Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 3 augusti 1954 - Skydd mot tele- och radiostörningar från kraftledningar, av Gunnar Jancke, Bo Holmgren, Gustav A Pettersson och Per Åkerlind
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 augusti 1954
619
Fig. 5. Radiostörningar (-) och koronaförluster (–-)
som funktion av överföringsspänningen på en kraftledning;
a vackert väder; b och c regn.
Störningarna kan alstras ej endast från
kraftledningslinorna utan även från isolatorkedjorna
och deras armatur. Det är viktigt, att intet
element i kedjan utsätts för så hög
spänningspåkän-ning, att glimning inträffar. För att förbättra
spänningsfördelningen kan man använda
grade-ringsring. Vid utformningen av denna liksom
av upphängningsanordningarna för linan och
dess dämpare m.m. bör radiostörningsmätningar
utföras.
Åtgärder för att reducera störfältets induktion
på antennen
För att hindra störningens utbredning bör man
såvitt möjligt undvika att dra fram andra
luftledningar (kraftledningar,
lågspänningsledning-ar och teleledningar) i närheten av den störande
ledningen. Kabling vid nödvändiga korsningar
är önskvärd. I en del fall kan man något minska
utbredningen genom att sätta in
högfrekvensfilter, högfrekvensspolar och kondensatorer i de
störningsspridande ledningarna. Avkopplingen
till jord blir dock bristfällig genom induktans i
jordledningen, som nödvändigtvis blir lång.
Impedansvariationer och stående vågor ger även
svårigheter.
Genom att flytta antenner till större avstånd
från kraftledningen och därmed till svagare
störningsfält och ansluta antennen till
mottagaren över en skärmad kabel kan störspänningen
i antennen reduceras. Metoden är dock relativt
omständlig men kan tillgripas i enstaka fall. En
svaghet är, att man i
högfrekvenstransformato-rerna och den skärmande ledningen kan få en
dämpning av signalen, som icke kan accepteras
vid låg signalstyrka eller då en okänslig
mottagare används. I enstaka fall har gemensam
antenn med antennförstärkare placerad på större
avstånd samt med högfrekvent distribution till
flera lyssnare samtidigt använts.
Störningsfältet har en annan form än
signalfältet och det ligger nära till hands att använda
detta för att reducera störningens inverkan. Höga
stavantenner med skärmade nedledningar till
mottagarna har i en del fall givit förbättring,
vilket torde bero på att störningsfältet varit
svagare på större avstånd från marken än vid
markytan och dessutom där icke varit vertikalt
polariserat. Vid ramantenner kan ramens riktverkan
ibland utnyttjas, när sändarstationen ligger i
gynnsam riktning. Ofta är emellertid
störningsfältet ej konstant till sin riktning och ett skarpt
minimum för störningen kan vara svårt att finna
på grund av inverkan från inomhusledare o.d.
Känsligheten hos en ramantenn är betydligt
lägre än hos en öppen antenn och ofta otillräcklig
för disponibla signalfältstyrkor och mottagare.
Möjligen kan även andra anordningar för
stör-ningskompensering, t.ex. med två öppna
antenner anslutna till balanseringsanordning,
ifrågakomma.
Det är givetvis av vikt, att mottagaren är väl
spärrad för störningar från nätet med filter vid
nätintaget.
Åtgärder för att förbättra signalstyrkan
Signalfältstyrkorna från de svenska
rundradiostationerna är i många trakter av landet
otillfredsställande. En förbättring av
rundradioförsörjningen, som är önskvärd även med hänsyn
till interferens och överhörning från andra
sändare och till fading, skulle i många fall eliminera
störningarnas inverkan.
Någon radikal förbättring genom utbyggnad av
rundradionätet på lång- och mellanvåg torde ej
bli möjlig, emedan frekvensutrymmet här är helt
utnyttjat, även om en viss förbättring kan ske
genom utbyggnad i enstaka fall. I vissa områden,
särskilt i norra Sverige, kan de svenska
kortvågssändningarna åtminstone tidvis avlyssnas med
gott resultat, eftersom störningarna på dessa
frekvenser är små, men kortvågsmottagning är ofta
ostabil eller omöjlig på grund av att
lyssnings-punkten ligger inom skipzonen.
Rundradiosändning på mycket höga frekvenser (VHF) är en
möjlighet att förbättra
mottagningsförhållandena på bred basis, men samtidigt en fråga av
stor ekonomisk räckvidd, då ett stort antal
sändare fordras och befintliga mottagare ej är
utförda för att ta emot detta slag av sändning.
Distribution av rundradio på långvåg via
telefonnätet (trådradio) ger en god lösning, åtminstone
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
