Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 17 augusti 1954 - Värmeekonomisk ventilation, av Folke Tenelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
651
ytor, och att vid vissa tillfällen fuktighet
magasineras i rummets väggar. Då det är svårt att för
ett rum i allmänhet ånge den fuktighetsmängd,
som vid olika lufttillstånd och
väderleksförhållanden på angivna vägar inkommer resp. lämnar
rummet, har vid beräkning av diagrammen
förutsatts såsom ett enkelt fall, att hela den
alstrade fuktigheten bortförs med ventilationsluften
och att väggfukt icke intränger i rummet.
Vid diagrammens beräkning har även antagits
att fuktighetsavgivningen per person är 70 g/h
och avgiven koldioxidmängd per person 15 1/h
av -f 20°C och 1 012 mb. Fuktighetsavgivningen
motsvarar genomsnittliga förhållanden hos en
person sysselsatt med lätt arbete såsom läsning
och skrivning och koldioxidavgivningen hos en
person under vila.
Bortsett från extrema fall av inträngande
väggfukt på grund av svåra väderleksförhållanden
och dålig byggnadsisolation, fuktighetsstegring
vid kokning och dylikt, får människans
fuktighetsavgivning vid kall väderlek enligt
diagrammen mindre betydelse än koldioxidhalten såsom
ett relativt mått på luftkomforten. Medelvärdet
på ventilationsluftmängderna för 0,15 och 0,1 %
koldioxidhalt blir 19,5 m3 luft per timme av
+ 20°C per person.
Om renhållningen, den personliga hygienen och
sättet att sköta fönstervädringen är sämre än
normalt borde man inom vissa gränser kunna
räkna med att ventilationsluftmängden 25 m3/h
och person ger en ordinär luftkomfort och om
renhållningen, personliga hygienen och sättet att
sköta fönstervädringen ligger över normala
förhållanden borde man inom vissa gränser kunna
räkna med att ventilationsluftmängden 14 m3/h
och person ger samma ordinära luftkomfort. Då
det ofta är svårt att på förhand bedöma i vilken
grad de nämnda faktorerna kommer att inverka
på ventilationsbehovet, bör man i praktiken
räkna med medelventilationsmängden, då det gäller
bostadsrum, dvs. ca 20 m3/h och person, i den
mån de angivna koldioxidhalterna kan utgöra en
tillräcklig grund för bedömande av
ventilationsbehovet.
Värmeekonomi
Kontinuerlig drift
Ur värmeekonomisk synpunkt är det
förmånligt att ventilationen sker med små
ventilationsluftmängder, dvs. med minsta möjliga antalet
luftväxlingar per timme och att drifttiden hålles
så kort som möjligt. Att såsom är brukligt
ventilera kök, badrum och toaletter med
evakueringsluft från andra rum är en luft- och
värme-besparande åtgärd.
Intermittent drift
I anslutning till diagrammen (fig. 1) fordras,
om användningstiden är lika eller mindre än
tiden tr enligt ekv. (1), ingen
ventilationsanläggning, emedan den maximalt tillåtna
koncentrationen först uppnås efter tiden tr. Finns en
lämplig ventilationsanläggning installerad och
lokalens användningstid utsträckes utöver tiden tr
kan den tillåtna koncentrationen under den
fortsatta användningen hålles konstant under
körning med næ luftväxlingar.
Man kan alternativt köra anläggningen under
hela lokalens användningstid med det antal
luftväxlingar n, som enligt diagrammen motsvarar
användningstiden t. Att köra med successivt
ökande antal luftväxlingar visar sig i regel
praktiskt ogenomförbart. Om de för ventilationen
erforderliga värmemängderna i resp. fall är Wnoo
och Wn gäller förhållandet
Wnoo = (t — tr) 77po
Wn ~ tn
Den förstnämnda metoden ger bättre
värme-ekonomi men den sistnämnda en under
användningstiden genomsnittligt bättre luftkomfort.
I intermittent använda lokaler räcker det
således eventuellt med ingen eller relativt
begränsad ventilation, vilket förhållande bl.a. bekräftas
av gamla erfarenheter från friliggande kyrkor.
Värmebehov
Antar man att ventilationsluft tas utifrån av
lägre temperatur än rumstemperaturen
Värmebehovet för ventilationen blir då
Pv =qm-Cp — (4)
där Cp är luftens specifika värme vid konstant
tryck (ca 1 000 Ws/kg°C).
Allmän ventilation och sughuvsventilation
Föregående betraktelser gäller vid allmän
ventilation dvs. där ventilationens storlek
bestämmes av tillståndet hos hela luftvolymen i
rummet. Ur värmeekonomisk synpunkt bör tydligen
koncentrationen hos rumsluften hållas så hög
som möjligt, då ventilationsmängden därvid blir
den minsta möjliga.
Om det acceptabla värdet på koncentrationen i
rummet måste sättas lågt visar det sig
värme-ekonomiskt fördelaktigt att i stället för allmän
ventilation använda "sughusventilation", om
denna är praktiskt genomförbar.
Sughusventilationen innebär att den
besvärande föroreningen uppfångas i en luftström så nära
som möjligt intill det ställe i lokalen, där
föroreningen alstras och bortföres med största
möjliga koncentration i luften. För uppfångande av
exempelvis damm anbringas på lämpligt sätt
utformade sughuvar nära dammalstringskällorna
eller också inkapslas mer eller mindre de
maskiner eller apparater, som är dammalstrande på
sådant sätt att dammet icke får tillfälle att
sprida sig i lokalen. Genom att dammet kan bort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
