående landförankrade stållinor, vilka
med bockar på bommarna lyfts så högt över
vattenytan, att man obehindrat kan gå på
bommen och så att en varpbåt kan passera under
linorna. Som experiment har en del av
bommarna impregnerats mot röta.
Med den utformning fördelningsbassängen
slutligen fick i övergången från tunneln, visade det
sig att utströmningsförlusten vid tunnelutloppet
blev mycket liten.
I modellen gjordes även mätningar av höjden
på den frånslagsvåg, som uppkommer vid en
driftstörning. Dessa gjordes i olika delar av
fördelningsbassängen samt i tunnelutloppet, och
resultatet användes för bestämning av
dammhöjder, för bedömning av åtgärder i tunneln, vid
konstruktion av rännintaget m.m.
Flottningsintag
Eftersom det normalt är rännintaget och inte
själva rännan, som är avgörande för hur mycket
vatten som åtgår för att uppnå en önskad
transportkapacitet, är det ytterst viktigt, att detta får
en lämplig utformning. Även härvidlag har man
en stor hjälp av modellförsök. Flottningsintaget
i Kilforsen har utprovats dels i den modell i
skala 1 : 50 som byggdes för
fördelningsbassängen, dels i en detaljmodell i skala 1 : 20. I den
senare modellen undersöktes även utformningen
av kraftstationsintagen.
På grund av fallförlusterna i den långa
tilloppstunneln samt i viss mån korttidsregleringen
kommer vattenståndet i fördelningsbassängen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
