Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Nybyggen - 10 milj. m³ jorddamm, av G Lbg - Andras erfarenheter - Etsande grundfärgers kemi, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
TEKNISK TIDSKRIFT
drar en lastmaskin och ett 3,6 m högt schaktblad (fig. 2).
Genom att aggregatet återkom till samma plats efter 45
min, hann den stundom alltför blöta jorden torka till
lagom fuktighet. Detta förfarande har dock endast kunnat
tillämpas under säsongens senare del och då endast
9 h/dygn. Lastningskapaciteten uppgick till högst 4 600 m3,
i medeltal 3 000—4 000 m3 per nio timmars arbetspass. I
det andra tätjordsschaktet var lerhalten högre och
fuktigheten mindre. Det kunde bearbetas tidigare på
säsongen och i två skift. Här användes en 4,2 m3 grävskopa och
en 5,4 m3 släpskopa. Med den förstnämnda grävmaskinen
uttogs på 9 h skift 5 300—6 100 m3 och med den andra
3 800—4 600 m3.
Zonerna 1 och 2 vältades tolv gånger av en fårfotsvält
med belastningen 6 t/m. Ett stationärt sorterverk
uppdelade materialet i två fraktioner och avskilde för stor sten.
Dammens huvuduppgift är att skapa ett vattenmagasin
för bevattning. Två torrår under 1930-talet hade medfört
skördeförluster på mer än 10 M$. Magasinet medger
bevattning av ytterligare 17 700 ha. Man anlägger även en
kraftstation om 114 MW. Dammen skall också mildra
häftiga flöden; man beräknar att därmed spara ca 900 000 $
årligen. Hela anläggningen kostar 76,6 M$ (Engineering
News-Record 31 dec. 1953 s. 28). G Lbg
Andras erfarenheter
Etsande grundfärgers kemi. En etsande grundfärg
("wash primer") är ett bestrykningsmedel som bildar både
ett oorganiskt och ett organiskt skikt på metallytor (Tekn.
T. 1951 s. 1015). Det förra, som är resultatet av en
reaktion mellan färgens lösta beståndsdelar och metaller,
bildas först; det senare lagras över det när lösningsmedlet
avdunstar. Bestrykningsmedel av denna typ beskrevs först
av Whiting & Wangner 1950. De fann nämligen att om
fosforsyra sätts till en dispersion av zinktetroxikromat i en
lösning av polyvinylbutyral (Vinylite XYHL) erhålles en
grundfärg med ovanligt god adhesion till många metaller.
Det finns nu tre skilda typer av etsande grundfärg,
nämligen reaktiva, reagerade och icke-reaktiva. Av dessa skall
bara de båda första diskuteras här.
Reaktiva grundfärger var de först upptäckta och används
fortfarande mest. De går i USA under handelsnamn som
WP-1 och XE-5220 (Tekn. T. 1953 s. 143) och består av
två komponenter. För WP-1 innehåller den ena av dessa,
färgen, zinktetroxikromat, tillsammans med talk som
fyllmedel uppslammat i en lösning av Vinylite XYHL i
iso-propanol (99 °/o) eller etanol (95 %>) och butanol. Den
andra, förtunnaren, består av utspädd fosforsyra löst i
isopropanol eller etanol.
När de båda komponenterna blandas sker reaktioner av
Fig. 2. Palisadesdammen.
Schaktning med vertikalt
schaktblad jämte lastning.
vilka oxidationsreaktioner är de viktigaste. Pigmentet (det
basiska zinkkromatet) är något lösligt i
alkohol-vattenblandning och de härvid bildade kromatjonerna oxiderar
de primära eller sekundära alkoholerna vid närvaro av
fosforsyra
HCrCV + 7 H+ + 3 e = Cr^ + 4 H,0-
Man har visat att grundfärgen inte verkar på normalt sätt
om man byter ut det oxiderbara lösningsmedlet mot ett
icke oxiderbart, t.ex. tertiär butyl- eller tertiär
amylalkohol. För att grundfärgen skall fungera normalt fordras
alltså närvaro av viss mängd Cr^-joner eller
oxidationsprodukter av alkoholer eller båda.
Om blandningens vattenhalt är för stor, blir dess pH inte
tillräckligt lågt för att oxidation av alkoholen skall ske.
Orsaken härtill är att zinktetroxikromatet är mer lösligt
i vatten än i alkoholer, och därför stiger blandningens pH
med växande vattenhalt. Vid ökning av
färg-förtunnings-blandningens vattenhalt från 1,63 till 8,56 % växte t.ex.
dess pH mätt efter 72 h från 3,25 till 5,98. Genast efter de
båda komponenternas blandning var vattenhaltens
inverkan mindre; pH bestämdes till 1,60 resp. 1,90.
Minskar man i stället blandningens forsforsyrahalt från
14 °/o till 3 °/o sker inte heller någon oxidation i frånvaro
av polyvinylbutyral. Lösningens pH blir visserligen
tillräckligt lågt, men zinktetroxikromatets löslighet är för
liten. I närvaro av polyvinylbutyral sätter
oxidationsreaktionen in vilket visar att plasten ökar kromatets löslighet.
I frånvaro av zinktetroxikromat reagerar polyvinylbutyral
inte med fosforsyra i den koncentration som används i
etsande grundfärg. I denna reagerar de emellertid, ty man
kan ur den isolera bara 2,2 °/o av fosforsyran vilken
däremot helt kan återvinnas ur en blandning som inte
innehåller polyvinylbutyral. Denna reagerar vidare inte
med fosforsyra i närvaro av Cr6*- eller Cr^-joner.
Reaktionen sker bara samtidigt med oxidation av alkohol med
kromatjon, och det anses därför att kromen måste finnas
i valenstillstånd mellan 6 och 3 för att plast och
fosforsyra skall reagera.
En reagerad grundfärg (kromfosfatfärg) kan vara
sammansatt på följande sätt:
Viktdelar
Kromsyra (33,3 %> Cr03 i vatten) ...... 1,40
Polyvinylbutyral ....................... 10,95
10 °/o fosforsyra (85 °/o) i aceton ____ 10,95
Etanol 95 °/o .......................... 62,20
Butanol ................................ 14,50
Man sätter först kromsyran till fosforsyran, varefter
denna blandning sakta får rinna ned i en lösning av plasten i
etanol, som hålls vid 45’°C under omröring. Efter 20 min
kyls blandningen och späds ut med butanolen.
Slutprodukten är en klar, grön lösning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
