Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Differentialflotation av pyrit och magnetkis, av Gustaf T Lindroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 195i
605
Tabell 2. Förflotation av pyrit och magnetkis till
mixkoncentrat
Prov nr ....................1 2 3 4 5
Ingående gods
mängd ......... t 28,1 15,8 16,0 16,0 20,6
svavelhalt..... %> 9,5 8,0 8,7 8,7 8,2
Mixkoncentrat
svavelhalt..... %> 35,4 36,7 39,4 40,0 38,3
Svavelutbyte ... °/o 85,5 79,0 78,3 78,3 72,2
mm för den efterföljande differentialflotationen
av pyrit och magnetkis. Gråbergsföroreningarna
i försligen utgjordes huvudsakligen av fint
kvartsslam. I försligen var magnetkisdelen
fin-kornigare än pyritdelen vilket kunde väntas på
grund av magnetkisens större sprödhet.
Den som arbetat med flotation av kismalm vet,
att även en relativt ringa inblandning av
magnetkis förorsakar, att kisen "brinner" ihop till stora
klumpar under minskning av svavelhalten. Även
vid en våtmagnetisk anrikning av en
magnetkis-förande järnmalm, som t.ex. Smälarmossgruvans
malm med upp till 4 % S i järnsligen, förorsakar
denna inblandning att upplag, som ligger någon
tid, "brinner" ihop och sedan är svåra att utlasta.
Det gällde därför vid Nairne att genom
differen-tialflotation befria pyritsligen från magnetkis så
långt som möjligt. Försök med våtmagnetiskt
frånskiljande av magnetkisen gav som vid
Garpenbergs Odalfält ej önskat resultat,
beroende på magnetkisens ej utpräglade magnetiska
susceptibilitet11. Bättre resultat erhölls däremot
med en hydrocyklon med 25 % fast gods, varvid
en pyritslig med 47,8 % Fe och 46 % S
avseparerades. Efter alla dessa försök återstod att pröva
differentialflotation.
Vid varierande pH-värde hos pulpen visade
pyrit större floterbarhet än magnetkis.
Konditionering av pulpen under tillsats av
kaliumperman-ganat ökade kisernas separerbarhet. Största
utbytet av svavel ur pulp erhölls vid pH > 7, men
högsta svavelhalten i slig vid pH < 7. Direkt
flotation av magnetkisen med etylxantat och
stärkelse för flockning kunde också ske, varefter
py-riten reaktiverades med kopparsulfat och
svavelsyra samt avfloterades. Som samlarreagens
användes Aerofloat 31. Mixkoncentraten av pyrit
och magnetkis från MS-cellerna leddes till en
Tabell 3. Differentialflotation av mixkoncentratet
Prov nr ................. 1 2 3 4 5
Reagens per ton
mixkoncentrat
soda ................ kg 3,2 3,0 4,45 — —
kaliumpermanganat .. kg 0,02 0,04 0,085 0,09 0,08
svavelsyra ........... kg — — — 1,8 2,3
pH ...................... 7,3 6,5 6,2 3,0 2,8
Pyritkoncentration .. °/o S 39,5 43,8 45,2 48,9 49,1
Magnetkis-
koncentration ...... °/o S 16,1 17,8 23,0 30,0 30,0
"agitator" och därefter till en grupp av sex celler
med både propeller och luftinblåsning.
Som tydligt framgår av tabell 2 sker en
differentialflotation av pyrit och magnetkis i
nämnvärd utsträckning endast vid mycket låga
pH-värden (2,8—3,0) i pulpen. Då emellertid
xan-taten är relativt obeständiga i sur lösning, måste
xantat offras för att man skall erhålla hög
selektivitet vid en flotation av magnetkis.
Pyritsligen skall efter torkning forslas till
en svavelsyrafabrik enligt
Simon—Carves—Mo-santo-kontaktmetoden i staden Adelaide.
När man betraktar detta försök att utnyttja den
relativt fattiga och därjämte komplicerade
kis-fyndigheten, uppstår gärna reflexionen: "Om de
moderna flotationsreagensen varit i bruk vid den
stora svavelbristen under första världskriget,
huru annorlunda hade då ej det ekonomiska läget
utvecklats för vissa då med våtanrikning
svår-bearbetade kisfyndigheter, t.ex.
Ervalla-före-komsterna?"
Litteratur
1. Alsen, N: Röntgenographische Untersuchung der
Kristallstrukturen von Magnetkies, Breithauptit, Pentlandit, Millerit und
ver-wandte Verbindungen. Geol. Fören. Förh. 47 (1925) s. 19—72.
2. Hägg, G & Suchsdorf, I: Die Kristallstruktur von Troilit und
Magnetkies. Z. phys. Chem. 22 (1933) s. 444—452.
3. Hägg, G & Kindström, A L: Röntgenuntersuchung am System
Eisen-Selen. Z. phys. Chem. 22 (1933) s. 453—464.
4. Byström, A: Monoclinic magnetic pyrites. Ark. Kemi, Miner. &
Geol. 19 B (1945) h. 8 s. 1—8.
5. Lindroth, G T: Kisförande järnmalmers uppkomst genom
sul-fidering och magnetkisens natur. Jernkont. Ann. 130 (1946) s. 27—75.
Magnetkisens kristallstruktur i svenska järnmalms- och
sulfidföre-komster. Tekn. T. 76 (1946) s. 383.
6. Aminoff, G: Untersuchungen über die Kristallstrukturen von
Wurtzit und Rotnickelkies. Z. Kristallogr. 58 (1923) s. 203—219.
7. Allen, E T, Crenshaw, J L, Johnston, J & Larsen, E S: Die
mineralischen Eisensulfide. Z. anorg. Chem. 76 (1912) s. 201—273.
8. Loebe, R & Becker, E: Das System Eisen—Schwefeleisen. Z.
anorg. Chem. 77 (1912) s. 301—319.
9. Rinne, F & Boecke, H E: Die Modifikationsänderung des
Schwe-feleisens. Z. anorg. Chem. 53 (1907) s. 338—343.
10. Roberts, H S: Potymorphism in the FeS—S solid solutions I.
Thermal study. J. Amer. chem. Soc. 57 (1935) s. 1034—1038.
11. Weiss, P: Les propriétés magnétiques de la pyrrhotine. J. Phys.
4 (1905) s. 469—473, 829—846.
12. Weiss, P & Kunz, J: Les variations thermiques de l’aimantation
de la pyrrhotine. J. Phys. 4 (1905) s. 847—873.
13. Haraldsen, H: über die Eisen (ll)-Sulfidmischkristalle. Z.
anorg. Chem. 246 (1941) s. 169—194. über die
Hochtemperaturumwand-lungen der Eisen (Il)-Sulfidmischkristalle. Z. anorg. Chem. 246 (1941)
s. 195—226. Eine thermomagnetische Untersuchung der
Umwand-lungen im Troilit—Pyrrhotin-Gebiet des Eisen-Schwefel-Systems. Z.
anorg. Chem. 231 (1937) s. 78—96.
14. Sidhu Hicks: The space lattice and superlattice of pyrrhotite.
Phys. Rev. Ser. 2: 52 (1937) s. 667. Ön the superstructure and
magnetism of pyrrhotite. Phys. Rev. Ser. 2: 53 (1938) s. 207.
15. McKeehan, L W: Magnetic interaction in pyrrhotite and in
magnetite. Phys. Rev. Ser. 2:53 (1938) s. 307—309.
16. Hedvall, J A: Various types of disturbances in crystal lattices
and their influence ön chemical reactions and surface activity.
CTH:s Handl. Nr 4. Reaktionsfähigkeit fester Stoffe. Leipzig 1938.
17. Struntz, H: Mineralogische Tabelle. Leipzig 1941.
18. Bragg, W H & W L: The crustaline state. London 1933.
19. De Boer, J H: Elektronenemission und
Adsorptionserscheinung-en. Leipzig 1937.
20. Jackson, N: Differential flotation of pyrite and pyrrhotite.
Nairne pyrite milled ön pilot scale. Chem. Engng & Min. Rev. 45
(1953) maj s. 311. Min. Mag. London 39 (1953) aug. s. 123—124.
21. Armstrong, A T: Treatment plant for Nairne pyrite deposit.
Chem. Engng & Min. Rev. 46 (1953) okt. s. 7—10.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
