Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 29 juni 1954 - Andras erfarenheter - Televerkets relä av kortankartyp, av D H - Böcker - Fastighetsvärdering, av Lars Åhstrand - Stålrör, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
610
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 3. Kortankarrelä.
flatrelätypen (fig. 2), tillverkas av Western Electric,
Deutsches Bandespost och Siemens. Den magnetiska
kretsen i dessa reläer består i princip av stansad plåt och
lindningen ligger direkt på kärnan. De är billiga att
tillverka men har dålig magnetisk verkningsgrad.
Undersökningar har gjorts för att förbättra den magnetiska
kretsen, men har ej lämnat några väsentligare resultat.
Den största delen av det amperevarvtal, som behövs för
att åstadkomma önskad dragkraft hos ankaret går åt för
att alstra magnetflödet i luftgapet. Större förbättringar
i verkningsgraden kan åstadkommas endast genom att man
minskar luftgapet. Då flatreläprincipen ger en billig
konstruktion, inriktades Televerkets intresse särskilt på att
förbättra denna för användning vid koordinatväljare.
Kända utföringsformer har emellertid ankare med mycket
långa skänklar, som ej lämpar sig för bryggmagnetkretsar.
Försök med betydligt kortare ankarlängder gjordes därför.
Magnetkretsens brygga utfördes i E-form, ankaret var
U-format men med korta skänklar, som vilade på
E-kret-sens ytterskänklar. Lindningen placerades på E-kretsens
mittben och den utanför lindningen utskjutande delen
attraherade ankaret, fig. 3 och 4. Försök gjordes med
olika längder på skänklarna och det visade sig att man
trots minskad ankarlängd kunde öka dragkraften
väsentligt om förhållandet mellan ankarlängd och ankarets
skänkellängd ökades. Teoretiskt beror detta på, att det
korta ankaret medger betydligt bättre utnyttjning av det
Fig. 4. Kortankarreläets delar.
magnetiska flödet i luftgapet. Denna princip,
kortankar-principen, ger möjlighet till påtagliga förbättringar av
verkningsgraden. Vid praktiska försök visade det sig att
strömåtgången kan nedbringas med 40 °/o genom lämplig
ankardimensionering. Genom att kortankarprincipen
medger en lämpligare dimensionering av kretsen i dess helhet,
uppnåddes en ytterligare förbättring på 10—15 %.
Förutom bättre magnetiska egenskaper ger också denna
princip en mycket förenklad tillverkning och större frihet vid
val av magnetmaterial.
Som exempel på i praktiken uppnådda förbättringar må
nämnas att en koordinatväljare av vinkelankartyp kräver
ca 350 amperevarv för tillslag, medan samma dragkraft
i en kortankarkrets erhålls med endast 160 amperevarv.
Vid ett relä med sex växlingar (vanlig typ, 20 g
kontakttryck) kräver vinkelankarkretsen ca 200 amperevarv,
medan en kortankarkrets endast behöver 90 amperevarv.
(S. Vigren och W Broberg i Tele 1954 s. 21). D H
Böcker
Fastighetsvärdering, av Karl Tham, Erik Tobé m.fl.
Svensk Lantmäterit., Norrtälje 1954. Svenska
Teknologföreningen i distribution. 208 s., ill. 8 kr.
Frågan om fastigheters värde har aktualiserats genom det
senaste årtiondets samhällsutveckling. Detta har bl.a.
uppmärksammats av statsmakterna, som anordnat kurser för
expropriationsdomstolarnas ledamöter.
Värderingproblemen kommer emellertid upp även vid
andra slag av överlåtelser än expropriation, t.ex. vid
försäljning, arvsskifte, belåning och taxering. Man utgår då
ofta från olika förutsättningar och kommer fram till
värderingsresultat, som måste ses i sina speciella
sammanhang.
STF:s avdelning för lantmäteri anordnade hösten 1953 en
kurs i fastighetsvärdering (Tekn. T. 1953 s. 503), vilken
senare upprepats tre gånger. Boken innehåller de sexton
föredragen vid kurserna och ger en god orientering om de
överväganden, som måste läggas till grund för skilda
värderingsändamål. Framställningen tar sikte på
förhållandena vid såväl jordbruks- och skogsfastigheter som
hyreshus och villor.
Särskilt upplysande är en sammanställning av vissa
rättsliga förhållanden — enbart sedan 1943 har det
tillkommit ett femtontal lagar — som på olika sätt kan
påverka en fastighets värde. I andra avsnitt beröres
lantbruksnämndernas verksamhet, de statliga reglerade
planeringsåtgärderna, beskattningens betydelse och
kreditförhållandena. Vidare ger en markexploatör en intressant
inblick i hur en ändamålsenlig exploatering bör bedrivas.
Litteraturanvisningarna lämnar goda tips om vad som
hittills publicerats i ämnet. I förteckningen saknar man
dock den våren 1954 utkomna boken "Värdering vid
expropriation" (se Tekn. T. 1954 s. 395). Lars Åhstrand
Stålrör, en handbok frän Uddeholm, utarbetad av Sten
Wejle. Uddeholm 1954. 1 235 s., ill. 88,50 kr.
Uddeholms Rörhandbok utkom första gången 1935. Sedan
dess har en väldig utveckling ägt rum, som berört snart
sagt alla stadier av tillverkning, försäljning och
användning av stålrör. Många nya materialkvaliteter har
tillkommit, och de legerade stålen får allt större betydelse. Den
nu utgivna upplagan av Rörhandboken som fått titeln
"Stålrör" avspeglar hittillsvarande landvinningar på
området och den alltjämt pågående utvecklingen. Handboken
är indelad i tolv avdelningar, av vilka de flesta även är
utgivna i särtryck.
De olika avdelningarna innehåller i de flesta fall
förutom de vanliga kataloguppgifterna, dimensioner,
toleranser, vikter osv., även rikt illustrerade beskrivningar över
rörens användning och behandling.
I den första avdelningen får man en rikligt illustrerad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
