Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Principer för tunnelsprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 13. Borrplan för olika bränncutar;
upptill typ Michigan, medelindrift 3,0 m;
i mitten typ Grönlund, uppnådd indrift
3,2 m; nedtill typ de Jounge med uppdelad
laddning, uppnådd indrift 3,9 m;
siffrorna betecknar utsprängningsföljd.
kuterade cuten i homogent berg vid håldjup på
3,2 m i ett flertal fall kunnat ge nästan full
indrift. Förutsättningen för detta resultat har
varit en utomordentlig precision vid borrningen,
med avvikelser som understiger även de
tidigare behandlade av storleksordningen 0,01 H.
Den sprängtekniska gränsen för indriften, om
inan skall beteckna den så, kan däremot
komma att bestämma angreppsmetoden, när större
indrifter än som för närvarande används blir
aktuella. Begränsningen kan där övervinnas med
kortintervallsprängning. Man kan successivt
spränga sig in i berget med intervall av
storleksordningen några hundradels sekunder och på
grund av de korta tidsmellanrummen mellan de
olika delladdningarna få en samverkan av de
utströmmande gaserna, så att man får bättre
Fig. Ii. Uppskjutning med
75—150 mm grovhål; a
spaltcut med uppdelad
laddning, tillåten
hålavvikelse för smalhål ± 4, ± 5
cm; b momentan
ut-sprängning med
hoptryckning av bergmassan
innanför laddade hål (t.h.),
tillåten hålavvikelse + 1,5,
— 6 cm; c tresektionscut,
tillåten hålavvikelse ± 3,5,
± 5,0 cm; d uppskjutning
med dubbelspiral, tillåten
hålavvikelse ± 3,5, ± A,3,
± 5,0 cm; e förstorad
Mi-chigan-cut, tillåten
hålavvikelse ± 5,0 cm; f
tresektionscut med 150 mm
grovhål, tillåten
hålavvikelse ± 5,0, ± 7,0 cm;
ringade siffror anger
tänd-ningsföljd.
renblåsning av hålet, överslag mellan
delladdningarna förhindras med sandproppar av 0,6 m
längd.
L de Jounge har i ett mycket förtjänstfullt
examensarbete undersökt förutsättningarna för
en sådan successiv kortintervallutsprängning av
några olika typer av bränncutar, varav en anges
i fig. 13 c, och därvid för enstaka fall nått djup
på ända upp till 3,9 m. De Jounge visade att man
framför sandpluggarna får kvarstående valkar i
berget och att de olika delladdningarna bör
placeras så att de efterhand spränger bort dessa
valkar.
Av beräkningarna framgår dock klart, att man
utan principförbättring av borrprecisionen ej i
löpande drift kan uppnå indrifter på 3 m eller
mera för vanliga bränncutar. Häsför fordras en
borrplan, som tillåter större tolerans i
hålplaceringen. En måttlig förbättring kan eventuellt
uppnås genom omplacering av några hål i
planen. En annan möjlighet är att dubblera cuten;
genom en utökning av hålantalet kan man helt
eller delvis nå samma verkan. Man ser
emellertid vid analys av olika angreppsmedel att en
ökning av håldimensionerna ger helt annat utbyte
vid försök att öka indriften.
Utsprängningen sker då mot ett eller flera
oladdade grovhål, varvid villkoren enligt fig. 9
och 10 gäller. Med 75 mm grovhål fordras tre
eller fyra för medelindrifter över 4 m. För den
i fig. 14 a återgivna spaltcuten är den beräknade
medelindriften 5,0 m i stigort, om grovhålen
antas ha högst hälften så stor avvikelse som
smalhålen. Sådana cutar har vid försök vid
Stockholms Hamnförvaltning sprängts till över 7,5 m
djup i enstaka fall. Med samma typ av cut och
55 mm grovhål har vid horisontell
uppskjutning nåtts en indrift på 4,75 m.
Eftersom det rör sig om parallell hålsättning
förutsätter de angivna uppgifterna ingen större
tunnelarea; de kan tillämpas redan vid en area
på 0,5 m2. Av vad som tidigare nämnts framgår
att uppgifter om enstaka indrifter ej kan
karakterisera en viss cut. Avgörande är det praktiska
driftmedelvärdet och dettas övre gräns, det ur
borranalysen beräknade indriftsmedelvärdet.
Med ännu större grovhål kan man minska
dessas antal. Enklast är ur många synpunkter
sprängning mot ett enda grovhål, som då måste
ha en diameter på minst 110 mm för att ge en
möjlig medelindrift av 4,0—4,5 m under angivna
förutsättningar beträffande borrspridning. Med
ökande grovhålsdiameter kan indriften ökas så
att man med en diameter på 150 mm får en
beräknad indrift på omkring 6 m.
Olika principer kan användas för hålsättning
kring ett sådant grovhål. De nämnda
indriftssiff-rorna har beräknats för en hålsättning (fig.
14 c), där uppskjutningen sker på tre
sektioner, den första bestående av hål nr 1, 2 och 3 där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
