Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 10 augusti 1954 - Nya metoder - Kaliumsulfat av kaliumklorid och svavel, av SHl - Gruvlykta med lysrör, av F Ö - Invändig kylning av statorledare, av F Ö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
634
TEKNISK TIDSKRIFT
Nya metoder
Kaliumsulfat av kaliumklorid och svavel. I en
amerikansk anläggning har man för första gången praktiskt
till-lämpat än länge känd metod för framställning av
kaliumsulfat och saltsyra ur kaliumklorid och svavel.
Kaliumsulfatet används som konstgödsel och saltsyran förbrukas
vid surgörning av närbelägna oljekällor. Att man valt att
använda svavel i stället för svavelsyra beror på att sådan
inte var tillgänglig på tillräckligt nära håll, medan svavel,
framställt ur svavelväte i naturgas, lätt kunde erhållas.
Fabriken kördes i gång redan 1951, men sedan dess har
många detaljer i den förbättrats.
Vid processens genomförande bränns svavlet i en ugn till
svaveldioxid som blandas med vattenånga och syre (något
mer än 1 mol H20 och minst 0,5 mol 02 per mol S02).
Kaliumkloriden mals, blandas med vatten och briketteras.
Efter torkning och sållning fylls de 30 mm långa
briketterna i ett antal seriekopplade reaktionskärl, vart och ett
hållande ca 80 t kaliumklorid. Gasblandningen leds genom
kärlen enligt motströmsprincipen, dvs. den leds in i ett
kärl vars fyllning nästan reagerat färdigt och lämnar
systemet genom ett nyfyllt reaktionskärl.
När ett sådant fyllts med briketter förvärms det med
luft, värmd i ett hett kärl som just tagits ur systemet
därför att chargen reagerat till slut. Vanligen uppnås
reaktionstemperatur på detta sätt, och det nyfyllda kärlet kan
kopplas in i systemet. Arbetstemperaturen måste regleras
noga då intervallet mellan lämplig reaktionstemperatur
och saltets smältpunkt är litet. Reaktionen är exoterm
varför värme måste tas bort genom strålning eller
utspädning av gasen med kall luft. Om
reaktionshastigheten går ned kan man värma reaktionskärlen.
Efter kylning tas de färdigreagerade briketterna ut och
krossas. Produkten håller mindre än 2 °/o kaliumklorid
och är praktiskt taget fri från syra. Det senare, som inte
gäller för kaliumsulfat framställt av klorid och svavelsyra,
är värdefullt då saltet skall användas som gödsel.
Gasen från reaktionskärlen leds genom absorptionstorn
där de möter en ström av vatten. Klorvätet löses i detta,
och vattenmängden regleras så att en syra hållande 31,5 °/o
HCl erhålles. Syran uppges vara av bättre kvalitet än den
som fås av klorid och svavelsyra (Chemical Engineering
maj 1954 s. 132). SHl
Gruvlykta med lysrör. Då lysrör ger större ljusutbyte
än vanliga glödlampor och dessutom ger ett
bländnings-fritt ljus har man sökt finna en möjlighet att använda
dem i gruvlyktor. En bärbar gruvlykta skall vara
explo-sionssäkert kapslad den skall ha låg vikt och största
möjliga ljusstyrka vid minst 10 h bränntid samt tåla hård
behandling.
Problemet att använda lysrör för detta ändamål har nu
lösts i en lykta (fig. 1) som innehåller ett fyra cellers
20 Ah Ni-Cd batteri kopplat till en transformator över
en vibratorkontakt. Transformatorns sekundärkrets
innehåller förutom lysröret en induktans och en kapacitans
som bildar en resonanskrets vilken gör lampströmmen
sinusformad och därmed förhindrar de vid deformerad
kurvform uppträdande strömspetsarna som förorsakar
förtidig åldring av rören. Kretsen avstäms så att dess
svängningstid stämmer överens med vibratorkontaktens
varvid kontakterna öppnar praktiskt taget i strömlöst
tillstånd.
Ackumulatorn och omformaren är inbyggda i hus av
pressmassa, som skyddas av en stålplåtram. Lyktan väger
5,7 kg mot 5,4 kg för en normal lykta med glödlampa.
Det spiralvridna lysröret tar 15 mA vid 550 V och ger
180 lm vid fulladdat batteri. Efter 8 h bränntid har
ljusflödet sjunkit med omkring 33 °/o mot normalt 50 °/o för
en ackumulatorlykta med glödlampa (ETZ 1954 s. 201—
202). FÖ
Fig. 1. Explosionssäker
ackumulatorlykta med
lysrör; t.v.
kopplingsschema.
Invändig kylning av statorledare. Den första
turbogeneratorn med invändig vätgaskylning av både stator och
rotorledare (Tekn. T. 1952 s. 885) provades 1953.
Generatorns märkeffekt är 100 MW och provet bekräftade till
fullo fördelarna med denna kvlningsmetod, vid vilken
värmen från ledarna ej behöver passera ledarisolationen.
Generatorn är i övrigt av fullt normal konstruktion och
ventilationen genom de ihåliga statorledarna åstadkommes
genom att man utformat ventilationssystemet så att
gastrycket blir olika vid statorns båda ändar.
För att skydda härvisolationen är varje härvända försedd
med ett munstycke av silikongummi, fig. 1. I motsats till
generatorer med kylning genom ledarisolationen där
värmeövergången från ledaren till det kylda järnet är närmast
konstant och oberoende av gastrycket blir ledarkylningen
på denna generator mera proportionell mot gastrycket
varför större enheter än förut kan byggas och fördelarna
med högt gastryck utnyttjas (Westinghouse Engineer 1954
h. 1 s. 5). F Ö
Fig. 1. Generator med invändigt kylda stator- och
rotorledare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
