Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 3 augusti 1954 - Nya metoder - Porfyllning vid bearbetning av sintrade metaller, av SHl - Bestämning av blandningars vätehalt, av SHl - Böcker - Mechanics of materials, av JH - Handbuch der Hartmetallwerkzeuge, av O A
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
626
de inte ihop vid bearbetningen. Efter denna förångas
im-pregneringsmetallen genom upphettning i vakuum.
Slutsintrade presskroppar av volfram kan impregneras
genom nedsänkning i smält koppar som hålls vid 1 350°C
i vätgasatmosfär. Omkring 7 °/o koppar absorberas härvid
om presskroppens specifika vikt är 83 °/o av massivt
vol-frams. Efter bearbetning avlägsnas kopparn genom
upphettning till 1 550°C i vakuum. Processen kan tillämpas
på porösa arbetsstycken av andra metaller med hög
smältpunkt, t.ex. molybden, tantal och hafnium (Engineers’
Digest maj 1954 s. 179). SHl
Bestämning av blandningars vätehalt. Vid en ny metod,
enligt vilken vätehalt och förhållandet mellan väte- och
kolhalt i flytande kolväten kan bestämmas mycket snabbt,
använder man ett instrument (fig. 1) med en källa för
/^-strålning bestående av strontium 90. Denna är så
konstruerad att den strålar bara i två riktningar; åt vänster
passerar /^-partiklarna genom en konstant absorbent till
en jonkammare, åt höger går ett lika stort strålknippe
genom en cell innehållande prov och en ställbar kil av
absorbent till en annan jonkammare. En galvanometer
visar skillnaden mellan de båda kamrarnas jonströmmar.
Samtidigt kan provets täthet bestämmas.
Vid mätning fylls cellen med 10 ml prov, och kilen ställs
in så att galvanometern visar noll. Då kilens absorption
beror av dess läge, kan man ur detta efter kalibrering av
instrumentet erhålla provets absorption som skillnaden
mellan den konstanta absorbentens och kilens. Den är ett
direkt mått på provets vätehalt.
Hittills har bestämning av kolvätens vätehalt tagit ca 4 h;
enligt den nya metoden kan den göras på 5 min. Dessutom
lär resultatet bli avsevärt noggrannare (sannolikt fel
0,02 °/o mot 0,05 °/o för elementaranalys). Man har inte
kunnat göra vätebestämningar för fortlöpande
produktionskontroll därför att de tagit för lång tid. Genom den
nya metoden har detta hinder undanröjts, och den bör
därför komma till användning i första hand vid
raffinering av petroleum och tillverkning av
petroleumkemikalier men också inom andra kemiska industrier, t.ex.
läkemedels-, plast- och livsmedelsindustrin.
En annan apparat har konstruerats för kontinuerlig
bestämning av väte i gaser. Dess funktion beror på
värmeutvecklingen vid vätets förbränning i blandning med luft.
En bestämd mängd vätehaltig gas sugs in i instrumentet
(fig. 2) och blandas med en given volym luft.
Automatiskt manövrerade ventiler reglerar båda gasströmmarnas
hastighet. I en filterenhet avlägsnas alla föroreningar i
väte—luftblandningen som därefter går till ett metallblock
innehållande analyscellen. Blockets temperatur hålls
konstant med en termostat så att gasen kommer in i cellen
med bestämd temperatur.
Förbränningen sker över en katalysator, och den härvid
utvecklade värmemängden bestäms av det ursprungliga
provets vätehalt. Skillnaden i gastemperatur före och efter
Fig. 1. Instrument för bestämning av kolvätens vätehalt
med ß-strålar; 1 våg för bestämning av specifik vikt, 2
prov, 3 jonkammare, 4 konstant absorbent, 5 ß-strålare, 6
ställbar absorbentkil, 7 nollinstrument.
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 2. Instrument för bestämning av väte i
gasblandningar; 1 prov, 2 filter, 3 rotameter, 4 luft, 5 analyscell,
6 vakuumpump, 7 skrivare.
förbränningen bestäms med termoelement och registreras
mekaniskt. De elektriska impulserna från termoelementen
kan också användas för automatisk reglering av
vätehalten i en gasström, t.ex. vid hydrering av petroleum.
Enligt uppgift kan man med instrumentet bestämma ned till
0,1 delar väte i 10 000 delar luft (Chemical Engineering
jan. 1954 s. 278; Chemical & Engineering News 21 dec.
1953 s. 5314). SHl
Böcker
Mechanics of materials, 3:e uppl., av Philip G
Laur-son & William J Cox. Wiley & Sons, New York —
Chapman & Hall, London 1954. 414 s., ill. 5,50 $.
I den nu utkomna tredje upplagan av denna lärobok har
den ursprungliga planen bibehållits. Sålunda ger de första
två tredjedelarna en rätt fullständig kurs i elementär
hållfasthetslära, medan slutkapitlen behandlar vissa
specialområden utförligare.
Den grundläggande hållfasthetsläran framställs med stark
anknytning till tillämpningar på maskinelement och
enklare konstruktioner. Till de flesta textavsnitt hör ett
genomräknat exempel samt några övningsproblem, ofta
mycket enkla, med svar.
Innehållet är i stort sett det traditionella i kursböcker
av detta slag: spänning, töjning, Hookes lag,
materialhållfasthet, något om vridning samt utförligare om böjning och
knäckning. Ehuru förf. är angelägna att framhålla
hållfasthetslärans betydelse i maskinkonstruktörens arbete
och även ägnar ett särskilt kapitel åt tillåtna
påkänningar, behandlas frågan om tillåten påkänning vid
sammansatt spänningstillstånd ytterst summariskt.
En del mindre vanliga beteckningar används, som kan
leda till missförstånd vid fortsatt studium. Sålunda skrivs
för töjning <5 i stället för e och för Poissons tal m i stället
för Hm.
I den mer avancerade delen redogörs för plana
spänningstillstånd, elastisk energi, kontinuerliga balkar,
armerade betongbalkar, sned böjning och snedbelastade
nitförband. Boken avslutas med en serie svårare övningsproblem
samt tabeller över balkprofiler (amerikanska måttenheter).
Som inledande lärobok vid självstudier i hållfasthetslära
kan boken säkerligen vara värdefull — framställningen är
klar och enkel — men för den praktiskt verksamme
ingenjören erbjuder den föga nytt. JH
Handbuch der Hartmetallwerkzeuge. Eine Anleitung
für die Werkstatt und für Fachschulen, bd 1: Herstellung
und Anwendung von Dreh- und Hobelwerkzeugen, av
W Dawihl & E Dixglinger. Springer, Berlin 1953. 237 s.,
87 fig., 129 tab. 15,60 DM.
Förf. konstaterar i inledningen till föreliggande bok att
de rekommendationer för användning och underhåll av
hårdmetallverktyg, som finns tillgängliga i handböckerna,
tyvärr ofta inte följs på verkstäderna. De ekonomiska
konsekvenserna av alt använda för små plattor, olämpliga
lutningsvinklar, för höga eller för låga skärhastigheter
etc. får inte underskattas. Med boken vill förf. få
produktionsingenjören, verkmästaren och arbetaren att inse
betydelsen av att verkligen följa de anvisningar som ges för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
