Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 24 augusti 1954 - Lerans konsolidering i en sprutmudderfyllning, av Allan Bergfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 augusti 1954-
681
Fig. 12. Lerprovningar 1954 i sprutfyllning
Skarvik—Arendal; - borrhål 1543, - - - borrhål A, - B och––E
i fig. 3.
Fig. 13. Spont Skarvik—Arendal.
mal medan huvudparten härrör från den stora
utsprut-ningen 1953 och alltså är något mindre än ett år.
För partierna närmast den ursprungliga bottnen torde
man kunna anse att r-värdena 0,7—1,0 Mp/m2 ungefär
motsvarar dem i Lundbyhamnen för 2—3 år gammalt
sediment och att alltså överensstämmelse föreligger. Här har
dock den snabbaste ändringen i konsolidering redan skett.
Någon torrskorpa har icke utvecklats i
Skarvik—Arendal då lerytan hela tiden legat under vatten eller is.
Lerpartierna på 0,5—2,0 m djup borde man dock kunna
jämföra på de båda ställena. Härvid finner man att
skärhållfastheten är avsevärt högre än vad som motsvarar de
jämförliga ett-årsvärdena från Lundbyhamnen, trots att
proven på denna plats var tagna intill sprutledningen, där
de bästa resultaten kan väntas.
Skillnaden i ursprungsmaterial är icke så stor att den
borde motivera denna olikhet (liksom ej heller i
finleks-talet). Det kan i stället anses sannolikt att det är
skillnaden i salthalt hos det vatten, där leran sedimenterar, som
betingar olikheten. Salthalten är i Lundbyhamnen
genomsnittligt ca 0,1 %> och i Arendal torde den icke understiga
0,5—1,0 °/o på det vattendjup, 0,5—1,0 m, där
sprut-verkets vattenintag ligger8. Salthalter på ca 2 °/o har
uppmätts.
Sensitiviteten, dvs. hållfasthetskvoten mellan orört och
omrört prov, var i ursprungsmaterialet 6—10, men är i
sprutfyllningarna endast 3—4.
Sprutfyllningen i Lundbyhamnen är redan nu ganska
fast, men det har bedömts lämpligt ur marksynpunkt att
vänta ytterligare upp till fem år med en utbyggnad med
hamnanläggningar här. Det vill synas som om den 10 år
yngre fyllningen vid saltvattnet i Arendal redan vid
ungefär samma tidpunkt skulle ha nått motsvarande grad av
konsolidering.
Som ytterligare jämförelse kan nämnas att ovan berörda
fyllning från 1910 vid Arendal vid provningar vid 25—30
års ålder hade nått en hållfasthet av 0,7—1,2 Mp/m2 på de
översta 3 m under torrskorpan. Ej ens efter så lång tid
hade alltså leran återfått sin ursprungliga hållfasthet.
Tryck mot avstängningssponten
Genom en tillfällighet erbjöds en möjlighet att göra försök
att få en viss geoteknisk kontroll på de erhållna r-värdena.
Som besparingsåtgärd och under antagande att
sprutfyllningen icke kunde drivas så högt som vid den
avstängande spontens beräkning förutsatts, utfördes sponten något
svagare än vad som ursprungligen avsetts. Sålunda avstod
man bl.a. från den på konstruktionsritningen föreskrivna
fyllningen med gott material framför sponten, fig. 13.
Sedermera visade det sig emellertid att man i stället kunde
driva fyllningen högre än som tänkts. Enär
sprutfyllningen är mycket billig — ca 1 kr/m3 mot åtminstone 5 kr/m8
för annan fyllningsmetod — tog man då risken att
överbelasta spontskärmen och byggde endast på den uppåt.
Så småningom började sponten bågna så mycket, att
förstärkningsåtgärder måste vidtas, fig. 14. Härvid utfördes
på vissa sträckor motfyllning med kullersten eller dylikt
framför sponten och på andra sträckor nedslogs pålbockar
framför sponten, vilken avsträvades mot dessa, fig. 15.
Huvudanledningen till att man ej använde den naturligare
metoden att slå extra pålbockar intill sponten var att man
ej kunde komma fram dit med pålkranen. På ena sidan
fanns den lösa fyllningen och på den andra var vattnet så
uppgrundat att en flytande pålkran ej kunde komma
tillräckligt nära.
En kontroll av den till begynnande brott belastade
sponten omfattar två stadier, nämligen kontroll dels av
mark-stabiliteten och dels av de lokala krafterna mot spontvägg
och pålbockar.
För undergrunden motsvarar lastfallet en jämnt fördelad
last över en del av ytan. överlasten är ungefär 3,55 Mp/m2
vid 40 cm lågvatten. Undergrundens skärhållfasthet är 1,5
—2,5 Mp/m2. Den vanliga beräkningen med
cirkulärcylind-risk glidyta och rent kohesionsmaterial ger för detta
lastfall stabilitetsbrott först för krafter större än 5,5 r och
säkerheten är alltså 5,5 • 2,0/3,55 = 3,1, vilket visar en god
marginal.
Fig. 14. Förstärkning med stenfyllning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
