Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Nybyggen - Vätebomben, av SHl - Kross med 4 m³ krossgap, av Wll - 10 milj. m³ jorddamm, av G Lbg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 juni 1954.
607
Nybyggen
Vätebomben. Det uppges från USA att man nu med
termonukleära bomber uppnått maximal effektivitet ur
militär synpunkt och att det därför inte lönar sig att
göra dem större. Vid en viss storlek når nämligen
deto-nationens verkan i horisontell led ett maximum; ökar
man bombens storlek ytterligare förloras en växande del
av energin genom kraftutveckling i vertikal led.
Den första termonuklera bomben, troligen en vätebomb,
utlöstes på Elugelab bland Marshallöarna i november 1952.
Trots att den detonerade på marken gav den den största
förstörelse i horisontell led som hittills åstadkommits med
en enda bomb. Total förstöring uppstod nämligen inom
ett område med 5 km radie; medelstora till stora skador
iakttogs upp till 11 km från detonationspunkten och små
skador 16 km från denna.
Vid detonationen uppstod det största eldklot som
någonsin erhållits; dess största diameter var 5 km. Vid
explosionen försvann ön Elugelab fullständigt, och på dess plats
bildades en krater ca 1,6 km i diameter och ca 50 m djup.
Det svampformade molnet nådde 12 km höjd 2 min. efter
detonationen, och efter ytterligare 10 min. hade det stigit
till 40 km varvid dess hatt hade en diameter på nästan
160 km.
Resultaten från detta experiment ger ingen klar bild av
de skador som skulle uppstå, om en vätebomb fälls från
ett flygplan, därför att den då antagligen skulle bringas
att detonera på avsevärd höjd över marken. Kratern blir
i ett sådant fall mycket mindre, men den totala
skadegörelsen större. Det synes inte vara någon principiell
skillnad mellan en atom- och en vätebomb; deras
verkningssätt är detsamma, men den senare har givetvis större
verkan än den förra.
Försöken med vätebomber har fortsatts med en
explosion den 1 mars och en den 6 april 1954. Om dessa är
ännu mycket litet publicerat. Man har undrat om 1
marsbomben varit en vätebomb. Termonukleära bomber kan
nämligen göras med vilka som helst av de lättare
elementen, och det är därför fullt tänkbart att man kunnat
ersätta den klumpiga och dyrbara
tritium-deuteriumbom-ben* som teoretiskt konstruerades för fem år sedan, med
en lätthanterligare och billigare typ.
Den teoretiska bombens energiutveckling ansåg man sig
kunna beräkna. Då det sagts att 1 mars-bombens effekt
inte kunnat exakt förutses, antar man utanför AEC att
andra element än väte använts i den (Chemical &
Engineer-ing News 19 apr. 1954 s. 1573; Discovery maj 1954 s. 208).
SHI
Kross med 4 m3 krossgap. Luossavaara-Kiirunavaara
AB har mottagit det tredje exemplaret i en serie av fem
skutkrossar med 1,8 X 1,4 m intagsöppning. Dessa
krossar (fig. 1), som i sitt slag torde utgöra världsrekord,
kan ta emot järnmalmsblock vägande inemot 10 t.
Krossgapet rymmer ca 4 m8. Krossarna, som är försedda med
jättelika rullager, skall ställas upp under jord i Kiruna
och Malmberget.
Fig. 1. Kross med 4 m3 krossgap.
Denna krosstyp är en svensk konstruktion, som utarbetats
av Morgårdshammars Mek. Verkstad i samarbete med
svenska gruvingenjörer. Den är konstruerad med hänsyn
till uppställning under jord. Krossen har delat stativ med
sidor av plåt och gavlar av stålgjutgods. Excenterns
rull-lager är de största SKF-lager som använts i någon
käftkross. Krossens utloppsspalt är 400 mm, varvtal 150 r/m,
motoreffekt ca 150 hk och totalvikt 116 t. Den tyngsta
delen vid transport väger 20 t och tyngsta lyft vid montering
är 42 t. Wll
10 milj. m3 jorddamm. Arbetena med jättejorddammen
vid Palisades i Snake River i Idaho, USA, har varit i gång
under 1953. De har i viss mån bromsats på grund av
svårigheter med omloppstunneln och av den korta
arbets-säsongen. Man har dock hunnit lägga in ca 1,5 milj. m3
fyllnadsmassa.
Vänstra landfästet ligger på hård andesit medan
dammens mittparti grundläggs på en jämförelsevis tät,
sedi-mentär bergart. Andesiten är på ytan brant stupande och
starkt förklyftad. På detta område har man därför lagt
ut en vidsträckt bädd av tätande jord och utfört två
tät-ningsgravar (fig. 1).
Dammens största höjd över flodbädden blir 79 m, vartill
kommer 13 m ned till lägsta punkten av tätningsgravarna.
Krönlängden är 672 m och största basbredden 677 m. I
avvaktan på att omloppstunneln skall bli färdig under
våren 1954, har man avlett flodens vatten genom en öppen
kanal, så att 80 °/o av dammen har kunnat grundläggas.
Under somrarna 1953—1955 måste 7 milj. m3 jord
inläggas i zonerna 1 och 2. Härav har 1,1 milj. m3 placerats
under 1953. Av annat material har 1,3 milj. m3 inlagts
under 1952 och 1953.
De två tätjordsschakten är belägna ca 1,7 km från
dammen. I det ena, som innehåller fuktig jord, har man för
lösgöring och lastning använt två 140 hk traktorer, som
Fig. 1. Tvärsnitt genom Palisadesdammen; 1 komprimerad, sorterad lera, mjäla och sand, 2 samma som 1 jämte grus och
sten, 3 sand, grus och kullersten, komprimerad i 30 cm lager med traktorer, 4 sprängsten, tippad i 90 cm lager; mått i meter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
